Där föll sista pusselbiten på plats. Glaskonstnären Betina Huber meddelade att hon accepterat utställningserbjudandet från Galleri Pictor. Tiden  för utställningen, november-december, fanns som en lucka i hennes digra utställningsprogram.

Brotherhood, munblåst glasskål av Betina Huber. Betina Huber ställer ut på Galleri Pictor tillsammans med akvarellisten Johan Ramberg 8/11-7/12 2014

Klart för galleriets del var redan en akvarellutställning under samma period. Tanken på att kunna  få visa en utställning med glas och akvarell i kombination var  alltför intressant för att inte prövas. Glas och akvarell – två helt olika medier som har mycket gemensamt – ljuset och färgernas  ljusbrytningar i glaset och ljuset i akvarellens tunna och transparenta färgskikt. För utställningens akvareller svarar Johan Ramberg.  Han kan behandla akvarellens inneboende ljusegenskaper just så känsligt och skickligt som krävs för att locka fram ett spirituellt och spännande samspel mellan glaset och akvarellen. Betina Hubers konstglas och Johan Rambergs akvareller ligger båda på samma höga nivå, konstnärligt och professionellt.

5 utställningar 13 utställare

Sista pusselbiten ja – en riktigt fin glasbit blev det som sista plugg i årets utställningsprogram på Pictor. Med Hubers och Rambergs glas-och akvarellutställning blev det fem utställningar 2014 där sammanlagt tretton konstnärer med- och samverkar.

Byggarbetsplats, akvarell av Johan Ramberg som ställer ut tillsammans med glaskonstnären Betina Huber på Galleri Pictor 8/11 – 7/12  2014.

Årets hela utställningskalendarium  kom ovanligt snabbt på plats. Normalt programläggs utställningarna halvårsvis  eller improviseras fram under årets gång. Det här året ramlade allt på plats samtidigt och och in i de kalenderluckor som passade bäst för alla parter. Men först alltså den utställning som hade skjutits upp från i höstas.

Fem målare, Ullastina Larsson, Stig Espe Olson, Margareta Pensjö, Hans Kindwall och Martin Severinson på Galleri Pictor i Munka Ljungby mars 2014

MÅLAT kallas utställningen och det finns ett påstående och ett utrop i rubrikens versaler. Till och från dödförklaras måleriet trots att konstnärsflertalet i första hand ägnar sig åt måleri i traditionella tekniker, renodlat eller i blandform. Men varje gång någon ny typ av bildspråk, installationer, videokonst, performances till exempel, dyker upp på mediescenen dödförklaras måleriet och det blir dags för resten av konstnärskåren att dra något gammalt över sig – måleriet som har en mångtusenårig historia bakom sig är plötsligt hopplöst förlegad.

Improviserat och angeläget

Vi på Pictor hade tänkt oss endast två utställningar under 2014. Utställningen ”Målat” i mars och en sommarutställning i juli. Men plötsligt var det fem utställningar – utställningar som vi gått och burit på en tid och som vi nu såg att vi inte ville vänta med.  Så tillkom årets utställningar så spontant som vi egentligen vill att de skall göra. Det finns många utställningar att göra men det måste också kännas angeläget att göra utställningarna. När utställningar månad efter månad, vecka efter vecka avlöser varandra i en aldrig sinande ström blir det till sist mer en fråga om att fylla utställningslokaler mindre en fråga om att visa det som har särskilt intresse.

Målningen På Väg II av Ullastina Larsson., utställd på MÅLAT på  Galleri Pictor 1/3 – 30/ 3  2014

Årets fem utställningar på Pictor känns alltså angelägna för oss att göra nu – olika uttryck, olika medier och tekniker, omväxlande i ett tempo som ger intrycken tid att sätta sig, ett par samlingsutställningar och några separat- och dubbelutställningar med målningar, keramik, akvareller och glaskonst. Och framför allt – spännande och intressanta konstnärer med särprägel och originalitet. Man kan faktiskt förvånas över vilken oändlig mängd intressanta bilder och uttryck som konstvärlden bjuder på likaväl som det också finns minst om inte mer konst som i stil och uttryck upprepas till leda.

Skymning, en målning (30×30 cm) i olja och akryl av Stig Espe Olson från Malmö. Utställd  på MÅLAT på Galleri Pictor 1/3 – 30/3  2014

Stadens förvandlingar

Ullastina Larsson från Landskrona arbetar i en halvabstrakt stil som känns bekant, en stil som i själva verket hör till modernismens hörnpelare. Men hon har lyckats hitta något eget i denna väl kända stil. Hon målar ”cityscapes”, stadsbilder med huskroppar,  fasader, byggnadsställningar, byggkranar och pågående byggarbeten  på ett sätt så att man också tycker sig höra ljudet av pågående aktiviteter från ett stadslandskap i förändring. Det är hammarslag, betongbilars snurrande trummor, gnissel från byggkranar och skärljud från sågar och slipers.

