En föregående blogg om konstens rum i Danmark slutade i Hundested längst upp i nordvästra hörnet av vad som brukar kallas Kungarnas Nordsjælland. Från Hundested beger vi oss nu österut genom de vackra nordsjälländska landskapet till andra sidan och mot inloppet till Öresund. I Dronningmölle på Själlands norra ostkust, strax söder om fiskeläget och semesterorten Gilleleje hittar vi en konsthall och ett konstmuseum.

Vi kan förstås också börja resan i Köpenhamn eller Helsingör och bege oss norrut förbi Hornbæk till Dronningmølle. Det är femtiofem kilometer från Köpenhamn och arton kilometer från Helsingör. En knapp timma med bil och drygt en och en halv timma med tåg från Köpenhamn.

Konsthallen Munkeruphus är inrymd i en sekelskiftsvilla från 1916, byggd i amerikansk ”colonial style” med enkla former och material och som ett lantställe för en familj.

Munkeruphus övertogs senare av en konstnär, Gunnar Aagaard Andersen (1919-1982) vars modernistiska och experimentella verksamhet dels fått en museidel i konsthallen, dels inspirerat konsthallen att hålla Aagaard Andersens linje i sin utställningsverksamhet. Utställarna är huvudsakligen danska, har internationell erfarenhet och betecknas som samtida.

Från vår till höst

Konsthallen har utställningar under sommarhalvåret och en bit in på hösten. I år (2025) från 13 april till 16 november. Man gör ett par, tre utställningar från vår till höst och har öppet torsdag till söndag i veckan utom när man hänger om mellan utställningarna. En höstutställning öppnade 24 augusti och pågår tills man stänger för i år. Det är en fotoutställning, ”Sfærisk” kallad med anledning av fotokonstnären Kirsten Kleins 80-årsdag.

På hemsidan finns också ett läsvärt utställningsarkiv från 2014 med bilder och text och där hittade jag en utställning med svenska skulptören Charlotte Gyllenhammar. Det är annars inte så ofta som svenska konstnärer dyker upp på konstscenen i Danmark.

Munkerupshus ligger på sjösidan av kustvägen mellan Gilleleje och Helsingör. Någon kilometer i motsatt riktning från Dronningmølle ligger enmansmuseet för skulptören Rudolf Tegner (1873-1950). Museet är en sluten och rejäl betongkonstruktion och ser ut som en bunker. Inte särskilt inbjudande men den ligger vackert i terrängen och utspridda på kullarna runt byggnaden och med utsikt mot havet har han placerat ett femtontal stora bronsskulpturer. Vilket lättar upp besöket och gör hela anläggningen. till något helt unikt och spännande.

Kontroversiell och storartad

Rudolf Tegner uppfattades som en kontroversiell skulptör som bröt kraftigt mot det klassiska ideal som den store föregångaren och trendsättaren Bertel Thorvaldsen representerade. Thorvaldsens grekiska gudar, romerska ideal och upphöjda gesltalter fick häftig konkurens av Rudolf Tegners dramatiska och erotiskt laddade skulpturer, ofta formgiva i grupper av utlevande och agerande figurer.

Även på Rudolf Tegners museum har man en verksamhet med tillfälliga utställningar, en eller två utställningar per år. I år (2025) är det Esben Weile Kjær som gjort en ganska fantastisk installation med en stor tornado som sträcker sig från golv till tak i regnbågens alla färger. Utställningen har pågått sedan museet öppnade i april och visas fram till stängningen av museet 19 oktober. Liksom Munkerups Hus stänger man för vinteruppehåll men Tegners skulpturpark är öppen för besök hela året.

Till Hovedstadsregionens huvudstad

Nästa punkt på resan i Hovestadsregionen är regionhuvudstaden Hilleröd. Från Rudolf Tegners museum vänder vi söderut mot Esrum med sitt kloster. Därifrån ansluter vi till 227:an från Gilleleje mot Hilleröd. Det är tjugofem kilometer och tar en halvtimme att köra om man nu inte väljer att stanna till en stund vid Esrum kloster.

