Den här konstresan börjar på Kastrup, på ön Amager där Öresundsbron landar, ja, där tunneln under Drogden kommer upp ur havets djup. Vi svänger av mot flygplatsen och direkt till höger i första rondellen och in på Amager Strandvej i nordlig riktning och tar sedan andra tvärgatan till vänster, Skøjtevej och fortsätter rakt fram tills vi kommer till Kastruplundevej. Här svänger vi höger och sedan vänster in på Ved Diget till Kastrupvej där vi tar till höger igen. Ett par hundra meter in på den vägen och på höger sida ligger ett konstmuseum, Tårnby kommuns konstmuseum – Kastrupgårdsamlingen. Kastrupvej 399 är adressen. Enklast förstås med gps-en.

Kastrupgårdsamlingen är den bilburne broresenärens närmsta konstmuseum på den danska sidan. Från tunnelmynningen till museet är det bara två kilometer. Kör man från Kongens Nytorv är det sju kilometer och tar man metron till Kastrup station är det mindre än tio minuter att gå.

Kastrupgårdsamlingen är framförallt ett museum för modern grafik med en samling bestående av sjutusen grafiska verk från nitton- och tjugohundratalet. Utöver olika temautställningar med grafik ur de egna samlingarna gör man också en tre, fyra utställningar om året med inbjudna danska och nordiska konstnärer. Aktuella utställningar just nu och fram till 19 oktober är ”Med tryck på HuskMitNavn” och ”Det Japanske Kim”

Med rötter i graffiti

Med utställningen ”Det japanske Kim”är det lektorn vid konstakademins grafiska skola Finn Naur Petersen, som visar hur man med olika grafiska metoder kan tolka och bearbeta jämförbara motiv. Motiven hämtar han från växter och natur.

Ett grafikens Mecca

I övrigt visas delar av Kastrupgårds stora samling av grafik där man också kan studera och lära sig en hel del om de olika teknikerna med djuptryck, plantryck och högtryck som utgångspunkt. Allt är inte bara litografier som man kanske tror, långt därifrån. Där finns etsningar, torrnålar, gravyrer, serigrafier, linoleumsnitt, träsnitt, trägravyrer och andra äldre och modernare metoder. Man lär sig också något om hur komplicerat och arbetskrävande grafik kan vara.

Nästa särutställning som öppnas den 1 november ’25 och pågår till 7 juni ’26 handlar om träsnittet – ”Woodcut out of control”- och hyllar det moderna träsnittet med dess poesi, uttryckskraft och mångsidighet. (Bild till höger)

Nästa anhalt efter detta grafíkens Mecca är konstmuseet ”Arken” vid stranden i Ishøj kommun söder om Köpenhamn. Man kör västerut från Kastrupgårdsamlingen och med gps-en går det lätt att hitta ut till motorvägen för att sedan svänga av mot Ishøj och Arken. Det är tjugo kilometer och en knapp halvtimmes körning.

Arken är ett museum för nationell och internationell samtidskonst invigt 1996. Det ligger precis innanför strandkanten till Køge bukt vid Öresund och ser ut som ett strandat skepp med den skarpa fören uppdragen på land. Det är en mycket annorlunda byggnad. Den ser ut som en jättelik modernistisk skulptur, inte som ett traditionellt hus. För idé och formgivning av museibyggnaden svarade en elev vid konstakademins arkitektskola i Köpenhamn, Søren Robert Lund, i samband med en arkitektävling. Byggnaden har därefter modifierats vid ett par tillfällen och nu i höst (2025) pågår en invändig ombyggnad av entréplanet.

Dekonstruvistiskt

Arkitektoniskt är Arken en framstående byggnad inom den så kallade dekonstruktivistiska stilen där man bryter mot traditionella arkitektoniska ideal genom att avvika från symmetri, hierarki och raka linjer och istället bygga med oregelbundna och fragmenterade former. Ett annat exempel på dekonstruktivism i Danmark är Zaha Hadids tillbyggnad för konstmuseet Ordrupgaard och internationellt kan man tänka på amerikanen Frank Gehrys byggnader, till exempel konstmuseet i Bilbao.

Dagens konstmuseer är mycket aktiva institutioner som oftast är mer jämförbara med utställningshallar än med äldre tiders museer. Det gäller inte minst Arken med ett livligt utställningsprogram. Numera bygger man inte ut och om sina lokaler för de tillfälliga utställningarnas skull utan för att slippa hålla på med ständiga omhängningar av de egna samlingarna. Ambitionerna är ibland större än lokalerna.

