Från rikets mitt – Konstens rum i Danmark V

Den här gången tar vi stora vägen till Vejen på Jylland, E20an från Lilla Bältbron mot Esbjerg på västkusten. Förra gången kom vi på slingrande småvägar söderifrån efter besök på konstmuseerna i Tønder och Aabenraa i Sønderjylland.

Från Lilla Bältbron är det fyrtiofyra raka kilometer till Vejen, en typisk landsbygdsstad på tiotusen invånare med livsmedelsindustri som den viktigaste näringen. Vejen uppmärksammades för några år sedan i samband med att en grupp amatörarkeologer gjorde Danmarks dittills största guldfynd från vikingatiden med fyndet av sex armringar i guld och en sjunde armring i silver.

Konstmuseeet i Vejen med Niels Hansen Jacobsens fotänskulptur ”Troldspringvandet” från 1897. Bilden visar en äldre del av museet med Niels Hansen Jacobsens återuppbyggda ateljé

Guldfyndet kan du nu se på Nationalmuseet i Köpenhamn. Stannar du kvar i Vejen så finns det fler fynd att göra, till exempel ett helt nygammalt konstmuseum som nyligen fick sina utställningsytor fördubblade med nya paviljonger. Som svensk kan det finnas ett särskilt intresse av att besöka Vejens konstmuseum. Där kan du göra ett alldeles eget fynd och bli överraskad av Pippi Långstrump och barnen från Bullerbyn. Pippi, Annika, Tommy och alla barnen från Bullerbyn kan med lite god vilja sägas komma från Vejen på Jylland, alltså i deras tecknade gestaltning i böckerna.

Pippi från Vejen

Ingrid Vang Nyman (1916-1959), som illustrerade Astrid Lindgrens första böcker om Pippi och boken ”Alla vi barn från Bullerbyn” kommer nämligen från Vejen där hon föddes och växte upp. Som tjugoåring började hon sin utbildning till illustratör på Konstakademin i Köpenhamn och några år senare gifte hon sig med den svenske konstnärseleven Arne Nyman som hon träffat på akademin.

Pippi och Herr Nilsson i ”Pippi Långstrump i Söderhavet” tecknad av Ingrid Nyman

Ingrid Vang och Arne Nyman fick en son tillsammans men äktenskapet sprack efter ett par år och Ingrid Vang Nyman flyttade till Stockholm med sonen. Hon fick förlagskontakt och betraktades som en skicklig, närmast genial illustratör och har gjort illustrationer till så mycket mer men förknippas ändå mest med Pippi.

Pigg hundraåring

Oftast har det varit de lokala konstföreningarna på landsbygden i Danmark som tagit initiativ till upprättandet av ett konstmuseum. Många gånger har man börjat med att samla konst, göra inköp och få donationer från samlare och privatpersoner för att så småningom lyckas skaffa lokaler till konstsamlingen. Det gäller även Vejen konstmuseum. 1905 togs initiativet till ett konstmuseum i Vejen och 1924 kunde man inviga de första lokalerna till samlingen av konst. Sedan har lokalerna byggts om och byggts på i olika omgångar och som sagt nu senast med en tanke på museets hundraårsjubileum i år.

Alla samlingar på danska konstmuseer har sin egen profil. Vejen konstmuseum har till exempel sin profil förknippad med symbolistisk konst, jugend och Art Nouveau från förra sekelskiftet. Vejens egen store skulptör, Niels Hansen Jacobsen (1861-1941) har också betytt mycket för museets särprägel, inte minst för ”Troldspringvandet” , den mycket speciella fontänskulptur från 1897 som står framför museet. Skulpturen, vars hela titel är ”Trold der lukter Kristenblod” och ansågs mycket provocerande på sin tid, har sin egen intressanta historia som jag återkommer till i en senare blogg. Skulpturen är i brons och finns gjuten i tre exemplar varav exemplaret i Vejen kom på plats 1923.

