Den lilla staden Uelzen söder om Hamburg har satsat på ett roligare stationshus med design av Friedensreich Hundertwasser.

Uelzen är en liten nordtysk stad på drygt trettiotusen invånare. Staden ligger knappt tio mil sydöst om Hamburg. Här möts sex lite större landsvägar och med järnvägen som passerar Uelzen kan man åka vart man vill i Tyskland – Berlin, Hamburg, Lübeck, Hannover, Wolfsburg och vidare i alla väderstreck.

Mitt i ett konstverk

Ett signum för Hundertwasser är denna typ av färgsprakande kolonner för både interiört och exteriört bruk. I stationshuset finns bl a café och restaurang samt en shop för affischer, böcker och grafik av Hundertwasser

Men det är ingen stor bangård och stationshuset är inte större än på andra mindre orter i Tyskland. Men om tåget stannar till i Uelzen och du råkar vara på plats och ha lite extra tid att invänta nästa avgång, kliv då av och ta en närmare titt på stationshuset. Det går naturligtvis bra att ta sig dit med bil och buss också.

Perrongen till Bahnhof Uelzen är satt i mönster med keramik i olika färger och det gamla stationshuset har försetts med färggranna pelare runt hela byggnaden

Något liknande stationshus kommer du inte att kunna få se någon annan stans. Det ser ut som ett lite udda slott ur sagan med tinnar och torn och färgranna,  olikformade pelare och med träd och buskar på taket. Perrongen är satt i mönster med sten och keramik i färg och stationshusets interiör sprakar av färgglädje på pelare, väggar och golv.  Man rör sig i husets alla rum, korridorer, kaféer och butiker som om man befann sig mitt i ett konstverk – och det får man nog säga att man också gör.  Detta är en upplevelse så långt från ett trött gammalt stationshus i glesbygd som man kan komma.

Herrarnas toalett på stationshuset i Uelzen

Du står här mitt inne i ett färgstarkt och livfullt konstverk och kunde lika väl tro att du besöker ett nytt museum för modern konst, till och med vid toalettbesöket. Det är konstnären och arkitekten Hundertwasser som förvandlat den lilla stadens alldagliga järnvägsstation till en spännande konstupplevelse på färden. Arkitekt och arkitekt? En slags arkitekt kallas han ibland av kritiker som inte vill avfärda honom alltför lättvindigt. Själv kallade han sig halvt på skämt för ”arkitekturdoktor” Han hade ingen formell utbildning och när det kom till det praktiska utförandet och alla tekniska frågor som uppstod på vägen så behövdes det hjälp och råd från branschfolk. Och sådan hjälp stod att finna och byggfolk av facket kom att arbeta i nära samförstånd med Hundertwasser och hans ”galna” ideer.

Spiralen som livets form

Det egna museet, Kunsthaus Wien, har Hundertwasser hållit i en mer dämpad färgskala av svart, vitt och blått.  Bilden är från invigningsåret 1991

På ett ideologiskt plan ville Hundertwasser motarbeta funktionalismen och  ”den raka linjens terror”. Han hade en idé om att allt liv föds och levs i spiralens form och i den formen ville han helst  lägga både sin bildkonst och sina arkitektoniska verk. Nu gick det naturligtvis sämre när han tog sig an äldre byggnader för att göra en ”total makeover” men genom olika bildmässiga trick som till exempel en tydlig om än oregelbunden markering av de olika våningsplanen i större hus  kunde han simulera en spiralrörelse i formen. Ofta handlade det just om att använda redan uppförda äldre hus som stomme för en idé som i själva verket uppstod i Hundertwassers måleri och som onekligen var lättare att formge på papper och duk än i tegel och betong. Men åtminstone ett av hans arkitektoniska verk kom till med spiralen som grundform för bygget – ett bostadskvarter i Darmstadt i Tyskland.

Hundertwasser har designat ett flertal osannolika bostadskomplex bland annat ”Waldspirale” i Darmstadt i södra Tyskland. Detta hus är tolv våningar högt och på taket kan man promenera i ”parken” från tionde våningen och neråt – eller tvärtom

”Waldspirale” kallas detta tolvvånings bostadshus som börjar i markplanet med två våningar och som i den spiralform som kvarteret tillät reser sig plan för plan tolv våningar upp för att avslutas med en lökkupolliknande form i guld högst upp.