En helt annat sätt att beskriva stadsbilden på svarar Ullastina Larssons medutställare Stig Espe Olson för. ”Lyssnar” man noga på hans bilder hör man stadstrafikens pulserande motorljud och ljud från bildäckens friktion mot vägbanan – men bara svagt. Olson fryser i stället sina stadslandskap i ögonblicksbilder som om staden stannade upp och höll andan i väntan på det okända. Stig Espe Olson skapar ett lugn som man kan känna sig trygg i samtidigt som hans bilder inger en smygande känsla av osäkerhet. Om det kommande, den närmaste framtiden i Ullastina Larssons stadsbilder ter sig både spännande och full av förhoppningar så finns det i förlängningen av Olsons stillsamma bilder något hotfullt och olycksbådande, men också en förälskelse i stadens ansikte och stadens många möjligheter. Det är två helt olika tolkningar av stadslandskapet.

Il  Teatro, målning i olja av Hans Kindwall. Visas på MÅLAT, Galleri Pictor  1/3 – 30/3 2014

Staden som teater och minne

Och ett tredje sätt att beskriva staden på hittar vi hos Hans Kindwall. Han målar staden som om livet var en ständig fest med upptåg, teater, karneval, dans, karuseller, glädje och skratt. Ett tivoli och ett färgsprakande kaleidoskop där stadens fasader, tak, trappor, pelare, gränder, takspiror, torn,  gator och torg bildar ett glittrande mönster att orientera sig i. Och ändå blir det till en helhet, en smått surrealistisk upplevelse av en stad, eller en byggnad som skapar förundran och glädje hos betraktaren. Hans Kindwalls uppfinningsrikedom tycks outtömlig och hans fantasi kan mycket väl låta en atlantångare segla på det gemensamma taket till tivolistadens alla byggnader.

”Säg vad skall vi göra – viska något vackert i mitt öra”, målning i blandteknik av Martin Severinson från Höganäs

Martin Severinson har ett liknande sätt att arbeta på som Hans Kindwall. Han för samman ett antal olika element – i Severinsons fall olika hushållsattiraljer, redskap, gardiner, mattor och möbler – och skapar en ny helhet i en annorlunda ordning. Med titlar som ”Det enkla köket fick oväntat besök av en vit pionknopp” eller ”Säg vad skall vi göra, viska något vackert i mitt öra” är det inte heller fråga om stillsamma köksinteriörer utan ett kök fullt av liv och överraskningar. Och precis som i livet kan man inte alltid avgöra vad det är man tittar på. Severinson har ett sätt att komponera sina bilder på som jag till min överraskning inte sett tidigare eler någon annan stans. Det är helt klart vad bilderna föreställer ändå kan man inte identifiera mer än knappt hälften av bildernas olika delar. Förbryllande och intressant på ett sätt som gör att man också tittar lite extra på hur bilderna är målade. Uppmärksamheten vänds mot själva måleriet. Man kan då roa sig med att försöka skilja ut de olika tekniker som konstnären arbetar med i de enskilda bilderna där han blandar, akvarell, gouache, akryl, kol, olja, pastell och krita – allt på en gång men i rätt ordning.

Temperamålning av  Margareta Pensjö från Landvetter. ”Flickan med katten”

Med värme och tillit

Larsson, Olson, Kindwall och Severinson – alla fyra med olika sätt att uppleva och uttrycka staden och stadens bilder på – finns att se på Galler Pictors första utställning för året, ”Målat” som visas 1-30 mars (öppet lörd-sönd 13-16). På utställning finns också  en femte utställare – Margareta Pensjö heter hon, född och uppvuxen Helsingborg men sedan länge bosatt i Göteborgstrakten. Hon är inte obekant för galleriets besökare. Margareta Pensjö ställde ut separat på Pictor för några år sedan. Hos henne står människan i centrum, ensam eller i en gemenskap med andra människor eller tillsammans med vänner från djurvärlden, en katt, ett par fåglar. Hon påminner om de berömda göteborgskoloristerna, Ragnar Sandberg till exempel, men hon har en alldeles egen stil. Hon är mindre anekdotisk eller lättsamt  spirituell som Sandberg och kryper istället närmare inpå människan som hon skildrar med stor värme och tillit.