Till skillnad från de flesta danska konstmuseer har Arken en annan ambition också och det är att visa lite mer internationell konst. En pågående utställning kallad ”Torches” (flammor, bloss. Pågår t o m 25 oktober ’25) med fransyskan Marguerite Humeau (f. 1986) är ett exempel på det. Hon arbetar med en typ av skulpturer och installationer i kombination med ljud och ljus och är i sig själv ett exempel på konstnärer som far världen runt med sina konstverk. Hon har tidigare haft utställningar i USA, England, Frankrike, Schweiz, Tyskland, Japan och Australien med flera länder.

En ark för samtidskonst

Nu är det samtidskonst som gäller för Arken. Tidigare har man gjort en del mycket sevärda utställningar av mer historisk art som till exempel ”Det Genfundne Paradis” som handlade om tysk expressionistisk konst från förra sekelskiftet.

Nutida ung dansk konst har också sin plats på Arken som till exempel Eva Helene Pade (f. 1997) som beskrivs som en extra stor målarbegåvning. För utställningen har hon gjort ett antal monumentala verk baserade på hennes tolkning av Igor Stravinskis berömda balett ”Våroffret” i koreografi av Pina Bausch. Eva Helene Pade gick ut från Det Kongelige danske Kunstakademi så sent som förra året (2024) Senare i höst och i början av nästa år blir det stickad konst i form av fantasifulla ollar, tröjor och skulpturer.

Man kan se Arken som en sydlig pendang till Louisiana på Strandvejen norr om Köpenhamn om man vill. Restiden såväl kollektivt som med bil till respektive museer är ungefär densamma räknat från Kongens Nytorv centralt i Köpenhamn, trots att det är dubbelt så långt till Louisiana som till Arken. Med bil runt trettiofem minuter och kollektivt mellan femtio och sextio minuter till Arken i Ishøj

Arken ligger i Hovedstadsregionen, strax norr om gränsen till region Själland. Roskilde med sina museer och sin domkyrka västerut, ligger tvärtemot i region Själland och strax söder om Hovedstadsregionen. Det finns flera vägar att välja på till Roskilde från Arken i Ishøj och alla är runt tjugofem kilometer och tar en dryg halvtimma att köra. Kollektivt tar det i bästa fall dubbelt så lång tid från Ishøjtill Roskilde.

Museum som digital nomad

I Roskilde har du Domkyrkan med sina kungagravar, den nu drygt femtio år gamla festivalen och det något äldre vikingaskeppsmuseet. Här finns också ”Museet for Samtidskunst”. Frågan är dock var, på vilken adress som museet ligger och hur mycket museum det är.

Museet existerar i Roskilde men har ingen permanent adress utan ambulerar mellan olika lokaler och platser och befinner sig kortvarigt eller under lite längre tid där omständigheterna påkallar museets uppmärksamhet. Kanske borde det kallas en ambulerande konsthall istället men det pågår en insamling och dokumentation av installationer, performances och tidsbaserad konst. som ljudupptagningar, youtubes och digital konst men också konst av mer fysisk art. Museets samlingar finns arkiverade, registrerade och tillgängliga i KID, Kunst Indeks Danmark. På så sätt har alla digitala scrollare museet i sina laptops, smartphons och datorer. Museet för samtidskonst är ju samtida som sådant och en digital nomad.

”Underground”

Man behöver alltså inte resa de två milen från Arken i Ishøj till ”Museet for Samtidskunst” i Roskilde utan kan nöja sig med att scrolla och istället resa tillbaka till Köpenhamn – eller närmare bestämt Frederiksberg och en annan konstinstitution som finns i verkligheten men inte syns. Det är ett museum som gått under jorden och finns i gamla cisterner, tömda sådana förstås. Det är ”Cisternerne” vilka sedan en tid tillbaka används för tillfälliga installationer. Varje år inbjuds en konstnär eller arkitekt att skapa något intressant och spännande för de mycket speciella utställningslokaler som cisternerna erbjuder – grottliknande med svagt upplyst mörker och en fuktig atmosfär.

Årets utställning på ”Cisternene” är gjord av konstnären Jacob Kudsk Steensen (f. 1987) och är en totalinstallation i ljud, ljus, videoprojektioner och skulpturer och handlar om hur liv kan uppstå i vulkanöppningar på havets botten. Konstnären har själv erfarenhet från djuphavsdykningar och sammanställer med teknik och mediala former känslan av att befinna sig där på havets botten där livet uppstod en gång i tiden.