Keramik, möbeldesign och arkitektur

Niels Hansen Jacobsens ateljé plockades ner och byggdes upp igen sten för sten i direkt anslutning till museet där han fortsatte att arbeta fram till sin död. Större delen av hans konstnärliga kvarlåtenskap skänktes till museet liksom hans stora samling av andra konstnärers skulpturer i keramik. Keramik av dagens framstående danska keramiker har också en plats på museet i utställningar och i samlingen.

Vejen var även känd för sin möbelindustri, Søren Willadsens Møbelfabrik som samarbetade med flera av Danmarks världsberömda möbelarkitekter som Finn Juhl (1912-1989) och Illum Wikkelsø (1929-1999). Just nu, hösten 1924 och fram till 27 april nästa år visas en stor utställning med designade möbler från Søren Willadsens enastående produktion på Vejens konstmuseum.

Konstmuseet i Vejen är till stora delar ett nytt konstmuseum men arkitekten, Steffen Søndergard, har lyckats att både modernisera designen och behålla karaktären av det gamla museet. Fyrtio miljoner danska kronor kostade bygget och det finansierades med hjälp av kommunala medel och privata medel från A.P. Møller och Hustru Chastine Mc-Kinney Mærsk Møllers Fond til almene Formaal.

Ruin och porslin

Från Vejen tar vi E20an tillbaka mot Kolding, en snabb sträcka på tjugpofyra kilometer. Vi kan börja med den mäktiga, gamla gränsfästningen Koldinghus med sin många olika samlingar av historiska händelser och kultur- och stilhistoria. Som permanent utställning fram till 2030 visas världens bäst bevarade servissamling från sjuttonhundralet, den vackra Flora Danica-servisen från Den Kongelige Danske Porcelænsfabrik.

Koldinghus är sevärt av många anledningar, inte minst på grund av dess historia som förebild som romantisk ruin. Det var naturligtvis inte så romantiskt när borgen brann, senvintern 1808 men efter bara några år började den dyka upp i konstnärernas skissböcker och målningar och så småningom även i diverse litterära sammanhang. Koldinghus borgruin kom att stå som en bild och symbol för den romantiska stilriktning inom konst och litteratur som var förhärskande vid den här tiden.

Även här finns det en intressant anknytning till Sverige. Den man som några år efter branden på Koldinghus kom att väljas till försvarare av det svenska riket, Jean-Babtiste Bernadotte, var vid brandtillfället kommendant på Koldinghus och högste befälhavare för den trettiotusen man stora armé av spanjorer och fransmän vars uppgift var att tillsammans med danska styrkor återta Skåne, Blekinge och Halland från Sverige.

Fälttåget, som var en strategisk del i brytandet av kontinentalblockaden under napoleonkrigen, slutade i fiasko när spanjorerna gjorde uppror, vände sig mot fransmännen och ”fick skjuts” hem till Spanien av den engelska flottan.

Borgens hängande väggar

Så småningom började man reparera och bygga upp Koldinghus igen men en hel del av ruinerna återstod när man bestämde sig för att bevara resterna av ruinen och istället låta dem ingå i återställandet av sydflygeln. Arkitektparet Inger (f. 1926) och Johannes Exner (1926-2015) hittade en genial lösning där man istället för att bygga väggar, våningsplan och takstolar vilande direkt på ruinerna, byggde inre pelare i limträ stående på betonggjutna socklar i källarplanet och med takstolar på toppen varifrån lätta ytterväggar i trä hängdes ner över och i anslutning till ruinerna.

Man har då slopat våningsplanen och fått en vacker sal i trä och sten som sträcker sig hela vägen upp till de om gotiska katedralbågar påminnande takstolskonstruktionerna. Salen utnyttjas sedan dess för stora nationella och internationella utställningar. Koldinghus tilldelades Europa Nostra- priset 1993 för restaureringen av den gamla kungaborgen. Planerna på en fullständig återuppbyggnad hade då funnits sedan hundrafemtio år tillbaka. Nu är återuppbyggnaden klar och ruinerna finns kvar.

