Cézanne – apropå ett akvarellrekord

På kvällen hörde jag konstvärldens stora nyhet för dagen – Akvarell såld för 128 miljoner kronor på auktion.  Akvarellen ”Kortspelarna” av Paul Cézanne hade  sålts på auktion i New York för detta jättebelopp. Nytt rekord igen – rekord för akvareller. Tidigare samma dag hade jag själv stått och stirrat på just ”Kortspelarna” av Cézanne – inte i New York utan på Musée d’Orsay i Paris och tyckt lite synd om gubbarna i sina luggslitna kavajer och med en tom, urdrucken vinflaska på det lilla bordet. Man kan ju fundera på i så fall vad denna större målning i olja skulle få för pris om den kom ut på marknaden. Det är förstås inte det kortspelarna funderar över där de sitter och överväger nästa drag.

Cezannes Kortspelarna

Målningen Les joueurs de cartes (Kortspelarna) av Paul Cézanne, målad 1890-92

Inte nog med ”rekordakvarellen” och denna målning av Cezannes spelare på Musée d’Orsay – det finns ytterligare fyra målningar som Cézanne  gjort med kortspelare som motiv. Målningen i Musée d’Orsays samlingar hör, liksom två andra målningar till de enklare och mindre målningarna med bara två kortspelare medan de två  återstående målningarna på samma tema är större och rymmer fem respektive fyra spelare vardera. Hundramiljonersakvarellen är bara en av många skisser som Cézanne gjorde som studier för de större oljemålningarna. Mannen till vänster med sin vita  kritpipa och kullerformade hatt har faktiskt ett namn – Père Alexandre – och han arbetade som trädgårdsmästare på egendomen Jas de Bouffan som Cézannes fader ägde och drev nära Aix en Provence i södra Frankrike.

Kortspelaren och trädgårdsmästaren på Jas de Bouffan,  Père Alexandre

Kortspelarna, har det sagts, symboliserar kampen mellan sonen Paul och fadern vilken inte tyckte att den målande sonen ägnade sig åt något vettigt. Paul Cézannes egen son, däremot, var stolt över sin far trots att Paul Cézanne mötte hårt motstånd när han slog sig ner i Paris för att nå en mer uppskattande och bildad publik än den han mött på landsbygden nere i södern.

Hårt motstånd, som sagt, det mötte han  i alla fall från publik och expertis, inte minst från de parisiska ”inhemska” målarna som inte bara ropade på skandal utan också i sin rädsla för att denne lantis från Provence som trampade in på deras marker skulle ”stjäla” pontentiella kunder från dem. Den parisiske galleristen Ambroise Vollard, som lyckades spåra upp den skygge Paul Cézanne och göra en större utställning med hans målningar, berättar att själve Puvis de Chavanne, ett mycket stort namn i de parisiska konstnärskretsarna då, dvs på det tidiga 1890-talet, vägrade att gå in på Vollards galleri efter att han fått se en målning med  badande människor av Paul Cézanne utställd i galleriets fönster.

Badande, ett av Cézannes favoritmotiv men absolut inte Puvis de Chavannes favoritmålning eller favoritkonstnär

Den store Puvis de Chavanne kom aldrig mer in på Vollards galleri. Och kritikern och konstanmälaren  i Journal des Artistes tyckte att”dessa mardrömmar i oljefärg överskred måttet för det generellt tillåtna…”. Men för all del, även den store författaren Zola som var nära vän till Cézanne och hade stora förhoppningar på honom, undrade  otåligt varför hans gode vän Cézanne inte blev den store konstnär han förväntat sig. Zola sa till sin vän Cézanne ”Du har geni  och kan bli en stor målare. Ha då också mod att bli det!” I dag således, etthundratrettio år senare finns det en ny publik som är beredd att betala riktigt stora förmögenheter för dessa ”mardrömmar” och för verk av en konstnär som inte hade ”mod att bli en stor målare”.

porträtt i svartkrita

Självporträtt i svartkrita från 1875 vid 36 års ålder. Såldes på auktion hundra år senare, 1974, för en halv miljon kronor. Cézanne blev 67 år

På utställningen med Paul Cézannes målningar, som f ö var en av Cézannes första utställningar i Paris, fick galleristen Ambroise Vollard ta emot en hel del kritik för sitt val av utställare. Men han fick också en del uppmuntran och nämner som något rätt typiskt att den målning han lyckades sälja  på utställningen sålde han till en från födseln blind man.

Den blinde hade med sig en person till galleriet som beskrev målningarna för honom. Han bestämde sig för en avlång målning som föreställde stranden av en flod. ”Det förefaller som om vattnet på detta sätt får större utrymme än om den vore målad på höjden” anmärkte den blinde mycket riktigt.

Motiv för en blind samlare och för en ny generation konstnärer

Men fler skulle ”få upp ögonen” för konstnären som skulle komma att kallas ”mästaren från Aix”. Det var en yngre generation målare som t ex Vuillard, Denis, Bonnard, Redon och Rousell och snart var Cézannes en av den kommande nittonhundratalskonstens främsta inspiratörer. Han bröt med impressionisternas ljusmåleri och la större vikt vid komposition och fast bildbyggnad. Men trots att Cézanne valde att gå en annan väg än impressionisterna var han generös nog att om Monet och Pissaro säga att de var de stora mästarna och de enda mästarna. Cézannes dröm för egen del var att göra sig förstådd av den ”breda publiken och inta sin rättmätiga plats i konsthistorien”.

Hur många akvareller Paul Cézanne gjorde? Trehundrafemtio stycken!

©Lars G Fällman

Det här inlägget postades i A Index - kronologisk ordning, Akvarell, Frankrike, Konst, Konstvärlden och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Cézanne – apropå ett akvarellrekord

  1. berth carlsson skriver:

    Jag har en tavla med motivet kortspelarna i olja på canvas i storlek 65×82 cm ( arbetskopia?)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.