”Psykosphere” kallar han sin utställning i cisternernas fyratusenfyrahundra kvadratmeter stora, säregna lokaler. Här kan man få uppleva havets vulkaniska bottenlandskap med fossiler, ammoniter och levande fiskar, egendomliga och vanliga havslevande livsformer och okända organiska former som varken är djur eller växter och kanske framtidens levande väsen som tar över planeten Jorden efter oss.

Annuellt som museum

Eftersom det i Cisternerne handlar om årslånga utställningar kan man kanske säga att detta är en mellanform av museum och konsthall. När jag första gången hörde talas om CIsternerne i Fredreriksberg var det som en tillfällig lagerplats för originalskulpturerna från Nordmansdalen i Fredensborg på norra Själland. I själva verket visade det sig vara början på en ny utställninsgidé och ett sätt att ta vara på de möjliga funktioner som uttjänta vattenreservoarer kan användas till.

Samma idé har jag sett genomförd i Madrid med det som kallas ”Fundatión Canal – Sala Castellana 214” – tidigare vattenreservoarer, relativt centralt i Madrid med lokaler för konst och kultur. Med sina hundrafemtio och sjuochenhalv meter höga tegelklädda pelare associerar dessa lokaler snarare till seren morisk kyrkoarkitektur än till mörka, hemlighetsfulla grottor. Men i dessa annorlunda och vackra lokaler har utställningarna hittills huvudsakligen handlat om historiens skatter och katastrofer som till exempel terrakottaarmén från Xi’an och Förintelsen.

Tjugofemårsjubilar

Ett betydligt mindre men inte mindre aktivt konstmuseum hittar man västerut i Köpenhamn, en kortare resa från Cisternerne i Frederiksberg till Rødovregaard i Rødovre kommun. Där finns ett enmansmuseum som tjugofemårsjubilerar i år (2025). Det är ”Henry Heerup-museet” som tllkom efter en större donation av konstnärens änka Marion Heerup till kommunen. Museet ligger bara fem kilometer från Cisternerne i Søndermarken i Frederiksberg och i den kommun där Henry Heerup bodde och hade sitt ateljéhus, Rødøvre kommun.

Henry Heerup (1907-1993) är ett av de stora konstnärsnamnen från den danska konstens nittonhundratal. Han förknippas oftast med Cobrarörelsen tillsammans med till exempel Asger Jorn och vännen Carl-Henning Pedersen och finns representerad på de flesta danska konstmuseerna. Som Cobramedlem är han även känd internationellt. Men han var också medlem i andra danska konstnärsgrupperingar som Linjen, Corner, Helhesten och Decembristerna och hans utställninglista är mycket lång och omfattar biennaler, gallerier och konstmuseer runt om i världen.

Henryn Heerups stil är säregen, en blandning av kubism, symbolism, naivism och folklig konst, tungt vilande kroppar och former som utstrålar harmoni och glädje. Henry Heerup är en av Danmarks mest älskade konstnärer och han i sin tur älskade det nära och det folkliga. ”Hela Verden har brug for en optimist” som han uttryckte det. En svensk motsvarighet till Heerup skulle kunna vara Bror Hjort, välutbildade akademielever med en stämma i den folkliga traditionen. Bland alla utmärkelser han fick i sitt långa liv är svenska Prins Eugen medaljen en sådan.

Ett litet men aktivt museum, som sagt. Varje år gör man ett par nya utställningar med konstnärer som på ett eller annat sätt har något konstnärligt eller personlig gemensamt med Heerup, äldre eller samtida konstnärer, danska eller internationella.

Ända sen forntiden

Vid en tidigare utställningen till exempel hade man satt samman verk av konstnärer som A. R. Penck (1939-2017) från Tyskland, Keith Haring (1958-1990) och Retna (f. 1979) från USA och den danske graffitikonstnären ”HuskMitNavn” (f. 1975) med Henry Heerup, vilka alla har tecknandet som underlag för det expressiva uttrycket: ”Drawing is still basically the same as it has been since prehistoric time. It brings together man and the world. It lives through magic” som Keith Haring så slående har sagt det. Det kan man fundera på en stund.

Nu laddar man för 25års-jubileet med typiska teman tagna ur Heerups rika produktion, teman som Kärlek, Familj, Krig och Natur. ”Mands Drøm” är titeln för utställningen som öppnar den 20 September 2025 och visas fram till 1 mars 2026.