”Running wall”

Sex kilometer österut från Koldinghus och strax ovanför Kolding Fjord ligger konstmuseet Trapholt, invigt 1988 och senare utbyggt med en sal för möbeldesign och en sal för tillfälliga utställningar. Museets olika salar och rum är grupperade utefter en mur som slingrar sig från bortre gränsen för parkeringen till suterrängplanet närmast fjorden. Grundformen är inspirerad av Christos berömda verk ”Running Fence” i Californien och det var arkitekterna Boje Lundgaard (1943-2004) och Bente Aude (f. 1947) som tillsammans med landskapsarkitekten Svend Kierkegaard (f. 1944) vann tävlingen om det nya konstmuseet. Marken som museet ligger på och den stora villa som utgör administrationsdelen skänktes till kommunen av det danska tandläkarparet Gustav och Helene Lind till nytta och glädje för kommunens invånare.

Richard Mortensen (1910-1993) är ett av de större namnen i den moderna danska konsthistorien. I ett unikt samarbete mellan Richard Mortensen och husets arkitekter designades ett särskild rum för Mortensons målningar. Grunden till Trapholts konstsamling skänktes till museet av Koldings konstförening och består av verk av bland andra Skagenmålarna, Franciska Clausen och Asger Jorn med flera andra ”cobramålare”.

Trapholt är ett av de konstmuseer i Danmark som rymmer såväl konst som konsthantverk och design. Man har bland annat en stor möbelsamling med verk av några av Danmarks många världsberömda möbelarkitekter som till exempel Nana Ditzel (1923-2005), Verner Panton (1926-1998) och Finn Juhl och Hans Wegner (1914-2007). Den senare såg vi ju nyss i grannmuseet i Vejen. Bland keramikerna på Trapholt finns verk av till exempel Axel Salto (1889-1961), Erik Nyholm (1911-1990) och Bodil Manz. (f. 1943)

Samlingarna har byggts på under åren med senare namn som Per Kirkeby (1938-2018) , Björn Nørgaard (f.1947), Peter Bonde (f. 1958) och Erik Frandsen (f. 1957). Med utställningen ”Trapholt Collect” redovisas i januari varje år förra årets inköp till museet.

Det tar trettio minuter att köra på motorvägen till nästa konstmuseum, oavsett om man kör 45:an norrut eller 20:an österut. Men vi kör först norrut för att återvända österut över Lilla Bältbron senare. Norröver ligger region SydDanmarks regionhuvudstad Vejle med runt hundratusen invånare, en stad något större än Kolding.

Från rikets mittpunkt

För turisten är kanske Vejletrakten mest känd som det danska kungarikets stamort med anfadern ”Gorm den gamle” och hans son Harald Blåtand (911-985) begravda i terrängen i Jelling ovan- och innanför Vejle. De så kallade ”Jellingemonumenten” med kyrka, runstenar och gravhögar anses vara första beviset för när folk i Skandinavien gick över från asatro till kristendom några årtionden före det första millenieskiftet. Första gången också där Danmark nämns i skriftlig källa på den runsten som Harald Blåtand lät sätta upp till föräldrarnas minne och till minne av Haralds enande och kristnande av landet.

Grunden till Vejle konstmuseum lades på 1890-talet då ett antal privatpersoner gick samman och skapade en fond för inköp av konst till ett önskat konstmuseum. De första permanenta lokalerna donerades av en privatperson 1924 och en utvidgning skedde 1933 i samband med att kommunen lade till ett bibliotek.

Sedan 2007 består Vejle konstmuseum av tre sammanlänkade byggnader med en då uppförd större hallbyggnad ritad av Kim Utzon (f. 1957). Kim Utzon är känd i Sverige för kulturhuset Dunkers i Helsingborg och Skellefteå kulturhus.

Utzon-salen används för större tema-, grupp- eller separatutställningar som stannar tillfälligt men under en längre period. Samlingarna bygger ursprungligen på äldre grafik och teckningar med bland annat verk av Rembrandt och Albrecht Dürer. Museet har Danmarks näst största samling av grafik, vilken då också innefattar modern grafik som köps in löpande under åren.