I Hillerrød finns inte bara nordeuropas största renässansanläggning, Frederiksborgs slott som är en stor sevärdhet i sig med sin nyrestaurerade barockträdgård, utan även Danska Nationalmuseets porträttgalleri som här är en del av det kulturhistoriska museet på Frederiksborg.

Neptunuskopia och porträttgalleri

På yttre borggården finns holländske konstnären Adriaen de Vries (1556-1616) berömda ”Neptunusfontän”, berömd inte minst för att den stals av svenska trupper under belägringen av Danmark 1659 och skickades till Stockholm och ställdes upp i delar på kungliga Drottningholms ägor. Stöldgodset står kvar på Drottningholm medan Frederiksborg har fått nöja sig med en kopia.

Mer skulptur finns att beskåda på närliggande Nordmandsdalen i Fredensborg, som för övrigt är namnet på både kungafamiljens sommarslott och på kommunen. Fredensborg slott är från början ett jaktslott uppfört 1719 av Frederik IV (1671-1730) och om- och påbyggt senare i flera omgångar. ”Fred” syftar inte på Frederik utan på fred, freden efter det ”Stora nordiska kriget” 1720.

Unik skulpturpark

En senare regent på jaktslottet, Frederik V (1723-1766), herre över både Danmark och Norge, lät påbörja och uppföra en skulpturanläggning med sjuttio skulpturer huggna i sandsten. Skulpturerna som höggs i naturligt storlek, baserades på snidade figurer i trä föreställande vanligt folk, fiskare och bönder från Norge.

För tiden var detta något revolutionerande. Dittills hade bara gudar, kungar och krigshjältar förärats ynnesten att få sina porträtt och figurer huggna i sten. Man kan ju se Frederik V:s skulpturanläggning som ett behov av att gå de nya undersåtarna till mötes. Det lär dessutom ha varit drottningen Juliana som inspirerade maken att genomföra projektet.

1784 var Nordmandsdalen färdigställd med skulpturer och park. Skulpturerna står i tre nivåer i amfiteaterns form väster om slottet mot Esrum sø. Idag är originalskulpturerna i sandsten utbytta mot nyhuggna skulpturer. Originalen av den tyske hovbildhuggaren Johann Gottfried Grund (1733-1796) hade börjat vittra väl mycket och har nu flyttats till ett magasin i Köpenhamn. Nordmandsdalen i Fredensborg är tillgänglig året runt med fri entré.

Nyöppnat kulturcentrum

Efter diverse ägarbyten genom åren köpte till sist Søllerød kommun Gammel Holtegård för att efter ett tag (1982) omvandla herrgårdsbyggnaden till ett kulturcentrum för konst och musik med utställningar och konserter. Efter en lång rad intressanta nationella och internationella utställningar stängdes verksamheten förra hösten (2024).

Ganska snart fick anläggningen emellertid en ny ägare med siktet inställt på att fortsätta med utställningar av bildkonst och konsthantverk samt arrangera konserter. Ny ägare är Danish Research Foundation som enligt ett pressmeddelande poängterar att fonden har som målsättning att stötta och utveckla förståelsen av hur betydelsefull bildkonst, musik, balett och teater är för samhället. ”Engagemanget och visionerna är en jättestor gåva inte bara till kommunen utan till hela Danmark” , lät borgmästaren Ann Sofie Orth meddela. Nu väntar man med spänning på fortsättningen.

Från privat till stat

Vi nöjer oss med att just nu fortsätta vår konstfärd genom Hovedregionen genom att ta oss ytterligare en liten bit söderut, de tio kilometrarna ner till konstmuseet Ordrupgaard. Kommer man med tåg kliver man av vid Klampenborg och tar en buss sista biten eller en promenad uppför backen till museet. Kollektivt tar resan runt timman, med bil från Kongens Nytorv drygt tjugo minuter och från Helsingör trettio minuter på motorvägen.