Henry Heerup-museet är inrymt i en äldre gårdsbyggnad som Rødovre kommun förvärvade på sextiotalet och gjorde om till medborgarhus. Museet tar nu upp större delen av lokalerna på drygt fyrahundra kvadrat. Resten används av olika föreningar och vid sammankomster.

Lantluft och konst

Fördelen med mindre museer är att man stressar mindre och ger sig mera tid för varje verk. Men dags att gå vidare. Via Rødovrevej och Jyllingevej tar vi oss ut på motorvägen och kör norrut mot nästa konstmål och svänger av vid femte avfarten efter påfarten. Där svänger vi höger in på Nybrovej och kör mot Bagsværd Sø tills vi passerat över kanalen som förbinder Bagsværd Sø med Lyngby Sø. Där är vi nära Sophienholms konsthall på vänster sida av Nybrovej

Sophienholm är även den en äldre byggnad som blivit omgjord till lokal för konstutställningar. Sophienholm är ett lantställe från 1767, ursprungligen en sommarbostad som senare byggdes om till herrgård. Efter ett par ägarbyten hamnade Sophienholm hos familjen Aller som ägde den fram till 1963 då Lyngby-Taarbæk kommun köpte herrgården av arvingarna för att göra kulturinstitution av den med tillhörande park. Den ligger i söderläge på en sluttande tomt ner mot Bagsværd sjö och folk kommer hit också för att uppleva de vackra omgivningarna.

Sophienholmm är en konsthall men man har ett konstverk som man behåller på plats. Det är det så kallade ”Cobra-taket” som är ett innertak som kollektivt målades av några Cobra-konstnärer i ”Arkitekthuset” i Bregnedrød på sin tid och som man lyckades bevara i sista stund då detta hus revs 1969, Taket finns utställt i en fristående byggnad, stallet, där man för övrigt också gör tillfälliga utställningar, har workshops och föreningsmöten.

En skattkista av konst

Sedan starten 1967 har man gjort en sex, sju utställningar om året i huvudbyggnaden. Det har varit enskilda konstnärer som ställt ut eller i par med någon eller flera. Lyngby konstförening har sin septemberutställning där, liksom numera konstnärsgruppen Corner. Ofta har man haft olika teman som den just pågående utställningen ”Det nuttede” (Det näpna och söta) till 31augusti 2025 eller den härpå följande utställningen ”Ven(skaber)” 21 september till 4 januari 2026.

Om ett par år fyller utställningsverksamheten sextio år och till nu har man gjort mer än femhundra utställningar. Alla utställningar finns beskrivna i ett utställningsarkiv som är rena skattkistan för intresserade. Ett imponerande arkiv som återspeglar en god del av sexio års konstliv i Danmark.

Vi fortsätter norrut mot Willumsenmuseet i Frederikssund, en sträcka på fyrtio kilometer via Bagsværd, Farum och Slangerup. Museet är stängt just nu, augusti 2025. för en större om- och tillbyggnad men öppnar på nytt i början av 2026. Då får museet väsentligt bättre möjligheter för utställningsverksamhet och hängning av de egna samlingarna. Man siktar på att utställningar med internationell prägel också kommer att ingå i framtida program för museet. J F Willumsen (1863-1958) var till stora delar av sitt liv verksam utomlands och bodde permanent i södra Frankrike från 1916 till sin död.

Willumsen var en mångsysslare och arbetade som målare, skulptör, arkitekt och keramiker, det senare bland annat som konstnärlig ledare för danska porslinstillverkaren Bing & Gröndahl. Som arkitekt är han känd för ”Den Frie”, en klassisk och originell byggnad för utställningar i Köpenhamn.

En doft av Kontinenten

Willumsen var också konstsamlare med intresse för europeiskt klassiskt måleri från renässans, barock och artonhundratal med bland annat spanjoren Francisco de Goya som favoritkonstnär. Denna samling visas parallellt med Willumsens egna verk. Willumsen Museum bedriver även konstverksamhet som riktar sig speciellt till barn och skolelever, en verksamhet som man lyckats hålla vid liv under ombyggnadstiden.

Från Frederikssund vid Roskildefjorden fortsätter vi norrut längs med fjorden upp till Frederiksværk, en sträcka på mindre än tjugo kilometer. Här kan man studera ett konstmuseums födelse. Det är i Halsnæs kommun, som omfattar nordvästra delen av Själland i Hovedregionen som detta sker och som är ett ytterligare bevis på att konsten är på fortsatt stark frammarsch Danmark.