Cobra på Vejle

En annan viktig del i museets samlingar är ”Wörzners samling” som består av dansk målarkonst från trettio- och fyrtiotalen med framför allt målningar av de så kallade ”cobra-konstnärerne” som Asger Jorn, Carl-Henning Pedersen, Henry Heerup och Ejler Bille med flera. Denna samling får en permanent plats på museet från och med i år 2024. I övrigt har museet specialiserat sig på landskaps- och porträttkonst från arton- och nittonhundratalen.

Målningar från paret Wørzners stora konstsamling som nu hänger på väggarna på Vejles konstmuseum. De fem målningarna till vänster är gjorda av islänningen Svavar Gudnason (1909-1988) och målningen längst till höger av den danske cobrakonstnären Egill Jacobsen.

Konstmuseet i Vejle vill också gärna framhäva intresset för det skulpturala. En av dessa skulpturer kan man knappast undgå att se när man tittar ut över Vejlefjorden nedanför museet. Mitt ute i vattnet och med en brygga till skapelsen står det tjugoåtta meter höga ”Fjordenhus” och lockar till besök. Med fyra sammanbyggda cylindrar står den som en variant på Frihetsgudinnan där man kan gå in i byggnadskonstverket och beskåda fjorden, vattnet och staden från inglasade valvbågar i olika plan och från olika vinklar. Ett märkligt och mäktigt monumentalkonstverk signerat av den allestädes närvarande Olafur Eliasson.

SydDanmarks regionhuvudstad Vejle gränsar till MidtJylland. Från Vejle passar det bra att köra vidare norrut på 45:an för att beskåda ett konstmuseum i Horsens som jag lämnade därhän i en föregående blogg om konsten i MidtJylland eftersom jag råkade vara på Jyllands motsatta västliga sida och drog söderut istället. Men Horsens ligger vid den östra kusten trettio kilometer norr om Vejle och passeras när man kör vidare mot Århus.

Kultur, ”krimi” och medeltid

Horsens är en industristad med drygt sextiotusen invånare. Landets enda industrimuseum finns i Horsens. Men det är också en mycket aktiv kultur- och festivalstad med bland annat Europas största medeltidsmarknad i augusti och den mycket populära ”Krimimessen”, kriminalfestivalen med kriminalhistorier och besök av kända deckarförfattare på våren. Horsens är också känd för sina många arrangemang med världsartister som uppträtt i Horsens, till exempel Madonna, Paul McCartney, Rolling Stones, Bob Dylan, Elton John med flera. Horsens Nya Teater står för ett par hundra kulturaktiviteter om året.

Ovanpå allt detta finns här också Horsens relativt nya konstmuseum som i år (2024) firar fyrtioårsjubileum. Museet är ett modernt danskt konstmuseum även om det delvis ligger i en äldre herrgårdsliknande byggnad. Men samlingarna handlar om modern, experimentell dansk konst från åttiotalet och framåt med verk av till exempel Erik A Frandsen (f. 1957), Michael Kvium (f. 1955), Nina Sten-Knudsen (f. 1957), Bjørn Nørgaard (f. 1947) och Christian Lemmertz (f. 1959).

För det senaste

I stället för att fylla samlingarna med enstaka verk av många konstnärer köper man flera verk av ett mindre antal, väl valda konstnärer som svarar mot målsättningen att vara ett museum för det senaste i konsten. Däremot har man gjort några enstaka inköp av utländska konstnärer för kontextens skull. Överraskad hittade jag här en större målning av svensken Ola Billgren (1940-2001). Överraskad eftersom det var första (och kanske sista?) gången som jag såg verk av en svensk konstnär på ett danskt konstmuseum.