Fika i ”skogen” på tionde våningen i ”Waldspirale” i Darmstadt. Härifrån kan man ta en promenad i ”skogen” ner till gatuplanet.

Bygget stod färdigt samma år som Hundertwasser dog. ”Wald” betyder skog och på den backe som byggnadens tak utgör under stigningen tio våningar uppåt har man enligt en annan av Hundertwassers idéer planterat en mängd buskar och träd. Skog är väl för mycket sagt men en mindre park har det blivit. Finns det inget grönt utrymme i övrigt i närheten av  byggnaden så kan det här förstås vara en bra idé. Jag kan dock tänka mig att de flesta här föredrar att ta hissen till toppen av byggnaden och sedan vandra i lämplig takt ner genom ”skogen”.  Även i markplanet finns det dock gott om buskar och träd. Hundertwasser tyckte att det inte fanns en härligare upplevelse än att gå i naturen på toppen av sin egen bostad. Att plantera träd, buskar och att anlägga  gräsmattor på hustaken blev ett viktigt element i Hundertwassers ekologiska byggidéer trots att naturen i byggsammanhang egentligen blir onaturlig.

Från Stowasser till Hundertwasser

Hundertwasser, förresten, vem var det. Jo, han föddes i Wien 1928 som Friedrich Stowasser och som enda barnet i en judisk familj. Fadern dog året efter och Friedrich växte upp med sin mor. Under kriget deporterades hela hans släkt på mammans sida och dog i nazisternas koncentrationsläger.

Hundertwasser – ”arkitekturdoktor” konstnär och naturfilosof

Sin första utställning hade den unge Stowasser i Wien 23 år gammal. Han börjar resa världen över och blir snabbt legendarisk som konstnär och teoretiker på det estetiska fältet. På åtta år under sjuttiotalet besöker han tjugosju länder och ställer ut på ett fyrtiotal museer. Han seglar med sin båt ”Regentag” över Atlanten till USA och året efter till Nya Zeeland. Hans biografi blir mycket omfångsrik med en stor mängd uppmärksammade utställningar, utmärkelser, manifest och uppdrag. Efter ett antal namnbyten kallade han sig till sist för Friedensreich Hundertwasser.

Bostadskomplexet”Grüne Zitadelle” blev klart först fem år efter Hundertwassers bortgång. Huset rymmer 55 bostäder samt affärer, kafé, kindergarten och hotell. Byggnaden ligger i Magdeburg sydväst om Berlin och det gröna i ”Grüne” svarar naturen för – under sommarhalvåret. Alla är inte lika förtjusta i byggnadens chockrosa färg.

Efter en tid av bortglömdhet börjar hans konst lyftas fram igen. Friedensreich Hundertwasser var en mästare på att skaffa sig uppmärksamhet och blev legendarisk under sin livstid. Han var i mycket sin egen pr-motor men faktum är att denna motor fortsatte att snurra även efter hans något förtidiga bortgång. Några av hans större verk tillkom till och med efter hans död år 2000.

Från Magdeburg till Osaka

KuschlbauerTurm i Bayern blev också klart många efter Hundertwassers bortgång. Invigt 2008

Planer och skisser för ett par arkitektoniska verk var färdigställda av Hundertwasser och andra tog över och slutförde själva bygget – det gäller till exempel ”Grüne Zitadelle” i Magdeburg, ett större flerbostadshus som inte är så grönt som namnet antyder utan rosa. Den gröna färgen får husets växlighet och Hundertwassers ekologiska sida svara för. ”Grüne Zitadelle” stod klart fem år efter Hundertwassers bortgång. Det blev faktiskt ytterligare byggnader som stod klara först ett antal år efter Hundertwassers bortgång, till exempel det så kallade Hundertwassertornet i lilla Abensberg i södra Bayern, en hög, rund tornbyggnad som färdigställdes för bara några år sedan av arkitekten Peter Pelikan, en av de arkitekter som tidigare hjälpt Hundertwasser med de arkitektoniska konstruktionerna. Tornet kallas också för ”Kuchlbauerturm” efter platsen och företaget där tornet står, ett weissbierbryggeri. Två andra, stora  byggnader med ännu högre torn som Hundertwasser aldrig fick se uppförda var  förbränningsanläggningen ”Mop” i Osaka, klar 2001, och ett slamskiljande reningsverk, Maishima Sludge Center också i Osaka Japan, klart 2004. I Osaka hade han tidigare designat offentliga toaletter och ett barnmuseum med diverse lekfaciliteter.