Ordrupgaards konstmuseum har en historia som sträcker sig till åren strax efter Första Världskriget då Ordrupsgaards ägare Wilhelm Hansen invigde sitt privata museum av danska och franska konstnärer och samtidigt sa att han planerade att skänka sina samlingar till danska staten. Wilhelm Hansen hade skaffat sig en stor samling av de danska ”guldåldermålarna” från det tidiga artonhundratalet men också samtida danska målare som L A Ring, Vilhelm Hammershöi och de så kallade Fynbokonstnärerna Johannes Larsen, Fritz Syberg och barndomsvännen Peter Hansen.

Franskt och spektakulärt

I Wilhelm Hansens samlingar ingick också franska impressionister som Camille, Pisarro, Alfred Sisley, Claude Monet och August Renoir men också franska målare från klassicismen och romantiken till modernismen och symbolismen. Vissa förändringar gjordes genom åren i samlingarna och när änkan Henny Hansen gick bort 1951 testamenterades bostaden, galleriet och parken till Danska staten så som det var sagt tidigare.

Permanenta utställningar är ”Franska mästerverk från Monet till Matisse”,”Hammershöi och dansk konst runt 1900″, ”Jean Gauguin och keramiken” och ”Konst i herrskapliga miljöer. Från Eckersberg till Zahrtman” samt de tredimensionella objekten i parken.

Drivhus och möbeldesign

I parken har man dessutom ytterligare utställningsfaciliteter genom att man har omvandlat tidigare växthus till något man kallar ”Drivhuset” vilket är avsett att ge utrymme för tillfälliga utställningar och installationer. I år (11 april-2 november 2025) är det svenskduon Nathalie Djurberg och Hans Berg som med installationen ”The Circle of Life” synliggör drivhusets symboliska värde som en del av livets villkor. De väjer inte för humor utan låter ett popartat, skulpturalt och uppochnervänt bananskal stå för symboliken.

”Drivhuset” står i parkens östra del och nära Finn Juhl-museet som är ett museum inrett i den ikoniske möbelarkitekten och designern Finn Juhls futuristiska hem från 1941. Finn Juhls Hus donerades så småningom till danska staten och är sedan 2008 museum under Ordrupgaard och visas vid guidening av hus och ett livsverk.

På Blixenvisit

Från Ordrupgaard vänder vi norrut och kör på Strandvägen mot Nivaagaards konstmuseum och svenskfavoriten Louisiana. Men inte utan att stanna till en stund på Karen Blixen museet i Rungsted mittemellan Ordrupgaard och Louisiana. Karen Blixen (1885-1962) är en av Danmarks mest kända och älskade författare och internationellt känd bland annat genom filmatiseringen av hennes äventyr i Afrika där hon drev en kaffefarm i Kenya under sjutton år.

I backarna ovanför Rungsted, några kilometer västerut, ligger upprinnelsen till en annan och nyligen aktuell filmberättelse om en skandal i det danska kungahuset, ”A Royal Affair” (premiär 2012) med svenska Alicia Vikander och danske Mads Mikkelsen i huvudrollerna. Filmen handlar om kärlekshistorien mellan den unga engelskfödda drottningen Caroline Mathilda och kung Christina VII:s livmedikus Johann Friedrich Struense. Filmen bygger i sin tur på boken ”Livläkarens besök” av Per Olov Enquist.

Passion i Nordens Versaille

Hirschholms slott (uppfört 1730-1744) där denna kärlekshistoria utspelade sig, revs till sista stenen av det efterföljande kungasläktet som kallade byggnaden för ”Skammens slott”. Som nybyggt kungligt residens hade man sextioår tidigare skrutit över att ha skapat ett Nordens Versaille. Detta vackra slott revs som sagt men platsen finns kvar med trädalléer och omgivande vallgrav och kallas nu för Hörsholms slottsträdgård. ( Om denna tragiska historia har jag skrivit i en tidigare blogg ”På spaning efter ett monument”)

Vetskapen om kärleksparets tragiska öde präglar upplevelsen av platsen trots att det på det rivna slottets plats finns en enkel och vacker kyrkobyggnad i klassisistisk stil av den köpenhamnska domkyrkans arkitekt Christian Frederik Hansen (1756-1845).