Michael Kvium är en av de konstnärer som Horsens Konstmuseum satsat på

Museets herrgårdsbyggnad med sin tillbyggda moderna flygel ligger pampigt på toppen av den populära Caroline Amalia Lund-parken flankerad av stora, i Danmark väl kända skulpturer av Bjørn Nørgaard och Christian Lemmertz, bland annat Nørgaards ”Menneskemuren” som konstnären skapade i USA och som gjorde en omfattande museitour där innan den med hjälp av privata fondpengar fick sin plats framför Horsens konstmuseum.

Solens gång i en grusgrop

Från Horsens vänder vi tillbaka söderut mot Lilla Bälten och Fyn i regionen SydDanmark. Innan vi kommer så långt kan vi välja att köra av i Vejle och ta en mindre väg i sydvästlig riktning till ”Tørskinds Grusgrav” utanför Egtved för att titta på en skulpturpark med nio stycken monumentalverk av Danmarks mest kände skulptör, Robert Jacobsen (1912-1993) och dennes elev, fransmannen Jean Clareboudt (1944-1997).

Skulpturerna är utplacerade i terrängen enligt ett genomtänkt mönster på temat ”solens gång över himlen under loppet av en dag”. Det är riktigt ”tunga” skulpturer i betong, järn, sten och trä – den tyngsta väger etthundrasextiofyra ton. Tycho Brahe har fått ge namn åt två av Robert Jacobsens skulpturer. Den världsberömde astronomen bodde periodvis hos sin bror Knud på Engelsholms slott som ligger i närheten. 

Skulpturparken i Vejle Ådal, som området kallas, invigdes kungligt sommaren 1991. Det hade då tagit fem år att bygga detta utomhusmuseum och bekostats av fler än sextio olika bidragsgivare, fonder, lokala företag, privatpersoner, stiftelser och publika budgetar. Det är bara att ta sig dit, ingen entréavgift och öppet alla dagar året runt. Det finns en utmärkt guide till skulpturparken.

Keramik i underjorden

Från ”Tørskinds Grusgrav” till Lilla Bältbron är det en dryg halvtimmes körning. Om man då tar den gamla bältbron till Middelfart på fynsidan kan man komma direkt till Danmarks keramikmuseum ”Clay” på Kongebrovejen.

Det nya keramikmuseet är fortfarande inrymt i det gamla Grimmerhus men nu också nergrävt med nya stora lokaler i backen ner mot sundet och med stora fönster mot Lilla Bält. Bara för ett par år sedan utbyggdes museet med ytterligare lokaler för utställningsverksamheten.

Keramikmuseet ”Clay” är det enda museet i sitt slag i Norden med dels en större samling med verk av nutida studiokeramiker, dels en mycket omfattande historisk samling av äldre keramik och porslin från Royal Copenhagen. Tusentals verk av de femtiofemtusen föremålen från den historiska samlingen exponeras på museets ”Skatkammer”.

”Clay Today”

Det var en sammanslutning av några danska keramiker som kallade sig ”Clay Today” som tog initiativet till ett museum för keramik i början av nittiotalet och som redan efter några år kunde öppna portarna till museet i en större, helröd artonhundratalsvilla i Middelfart. Det originella med det här museet är att det inte byggde på en tillgänglig samling som söker sitt hus utan att det började med tomma lokaler.

Den nya ”Clay”-salen under jord med utsikt mot Lilla Bält. Bilden är från en stor utställning 1919 med keramik av Jais Nielsen (1885-1961)

Men initiativtagarna med keramikern Peter Tybjerg (f. 1944) i spetsen byggde snabbt upp en samling av modern studiokeramik med egna verk, lån och donationer och här hittar man nu verk av de flesta av Danmarks elit på området men också verk av den internationella keramikeliten. Den nutida danska keramiken har en stark ställning internationellt, liksom det traditionsrika Royal Copenhagen.

Man kan räkna till fyra museer för konst och konsthantverk på Fyn, ”Clay”, Faaborg Museum, Kunstmuseum Brandts och Johannes Larsen museet. Från ”Clay” i Middelfart till Fåborg på södra Fyn är det cirka en timmes körning oavsett om man kör utefter Lilla Bält eller över Odense. Kommer man från sydligaste Jylland kan man med fördel ta färjan över från Als till Fåborg.