”Green eye tree” en graalvas av Morgan Persson som ställer ut fler graaler och konstglas på utställningen ”Vår på Pictor” 6/4 – 27/4 2014

Spirituellt i glas, träsnitt och porträtt

Det blev två glaskonstutställare på galleriet i år. Morgan Persson från Målerås och Betina Huber, som nämnts, från Öland. I båda fallen handlar det huvudsakligen om glas i traditionella former  – men vilket glas! Det är inga vanliga vaser precis utan riktigt tunga pjäser, både viktmässigt och konstnärligt sett. Morgan Persson utvecklar den komplicerade graal-tekniken och kombinerar färg och kristall på ett subtilt och ofta sparsmakat sätt och Betina Huber utnyttjar gravyr- och blästringstekniken lika behärskat med full kontroll på det konstnärliga resultatet. Morgan Perssons glas visas på galleriet i utställningen ”Vår på Pictor” 6 april – 27 april (öppet lörd-sönd 13-16,  påskhelgen alla dagar 12-17) Samtidigt med Morgan Perssons glas visar galleriet träsnitt av grafikern och målaren Michael Hofmann från Radebeul utanför Dresden i Tyskland.  Det är inte många konstnärer längre som arbetar med det krävande  träsnittet men i Tyskland har träsnittet en särskild tradition från bland annat expressionisterna i konstnärsgrupperna  Die Brücke och Der Blaue Reiter.

”Der Apfel danach” (Äpplet efteråt) ett träsnitt av tyske konstnären  Michael Hofmann från Dresden. Han visar ett tjugotal träsnitt på ”Vår på Pictor” 6/4 – 27/4  tillsammans med glas av Morgan Persson och ”porträtt” av Alain Soucasse

Michael Hofmann arbetar med humor och precision och i en stil mera fransk än tysk. Han har för övrigt också arbetet med glas men då som en förlängning av sitt måleri i blyinfattat glas för bland annat kyrkofönster.

Hudvarma bilder

”In good shape”, en mezzotintgravyr av den tyske grafikern Jochen Kublik

En annan tysk grafiktradition utgår från renässanskonstnärer som till exempel Albrecht Dürer och Hans Baldung Grien vilka fortfarande har inflytande på nya generationer grafiker, och det inte bara i Tyskland. En av dessa är grafikern och tecknaren Jochen Kublik från Münster i Nordrhein-Westfalen.  Han har ställt ut separat på Pictors galleri för tio år sedan och har representerats av galleriet sedan slutet av 1990-talet. Flera böcker har publicerats i Tyskland om hans grafik bland annat boken ”Jochen Kublik – Farbradierungen” med text av denna bloggs skrivare Lars G Fällman. Kublik hittar också en del av sin inspiration i gamla illustrerade kartor och äldre handillustrerade böcker om växter och djur samt av renässansmålningar.  Han arbetar i olika etsningstekniker och i den svårbemästrade mezzotinten där konstnären skrapar och slipar fram bilden ur en uppruggad kopparplatta. Till denna utställning, ”Vår på Pictor” har han valt att visa små bilder med intima motiv i mezzotint och så kallad skrapakvatint – det är grafiska tekniker som ger mjuka, hudvarma bilder i svartvitt och färg.

”Le Leon de Novembre II” av fransmannen Alain Soucasse som är verksam i Provence

”Vår på Pictor” ger plats för ytterligare en utställare – en konstnär som vi haft på galleriet i många år och som vi ställt ut i samband med större grafikutställningar. Denna gång visar vi originalarbeten i blandteknik och montage – humoristiska ”porträtt” av bistert uppsträckta profiler skildrade med humor och sympati. Alain Soucasse heter konstnären, född, uppvuxen och bosatt i Provence men verksam i Sverige under en period på åttiotalet och därför inte helt obekant för den svenska publiken.

Osett och upptäckt

Sommarutställningen  på Pictor, som i år har vernissage den 29 juni och pågår till den 20 juli,  görs av Catharina Edlund från Huddinge och Cecilia Kraitz från Båstad – de ställer ut målningar respektive keramik. Bildkonsten är illusorisk, självklart, den finns där inte för att avbilda något som redan existerar – bildkonsten skapar något som inte fanns där förut. En reflektion över konstens relation till verkligheten blir lätt aktuell när man stöter på nya, tidigare osedda bilder.

”… med drag från japanska träsnitt och indiska miniatyrer” – ” Tranan” i blandteknik av Catharina Edlund som är Pictors sommarutställare 2014 tillsammans med Cecilia Kraitz, 29/6 – 20/7

Så var det vid första bekantskapen med Catharina Edlunds bildvärld. Det var någonting nytt – och det som är nytt, outforskat, spännande och bra inspirerar till utställning.  Catharina Edlunds bildvärld kändes exotisk och bekant på samma gång med drag från japanska träsnitt och indiska miniatyrer, men i en personlig och ny tappning.