Konstnär och en slags arkitekt

Detta är Ronald McDonald Haus i Gruga Park i  Essen i Tyskland, ett sjukhus för långtidssjuka barn invigt 1999

Det blev sammanlagt mer än trettio byggnadsverk som kom att uppföras med Friedensreich Hundertwasser som formgivare och inspiratör. Hundertwasser var ju inte utbildad arkitekt men fick all den tekniska hjälp av arkitekter och byggare som behövdes för att förverkliga konstnären Hundertwassers visioner. Hans byggnader är färgstarka, fantasifulla och ganska fantastiska. På alla håll har de också bidragit till att attrahera folks nyfikenhet och även öka intresset för orten för bygget. Det finns skeptiker som fnyser åt Hunderwasserarkitekturen och säger att det där inte är fråga om arkitektur utan bara fråga om ytliga dekorationer. Det må vara -men det som egentligen slår mig mest är att de politiker och entreprenörer som satsat på Hundertwasserbyggena ju också är de som tagit de stora finansiella och opinionsmässiga riskerna. Frågan är om de inte är dessa som stått för den verkligt utmanande djärvheten i sammanhanget.  Faktum är dock att ”arkitekten” Hundertwasser blev mycket efterfrågad efter de lyckade projekten i hemstaden Wien – först HundertwasserHaus, ett större kommunalägt bostadskvarter centralt i Wien och därefter Kunsthaus Wien, också det ett äldre hus centralt i Wien och nära Hundertwasserhaus.

Snett, vint och i lysande färger

HundertwasserHaus i Wien invigt 1986 och Hundertwassers första stora projekt, ett kommunalt bostadskomplex med 52 lägenheter och kafé på första våningen och med träd som ”hyresgäster” utomhus och inomhus

Hundertwasserhaus, som det kom att kallas, var ett bostadshus med femtiotvå lägenheter som Hundertwasser omvandlade till en mixture av sagoslott och tillfälligt nöjesfält där allting var snett och vint och med starkt lysande färger i gult, rött, vitt och blått och med träd och buskar på taket, ja, till och med inne i huset.  Så tillfälligt blev det nu inte utan huset står kvar och fortsätter att dra nya turister till Wien. Det andra äldre huset som Hundertwasser gav sig på, Kunsthaus Wien, blev från början en privat satsning på ett fyravåningars museum för Hundertwassers bildkonst och en internationell konsthall för tillfälliga utställningar. I dag är Kunsthaus Wien en nationell angelägenhet. Museet var just färdigbyggt när hustru Charlotte och jag kom till Wien och besökte museet och HundertwasserHaus på vår bröllopsresa 1991. Museifasaden hade Hundertwasser då gett en mer dämpad färgskala i vitt, svart och blått. Den starkare färgskalan återfanns förstås i konstnärens eget museum inne i huset. Det var väl uträknat.

Mot en roligare arkitektur

I Bad Soben am Taunus strax norr om Frankfurt am Main har Hundertwasser hållit en lugnare färgskala men ändå präglat bostadskomplexet med sin stil. Medarkitekt här har varit Peter Pelikan som bl a  var medhjälplig vid HundertwasserHaus i  Wien

En av de politiker som vurmade för Hundertwasser var Wiens borgmästare Helmut Zilke. På hans enträgna begäran lyckades han samtidigt få majoritet för ytterligare ett stort Hundertwasserbygge i Wien, nämligen försköningen av det stora värmekraftverket Spittelau. Hundertwasser höll alltid på sina ideal och det var först när han fått veta att det nya värmekraftverket, som för övrigt drevs med förbränning av sopor, spred ett absolut minimum av föroreningar som han åtog sig uppdraget. Men den politiker som betydde mest för Hundertwassers ambitioner att formge arkitektur, vilken Hundertwasser beskrev som människans tredje hud, var 1970-talets österrikiske förbundskansler Bruno Kreisky, som redan 1977 hade fört fram Hundertwassers namn för en roligare och mer fantasifull arkitektur i landet.