”Fynboerne” och Fåborg

Konstmuseet i Fåborg skapades i samarbete mellan några konstnärer och en fabrikör i Faaborg, Mads Rasmussen (1856-1916) vilken senare stod som mecenat för inköp av konst och bygget av museet. Museet, som invigdes 1915, var ritat av en då okänd, ung arkitekt vid namn Carl Petersen (1874-1923).

Den unge arkitektens museibyggnad i Fåborg ses idag som ett mästerverk i nyklassicistisk stil där allt, lokaler, färg, material, ljusinsläpp, möbler, väggmålningar och samlingar förenas i ett allkonstverk.

Grunden till samlingarna består av målningar och akvareller av de så kallade ”Fynboerne”, konstnärer från huvudsakligen Fåborg som efter utbildning på akademin i Köpenhamn flyttade tillbaka till Fyn för att skildra livet på landet. ”Fynboerne” blev en av Danmarks mer profilerade konstnärskolonier och finns representerade lite varstans i Danmark men framförallt på museerna på Fyn.

Johannes Larsen (1867-1961), Fritz Syberg (1862-1939), Peter Hansen (1868-1928) och Anna Syberg (1870-1914) utgör kärnan i denna fynska konstnärskoloni som existerade samtidigt med den berömda Skagen-kolonin.

Stora målningen av Johannes Larsen, skulpturen av Kai Nielsen

Från och med i år (2024) får Fåborgs konstmuseum tillgång till Peter Hansens ateljé som kommer att erbjudas nyutbildade konstnärer, arkitekter och designers som tillfällig bostad och ateljé.

Skulptören Kai Nielsen (1882-1914) sätter också sin prägel på konstmuseet i Fåborg, inte minst med sitt porträtt i imposant helfigur av mecenaten och museets upphovsman Mads Rasmussen i en koboltblå kupolhall vid entrén. Kai Nielsens skulpturer, ofta med ämnen i en blandning av grekisk och nordisk mytologi, brukar annars dyka upp lite varstans i parker och på torg i Danmark.

”Brandts” för hela historien

Kai Nielsen finns tillsammans med ”Fynboerne” Johannes Larsen och Fritz Syberg på Konstmuseum Brandts ( delvis före detta Fyns konstmuseum) i Odense . Man får se dessa ”inhemska” konstnärer i ett sammanhang där ”Fynboerne” representerar den vitalistiska konsten under perioden 1900-1930. Detta sagt med tanke på att Brandts konsthall, som efter sammanslagningen med Fyns konstmuseum blev ett konstmuseum för hela den danska konsthistorien från akademistarten i mitten av sjuttonhundratalet fram till idag med alla de epoker och olika ismer som funnits på vägen.

Så här hängde Wilhelm Bjerke Petersens målningar på Fyns konstmseum i Odense innan hela konstmuseet stängdes och samlingarna flyttades över till det nya museet ”Brandts” i Odense

Danska konstnärer har ofta funnit en hemvist i någon av de sammanslutningar som värnar om och utvecklar modernismens bildideer och som traditionsenligt gör utställningar tillsammans. Det gäller till exempel konstnärssgrupperingarna ”Linjen I” och ”Linjen II” där den första samlar sig kring den abstrakta konsten och den andra kring den konkreta konsten. Abstraktion och symbolism i ”Linjen I” med konstnärer som Wilhelm Bjerke Petersen (1909-1957) och Richard Mortensen (1910-1993) och färger, geometri och konkret konst i ”Linjen II” med bland andra Preben Hornung (1919-1989) och Sonja Ferlov Mancoba (1911-1984).

En specialitet för gamla Fyns konstmuseum var just abstrakt och konkret konst som nu alltså finns att se på Brandts tillsammans med vad man nu exponerar av sin sjutusen verk stora samling dansk konst. Utöver detta finns det även en stor internationell samling av elvatusen fotografier från det fotografiska museet i Odense.

