”Saknar motstycke” skriver Göteborgs Konstmuseum om den färgexplosion som konstnärerna i 30-talets Göteborg åstadkom – Så uttrycks det kortfattat och kärnfullt på museets introduktion till utställningen ”Den underbara färgen” på museets hemsida. ”Göteborgskolorismen i nytt ljus” är underrubriken. Utställningen sjunger nu på sista versen, stänger den 7 april, och har pågått sedan i april i fjol och varit en del i Göteborg stads fyrahundraårsjubileum och konstmuseets eget hundraårsjubileum.

”Den underbara färgen” är en utställning som kommer att gå till historien som den hittills största och viktigaste utställningen av fenomenet ”göteborgskolorismen”. Den lyckas ta in och presentera hela bredden av en mer än hundraårig målartradition vilken, som sagt, ”saknar motstycke” och samtidigt göra djupdykningar med ingående analyser och belysning av särskilda konstnärsöden och aspekter på kolorismens historia och dess olika faser från Carl Kylberg (1878-1952) över Bjurströmseleverna till sena nittonhundratalets kolorister i Göteborg.

Materialet för en utställning av det här slaget är närmast överväldigande och det har krävts stora insatser för att sortera och ge struktur åt utställningen. Och det har man lyckats väldigt bra med, bland annat genom att ta några av de mer kända koloristerna och göra en fylligare presentation av deras konstnärsskap för att sedan omgärda detta med många mindre presentationer med ett eller ett par verk av de övriga konstnärerna. Det handlar då dels om äldre föregångare som inspirerade eleverna vid Valands konstskola under den i sin tur matisseinspirerade (Henri Matisse 1869-1954) föreståndaren Tor Bjurström (1888-1966) på 20-talet och de målare som hör till generationerna efter och som också fick sin utbildning på Valand.

Färglyrikerna

Det är fyra eller fem konstnärer som brukar räknas till kärnan i göteborgskolorismen – alla födda i början av förra seklet – Åke Göransson (1902-1942) Ivan Ivarson (1900-1939) Ragnar Sandberg (1902-1972) och Inge Schiöler (1908-1971). Till och från räknas även Nils Nilsson (1901-1949), som efterträdde Tor Bjurström som lärare på konstskolan Valand där många av koloristerna fick sin konstnärliga fostran, till kärnan av sin generationens kolorister.

Det koloristiska arvet bland konstnärerna i Göteborg sträcker sig alltså från västgöten Carl Kylberg och tlll helsingborgaren Tore Ahnoff (1917-2016) vilken, har det sagts, var den siste göteborgskoloristen. Den senare var, liksom några av föregångarna föreståndare på konstskolan Valand. Det speciella med göteborgskolorismen var och är färgens och måleriets lyriska och poetiska kvaliteter. När begreppet göteborgskolorister kommer på tal tänker man i första hand på 30-talets konst i Göteborg och de sena målningarna av Inge Schiöler. Det var Kylberg som satte tonen dessförinnan och Edvard Munch (1863-1944), Gösta Sandels (1877-1919) och de franska senimpressionisterna som fyllde på ackordet och göteborgskoloristerna som tog färgen till sina egna lyriska höjder.

Ett annat, vidare begrepp är ”Göteborgsskolan”. Det täcker in alla de olika schatteringarna av kolorismen som förknippas med Göteborg. En tidigare utställning med detta begrepp som rättesnöre gjordes av Mjellby Konstmuseum i Halmstad 2017. Det var en mycket intressant utställning där man lyfte upp begreppet ”Göteborgsskolan” till en historisk poängtering av det göteborgska arvet.

Saknar motstycke

Göteborgs konstmuseum har en egen stor samling kolorister och andra platsspecifika förutsättningar för en utställning med göteborgskolorismen som tema. Därför har ”Den underbara färgen” på Göteborgs konstmuseum , även med sina större lokaler kunnat bli så mycket mer omfattande. Förutsättningarna har tagits till vara på bästa sätt – inte minst genom publikation av en mäktig katalog med många utmärkta essäer av tiotalet skribenter och presentationer av ett stort antal göteborgskolorister, föregångare och sentida kolorister i Göteborg. Helt enkelt en fantastisk katalog över en konstepok som”saknar motstycke”. Missar du utställningen så köp katalogen till tröst. Har du sett utställningen så får du med dig den hem.

Apropå katalogen ”Den underbara färgen” har även Konsthallen intill museet gett ut en jubileumskatalog – ”Göteborgs Konsthall – en hundraårig konsthistoria”. Också den en enastående publikation med massor av intressant historia och information från en i högsta grad levande kulturinstitution som tillsammans med museet bildat en unik kombination och genom åren utgjort ett spännande och dagsfärskt komplement till museet. Det är en mycket omfattande katalog med ett stort bildmaterial, fylligt textmaterial och med förteckning av utställningar, person- och sakregister. Ett synnerligen gediget arbete.

En världsattraktion

Konstmuseet har planer på en utbyggnad och kommer att anordna en arkitekttävlan. ”Göteborgsskolan” med ”Göteborgskoloristerna” är nästan helt unika i konsthistorien. Man kan dra paralleller till Skagenkolonin och målarna i Worpswede i Tyskland, Bornholmkonstnärerna och St Ives i Cornwall men ingen konstföreteelse med så tydlig karaktär och lokalisering under så lång tid som ”Göteborgsskolan”. Göteborgsskolan kan heller inte betecknas som en konstnärskoloni. Hade Göteborg varit Paris så hade stadens kolorister varit världskändisar. Det brukar mina utländska vänner påpeka för mig när de får se målningar av göteborgskoloristerna. Ett eget museum för koloristerna och för Göteborgsskolan skulle kunna bli något alldeles extra som ”saknar motstycke”. Det skulle bli en världsattraktion.

Självporträtt av några göteborgskolorister (bläddra)

Tack för att du läser Pictor’s blogg!

© Lars G Fällman