Vi vänder tillbaka till Rungsted vid Strandvejen och fortsätter fem kilometer norrut och stannar till vid Nivaagaards Malerisamling. Som vi sett på många andra håll i Danmark är upprinnelsen till museet en privat konstsamling som krävt en särskild byggnad som konstsamlaren själv låtit uppföra och som sedan öppnats för en publik. Finansiering för drift av verksamheten kan så småningom ha stöttats av fonder och till sist kanske även av staten. Några museer har dock förblivit i privat ägo eller tagits hand om av en eller annan fond för fortsatt drift. Det senare gäller för Nivaagaardens Malerisamling som nu drivs av Bergiafonden.

Renässans, Barock och Guldålder

Nivaagaards konstsamling skapades av godsägaren och politikern Johannes Hage (1842-1923) som lät uppföra byggnaden och invigde det 1908 som museum med tillträde för allmänheten. Vad man där fick se då var målningar från den nordeuropeiska och italienska renässansen, den holländska barocken och den danska guldåldern med flera stora namn ur den kontinentala konsthistorien och de främsta danska konstnärerna från 1700- och 1800-talet. Detta är vad man fortfarande kan se på Nivaagaard som till exempel målningar av Rembrandt, Lucas Granach den äldre, Pieter Brueghel den yngre och Tizian.

Och som vi också har sett i mina tidigare bloggar om de danska konstmuseerna har man byggt ut, ofta i omgångar, för att ge plats åt den tillfälliga utställningsverksamhet som krävs för att aktivera publik och besökare. Ett café eller en restaurang är också ett nödvändigt tillskott för verksamheten. Det gäller även Nivaagaard som utvidgats både 1989 och 1992.

Rembrandt på äventyr

Således har Malerisamlingen utrymme för tillfälliga utställningar och vid något tiidgare besök på museet såg jag en dansk konstnär från den jylländska västkusten som snabbt blev en av mina danska favoriter, Poul Anker Bech med ett måleri som är både underfundigt, vackert, lätt surrealistiskt och lite vemodigt på gränsen till det oundvikliga.

Konstnärskolonier och fågelläten

På Nivaagaard gör man såväl enmansutställningar som tema- och grupputställningar och det kan bli tre till fem tillfälliga utställningar årligen. Här är man väldigt bra på att variera innehållet i det årliga utställningsprogrammet. För ett par år sedan gjorde man, ur svensk synvinkel en intressant utställning genom att sammanställa konstnärskolonierna i svenska Arild på Kullahalvön med den danska konstnärskolonin i Hornbæk tvärs över Sundet, norr om Helsingör. Som exempel.

I höst (2025) pågår dels ett ljudkonstverk av Ann Lislegaard ”Extinction -The Lost Voices” som bygger på upptagandet av fågelläten av nu försvunna fåglar och av rödlistade fågelarter (till 19 oktober) dels en utställning i samarbete med det tyska ”Museum Kunst der Westküste” på den nordfrisiska ön Föhr. Utställningen visar målningar av den danske konstnären Janus la Cour (1837-1909) och pågår till den 4 januari 2026. Nästa års utställningsprogram är spikat och kommer bland annat att handla om skogen som objekt och motiv för konsten.

Till nästa mål på kartan är det på nytt bara fem kilometer vidare norrut. Från Helsingör är det däremot cirka milen söderut på Strandvejen. Där kommer vi till storfavoriten bland svenska konstresenärer, det alltid lika intressanta Louisiana med sitt vackra läge strax ovanför strandkanten vid Öresund. Louisiana är ett favoritmuseum för många och med 700.000 årliga besökare är det det mest besökta museet för modern konst i Skandinavien.

Drömmar i uppfyllelse

Första utställningen, som egentligen var tänkt som tillfällig kom att utgöra en del av den permanenta samlingen bestående av bland annat möbler av ett fyrtiotal kända danska möbelarkitekter som till exempel Hans Wegner, Finn Juhl och Poul Kjærholm och caféterian hade man utrustat med bestick av designer som Magnus Stephensen och Arne Jacobsen. Museet var tänkt att täcka in många konstnärliga aktiviteter inte minst musik. Första året hade man inte mindre än sextio konserter.