Ständigt på resor

Fönsterdetaljer från den stora förbränningsanläggningen Spittelau i Wien

Det ena gav det andra och så småningom blev det inte mindre än tretton olika byggen, nya byggnader såväl som ombyggnader i Österrike – en större spaanläggning, en kyrka och en motorvägsrestaurang bland annat och i Tyskland genomfördes nio uppdrag, till exempel ytterligare en större bostadsanläggning och ett dagis i och utanför Frankfurt, ett barnsjukhus i Essen, en gymnasiebyggnad i Wittenberg och ännu ett bostadskvarter i Plochingen am Neckar i södra Bayern.  Andra byggnader hamnade i Holland, i Schweiz, i Spanien, i Israel, i USA, i Japan och på Nya Zeeland. Själv befann sig Hundertwasser  ständigt på resor och han var verksam på  de flesta kontinenter.

Friedensreich Hundertwasser dog i en hjärtattack endast sjuttiotvå år gammal på ett kryssningsfartyg på Stilla Oceanen och han begravdes under ett tulpanträd på Nya Zeeland, det senare helt enligt hans egna önskemål.  På femton år hade Hundertwasser, vid sidan av sitt ständiga målande, hunnit med att designa inte mindre än trettio mindre och större arkitektoniska verk som kom till uppförande och ytterligare ett antal verk som stannade på papperet eller med modellen. Han var dessutom nästan alltid på plats för bevaka, ändra och improvisera under byggarbetets gång.

Hundertwasserutställningen på Arken i Danmark visar inte bara Friedensreich Hundertwassers måleri utan också modeller till olika byggnadsverk. I detta rum visas de två tidiga stora satsningarna i födelsestaden Wien – HundertwasserHaus i en stor bild på väggen och fasaden på Kunsthaus Wien i glasmontern

På Konstmuseet Arken i Ishøj, Köpenhamn visas för närvarande ( och har visats ända sedan februari i år) en större utställning med framförallt Hundertwassers målningar men även en del modeller till några av de byggnadsverk som kom att uppföras och modeller till fantasifulla verk som däremot inte kom att uppföras. Utställningen pågår till den 7 september.

Från Uelzen till Hasslarp och Wien

Men för att nu för ett ögonblick återvända till järnvägsstationen i Uelzen, som ju faktiskt ligger i, åtminstone Skånes nära grannskap så finns det fler prov på djärva politikers satsning i denna lilla stad. Från Hundertwassers stationshus och in mot stadens centrum går en av stadens större gator. Denna gata är kantad av ett antal drygt manshöga, tungt pyramidformade granitstycken som det behövs traktorer för att flytta.

Tag gärna en extratur  från stationshuset i Uelzen in mot centrum av stan. På Bahnhofstrasse står ett tjugotal bemålade stenblock utplacerade utefter gatan. Det är den tyskfödda svenska konstnären Dagmar Glemme som målat stenbilderna.

Alla stenblocken är bemålade i starka färger med bilder av djur och människor, till del chagallartade i stilen. Det rör sig om tjugoen sådana pjäser. När den första av dem dök upp vid sidan av bilfönstret fick jag en hastig impuls att figurerna kunde vara målade av en konstnär som jag sett på ett galleri i Göteborg för mycket länge sedan. Jag blev naturligtvis tvungen att stanna och kontrollera. Till min överraskning  stämde det. Impulsen hade gett mig rätt namn på den stenmålande konstnären – Dagmar Glemme, sedan ett par år boende i byn Hasslarp, en ort som ligger bara ett stenkast från min egen hemby Munka Ljungby i Skåne. Även den internationella konsten har en lokal förankring. Det gällde i högsta grad globetrottern Hundertwasser som fick sin konst spridd över världen men som behöll födelsestaden Wien i sitt hjärta.