Rakukeramik av Cecilia Kraitz, medutställare till Catharina Edlund 29/6-20/7 2014. Utställningen är öppen alla dagar 13-17

Vad passar då bättre att exponera tillsammans med Catharina Edlunds asieninspirerade bilder än japansk rakukeramik. Det är just raku som blivit keramikern och medutställaren Cecilia Kraitz signum. Raku är en gammal japansk metod att bränna keramik så att ytan krakelerar utan att gå sönder. Det ger slumpartade effekter och oftast intressanta  resultat men det gäller samtidigt för keramikern att också hitta en egen stil eftersom allt fler keramiker förlitar sig på enbart effekterna. Cecilia Kraitz har experimenterat under många år med rakutekniken och får räknas till pionjärerna i Sverige. Hon har då gett sig  tid att utveckla något eget ur tekniken och tagit tekniken ett steg vidare.  Hennes burkar, skålar, fat, krukor och vaser ser ut som fynd ur någon gammal, hittills oupptäckt asiatisk skattkammare med en fläckvis färgsättning som ger föremålen ett närmast rituellt budskap och lockar till nya upptäckter.

”I blomsterprakten döljer sig sagans varg i en svart fågels skepnad…” målning av Clara Lundgren som ställer ut på Pictor 20/9 – 26/10 2014

Skönhet och ångest

Apropå oupptäckt så blir höstens första utställning en spännande upptäckt att göra – den unga målaren Clara Lundgren kommer med en stark separatutställning som i uttryck och fantasi ger bilden av en generation i utsatthet, tvivel  och ensamhet. Trösten finns där i fantasins flykt och förhoppningarna finns där i ett sprakande färgspel och i naturens skönhet – men i det vackra och det sköna gömmer sig också skräcken för det ovissa. I den vackra  blomsterprakten döljer sig sagans varg i en svart fågels skepnad och där gömmer sig försåtets skorpion i naturens och växtlighetens förförelse. Clara Lundgrens bilder är också till en del varianter på det klassiska temat Skönheten och odjuret,  till en annan del bilder av en hemlös generation. (Utställningen visas under tiden 20/9-26/10)

”Stad”, akvarell av Johan Ramberg – utställer på Pictor tillsammans med glaskonstnären Betina Huber 8/11-7/12

Ett skimmer av ljus

För akvarellisten Johan Ramberg ser världen inte lika osäker och flyktig ut. Hans problem är att den ser alltför bastant, tung och hållfast ut. Rent ut sagt färglös och tråkig. Akvarellen är då ett underbart medium att få den trista världen att se betydligt fräschare och inbjudande ut. I akvarellen sammanstrålar tillvarons fyra element på ett lyckosamt sätt. Om Jorden är konstnärens erfarenhet och kunskap på vilken hans skicklighet vilar och Elden hans begåvning och skapande drift – ja, då är Vattnet akvarellistens redskap och Luften hans strävan och mål. Sammantaget blir av detta sköna, ljusskimrande bilder av en gråtrist vardag.  Med akvarellen är det svårt att inte göra något vackert – om man kan. Och det kan Johan Ramberg. Det ser lätt ut men är i själva verket en stor utmaning och där amatören fuskar i akvarell kan proffset plocka värdefulla poäng. Johan Rambergs poängsumma är nu så hög att han gott och väl etablerat sig i den svenska akvarelleliten.

Small Secret, vas av glaskonstnären Betina Huber. Utställning tillsammans med Johan Ramberg på Gallleri Pictor 8/11-7/12

Glaskonsten lever

I Sverige finns snart ingen industriell glastillverkning kvar. Boda stängde för många år sedan och nyligen har Åfors, Orrefors och Kosta släckt sina ugnar för maskintillverkning. Man kan fråga sig hur det då kommer att gå för det högklassiga svenska konstglaset eftersom glasbruk och enskilda konstnärer och designers har ett symbiotiskt förhållande till  varandra. Men än lever glaskonsten och det goda hantverket. I det gamla glasbruket i Målerås har till exempel ett antal glaskonstnärer slagit sig samman för att kunna hålla ugnarna varma. Där blåser årets båda utställande glaskonstnärer på Pictor, Morgan Persson och Betina Huber, sitt glas. Flera konstnärer som drivit egen hytta har annars fått släcka sina ugnar på grund av höga driftskostnader. Höstens glasutställare på Pictor, Betina Huber, har sin ateljé på Öland där hon graverar, blästrar och färdigställer sina glaspjäser och där hon också gör sina smycken i glas. Men själva blåsningen av glaset gör hon alltså nu i Målerås – tidigare har hon också  blåst sitt glas i Orrefors, Boda och Kosta. Betina Huber, Morgan Persson och de andra framstående konstnärerna i glasriket Sverige ser ut att med egen kraft kunna behålla sin plattform för högklassigt konstglas trots att bruken håller på att försvinna.