Konstmuseum i vardande

Det är just så här som många konstmuseer tillkommit i Danmark. Man ser konstmuseet som ett gemensamt behov och en plats för medborgarna att samlas på, umgås och stärka den lokala sammanhållningen. I Danmark ser man konsten som en viktig del av det gemensamma, i Sverige ser man konsten som ett mindre viktigt särintresse. Kulturförståelsen och intresset för kultur ligger på ett helt annat plan bland politikerna i Danmark än i Sverige.

”Halsnæs Kunstmuseum” stiftades 2012 som en förening med målsättning att skapa ett museum förankrat i den lokala konsthistorien, det som har varit och det som är. Hittills har man med hjälp av inköp och donationer skrapat ihop cirka tvåhundrafemtio verk som tillsvidare magasineras i avvaktan på att lösa lokalmässiga behov. Halsnæs konstmuseum gör dock utställningar i ”Vognporten” till det gamla kopparvalsverket i Frederiksværk.

Med Danmarks största sjö Arressø, stränderna utefter fjorden och mot Kattegatt och ett böljande landskap med skogsdungar lite här och var är det ett vackert landskap att vistas och färdas i. Och ett landskap som varit och är populärt bland skönandar och konstnärer. Bland mer kända konstnärer som varit verksamma här finns Holger Drachmann från Skagenkolonin och Viktor Brockdorff från Odsherredkolonin. Till och med den världsberömde tyske expressionisten och konstnären Emil Nolde har haft anknytning till Halsnæs.

Skulptur som festival

I Halsnæs kommun finns ett hundratal aktörer på konstscenen, konstnärer, konsthantverkare, gallerier och inte minst den berömda Sandskulpturfestivalen i Hundested som nu sjunger på fjortonde versen.

Det är sandskulpturer som du inte hittar på badstränderna. Men skulpturerna ligger strandnära. Man behöver sand, vatten och lite lera för att preparera sanden till större block för dessa skulpturer. Sanden hårdpressas i lager som läggs ovanpå varandra till större eller mindre block. Sandskulpturerna varar inte för evigt som antikens marmorskulpturer men de faller heller inte ihop senare på eftermiddagen. De klarar sig mot väder och vind i flera år, i synnerhet om de får ett tak i tältduk spänt ovanför huvudet.

I Hundested hittar man både och – med och utan tak. Det är trettiotal större och mindre skulpturer av sexton konstnärer. Skulpturerna är gjorda under ett par intensiva veckor men sanden har preparerats innan dess. En informativ katalog berättar om konstnärerna och deras tankar kring skulpturerna. Det är också föredömligt skyltat vid skulpturerna.

Det är en internationell samling konstnärer som kommer från Italien, Holland, Belgien, UK, Irland, Tjeckien, Ryssland, USA och Kanada. Flera av dem reser jorden runt och sandskulpterar och de har oftast erfarenhet från andra medier och genrer också. Man sysslar med eller har sysslat med design, film, TV, byggnadsarkeologi, måleri, teckning, ekologi, teaterdekorationer, isskulpturer, trä- och bronsskulpturer, musik och gatukonst, trädplantering, pedagogik i drama, skulpturer i sten, guldsmideri mm. Oavsett vilket så är dessa sandskulptörer närmast obegripligt skickliga och tillför samtidigt sina skulpturer en intressant berättelse, illusterar en ide, fyller sina sandfigurer med tankar, känslor och humor, inte minst.

Sextiotusen om året

Det finns ytterligare en skulpturfestival i Danmark, på den jylländska västkusten i Søndervig Strand vid Ringkøbing. Den är uppbyggd på ett annat sätt med färre fristående skulpturer och istället en lång sammanhängande mur med skulpturer som till hälften också kan ses som reliefer. Även här är de flesta skulptörerna internationellt verksamma. Läs mer om Søndervigs sandskulpturer i slutet av min blogg Konstens rum I Danmark III

När Hundesteds sandskulpturfestival öppnade 19 maj i år (2025) hade den dittills haft 750.000 besökare på de tidigare festivalerna. Den fjortonde internationella skulpturfestivalen i Hundested kan man se i Hundested hamn till och med den 19 oktober i år. Passa på, den är mycket sevärd.

Tack för att du läser Pictor’s blog!

© Lars G Fällman