Med de utvidgade lokaler som Konstmuseum Brandts nu disponerar finns det också utrymme för den livaktiga utställningsverksamhet som konsthallsdelen av Brandts bedriver sedan tidigare. Aktuella utställningar just nu är ”Nål & Tråd – handarbete i konsten” (till 23/2 2025), ”Love, Lust & Freedom” (till 5/1 2025) och ”Lundstrøms Evighedsblå” (till 30/3 2025) Efter den senaste om- och utbyggnaden av Brandts gamla lokaler och efter flytten från Fyns konstmuseum till Brandts finns nu allt samlat på en och samma adress, Amfipladsen 7 centralt i Odense.

På Møllebakken

”Fynboerne” förföljer oss över hela ön. Nästa konstmuseibesök äger rum på en plats, en medeltida stad med smala gränder, pittoreska hus och ett vikingaskepp, liggandes på nordöstra hörnet av Fyn – Kerteminde – där Johannes Larsen dyker upp med eget museum. Inte så konstigt, egentligen, eftersom Johannes Larsen var född och uppvuxen just här.

Konstsamlingen efter Johannes Larsen och konstnärskollegan och hustrun Alhed Larsen finns i deras hem på Møllebacken tillsammans med verk av de andra fynmålarna som Fritz och Anna Syberg och Christine (1876-1960) och Sigurd Swane (1879-1973).

Larsen-hemmet från 1901 bildar stommen i ett mindre museumskomplex på gården där konstnärsparet Larsen redan från början tänkt sig en kulturell samlingsplats för kollegorna på Fyn med gästhus, många gästbäddar och en stor ateljé för gemensamma aktiviteter. ”Fynboerne” är desamma här som i Fåborg och Odense – de tre konstnärsparen Larsen, Syberg och Swane men på Johannes Larsen-museet tillkommer ett femtiotal namn som räknas in i konstnärskolonin på Kerteminde.

Johannes Larsen museet i Kerteminde på Fyns nordöstra hörn har med åren blivit ett huskomplex med flera äldre och nyare byggnader. Ovan syns två av flyglarna och i föregående bild syns entrén till museet. Byggnaden till höger om entrén var konstnärsparet Johannes och Alhed Larsens bostad och entrébygnaden byggdes till för att ta emot alla konstnärsvännerna och medlemmarna i konstnärskolonin ”Fynboerne” som bildades på Fyn.

På museet visas den fasta samlingen i bostaden, ateljén och i en fristående byggnad och de tillfälliga utställningarna i den så kallade ”Vingen”. Från kaffehuset med sin rymliga terass i öster har man fri utsikt mot havet och Storebælt. Johannes Larsen-museet upplevs som ett mindre Louisiana i familjär tappning.

Konstens rum i Danmark

Vill du läsa fler av mina bloggar om konstmuseer, kultur och lite historia i Danmark kan du skrolla vidare i kategorierna ”Konstens rum i Danmark” och ”Danmark”.

Tack fört att du läser Pictor’s blog!

©Lars G Fällman

Ett svar till ”Från rikets mitt – Konstens rum i Danmark V”

  1. […] ← Mellan fjordarna – Konstens rum i Danmark III Från rikets mitt – Konstens rum i Danmark V → […]

    Gilla

Lämna ett svar till Kitt för gemenskap – Konstens rum i Danmark IV | Pictor's blog Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Profilbild för Okänd

About Lars Gunnar Fällman

Tidigare konstkritiker och journalist, nu gallerist och bloggare
Detta inlägg publicerades i A Index - kronologisk ordning, Arkitektur, Danmark, Konst, Konstens rum i Danmark, Konsthantverk, Konsthistoria, Konstmuseer, Offentliga verk och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

1 Response to Från rikets mitt – Konstens rum i Danmark V

  1. Pingback: Kitt för gemenskap – Konstens rum i Danmark IV | Pictor's blog

Lämna ett svar till Kitt för gemenskap – Konstens rum i Danmark IV | Pictor's blog Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.