Dansk ouvertyr

Populärt men inte populistiskt

Samma startår

Moderna Museet i Stockholm startades samma år som Louissina, 1958. Redan på hösten året därpå besökte det nyaöppnade Moderna Museet i Stockholm Louisiana i Humlebæk med en stor uställning. Det var så jag själv fick min första upplevelse av vårt nya svenska moderna museum.

Presentationen av Louisianas egen samling av modern konst varierar med de utrymmen som de olika särutställningarna kräver, likaså med vad man råkar har hemma av eget material. Dagens konstmuseer ingår oftast i en kedja av ömsesidigt utbyte av konstverk för museernas tillfälliga utställningsverksamhet.

Nya perspektiv

Har man egna stora samlingar, som till exempel Louisiana med sin fyratusen egna verk har man möjligheter att göra intressanta omhängningar. Och behöver också göra för att få visa allt man har. Oftast använder man då olika teman eller grupperingar för belysa den moderna konsten ur nya perspektiv.

Flera sådana utställningar har gjorts i år (2025) varav en hänger kvar till 25 oktober 2026 vilken handlar om konst på papper, teckningar och grafik där man menar att studierna av detta material ofta innebär att man som tittare kommer närmare den konstnärliga skapelseprocessen.

Framtidens arkitektur m m

Nya särutställningar blir det från slutet av oktober i år (2025) med den venezuelanska konstnären Marisol (1930-2016) och kanadensaren Jon Rafman (f. 1981) vilken senare gör en utställning med utgångspunkt i den digitala världens övervakningssystem.

I december öppnar en utställning där museet visar sina nyförvärv. Utställningarna fortsätter in på nästa år då man fyller på med minst fyra nya utställningar, bland annat om framtidens arkitektur, verk på papper av Basquiat (1960-1988), presentation av Sophie Calle (f. 1953, Paris) och hennes originella kombination av foto och text samt tyske Martin Kippenberger (1953-1997) betraktad som en konstvärldens ”enfant terrible”, notorisk provokatör och narcissist men också en av sin generations största talanger.

Omfamnande arkitektur

Arkitekturens övergripande plan för Louisiana har varit att behålla så mycket som möjligt av egendomens park och gå försiktigt fram i den omgivande terrängen. Man har valt att integrera museets byggnadsdelar med naturen och ta in naturen i museet genom glasade gångar och utrymmen. De första byggnaderna omfamnade parken på norra sidan av Louisiana med en ända och en utsikt ut mot havet. Tillkommande byggnader har rört sig runt parken på den södra, motsatta sidan av parken för att till sist knyta ihop delarna till en spännande cirkel av gångar och utställningssalar. Och man har samtidigt lyckats behålla kontakten med park, natur och sjöutsikt.

Vilhelm Wohlert (1920-2007) och Jørgen Bo (1919-1999) heter arkitekterna bakom ”Miraklet i Humlebæk” som en recenserande arkitekt kallade de första byggnaderna för, byggnaderna från 1958 bakom entrén i den gamla herrgårdsvillan.

Louisiana har därefter byggts ut i sju omgångar och man har lyckats hålla fast vid den ursprungliga idén om integrering av arkitektur och natur och skapat något helt unikt i museivärlden, en storartad och blygsam ikon som bjuder in besökare, konst och natur på ett sätt som gör att allt får en naturlig och självklar plats, en vänlig och inspirerande mötesplats för alla så som Louisianas upphovsman Knud W Jensen tänkt sig ”det hele”.

PS – Öppnat i dagarna, SMK i Thy

Från norr till söder och från väster till öster – konstens institutioner på Jylland, Fyn Själland, Bornholm och Köpenhamn. Här är nio bloggar om Konstens rum i Danmark

Tack för att läser Pictor’s blog!

© Lars G Fällman