Här ”föddes” Hamlet, eller snarare Amlethus, i lägenheten ovanpå portalen till klosterområdet i den lilla själländska staden Sorø. Portalen ligger i ändan av huvudgatan genom Sorø. Bildens perspektiv är från klosterområdet mot staden

Prins Hamlet, världens mest spelade rollfigur, föddes här, i den lilla mittsjälländska staden Sorø. Hamlets farbror, han som lät döda Hamlets far och äkta hans mor, Claudius, dog i fängelsehålorna på Dragsholms slott norröver i Odsherred på Själland.

Det mäktiga Dragsholms borg och slott på Odsherreds västsida mot Stora Bälten.  Dragsholm fungerade under en period på femton- och sextonhundratalet som statsfängelse och här hamnade  till sist Maria Stuarts tredje man James Hepburn, earl of Bothwell,  och dog där efter fem års fängelsevistelse på borgen. Borgen, som började byggas på tolvhundratalet, som bland annat sommarviste för Roskildebiskopen, är i dag hotell och restaurang med ett kök som drivs av världens bästa restaurang, Noma i Köpenhamn

Skall man vara noga så skiljer det förstås drygt trehundrafemtio år mellan Hamlets födelse och Claudius’ död. Således dog inte Claudius av ett förgiftat svärdshugg utdelat av en hämndlysten Hamlet utan av mörker, kyla, svält och umbäranden. Mer dramatik var det när Hamlets far dödades – han sprängdes i luften i Ediburgh och Hamlets mor halshöggs efter tjugo år som fånge i England. Detta var det verkliga händelseförloppet – I pjäsen däremot, i Shakespeares drama om prins Hamlet avlivades eller dog alla rollfigurerna på ”tiljan” även om Ofelia dränkte sig i en damm utanför teatern och Hamlets far redan dödats när ridån går upp för dramat. Därefter är fadern i princip odödlig som vålnad.

William Shakespeare skrev dramat om Hamlet 1599-1601 och publcerade pjäsen 1603. Uppslaget till Hamlet fick han från den danska skriftställaren Saxo Grammaticus och hans berättelse om prins Amlethus publicerad cirka fyrahundra år tidigare.

Shakespeare skrev Hamlet runt sekelskiftet sextonhundra och publicerade det 1603.Vid den här tiden hade Shakespeare tillsammans med kollegor och delägare uppfört ”The Globe” i Southwark på Themsens södra strand och skådespelargruppen stod under beskydd av James I, kung i England från och med samma år som Hamlet sattes upp på scen. James I som efterträdde Elizabeth I var också kung i Skottland sedan  hans mor, Maria Stuart, avsatts från den skotska tronen 1567. James var då bara drygt ett år gammal och blev James VI av Skottland. Om man nu tänker sig att Shakespeare, som också var en smidig diplomat och hade förstånd på att liera sig med makten, såg sin beskyddare, James I, som den orättfärdigt drabbade Hamlet så kunde han också låta James I se Hamlet-dramat som en uppgörelse mellan de båda släktgrenarna Stuart och Tudor.

Först James VI av Skottland, från 1603 även James I av England, beskyddare av Shakespeare och ”The Globe” i London. Porträttet är målat av John De Critz d.ä.

Hans mor Maria Stuart ansågs vara rättmätig arvtagerska till den engelska kungakronan men förlorat sin position i den politiska striden mellan katoliker och protestanter. I och med att den barnlösa Elisabeth I dog fick James den VI of Scotland, som då även blev James I of England och som var systersonson till Henrik VIII  på sätt och vis ändå till sist hämnd på släktgrenen Tudor. James I var son till Henry Stuart – eller Lord Darnley – i hans korta äktenskap med sysslingen Maria  Stuart. Maria Stuart var drottning av Skottland från födsel och blev regerande drottning när hon återkom till Skottland efter sitt äktenskap med Frans II av Frankrike. Marias och Henrys son var en baby på drygt sju månader när pappan Lord Darnley mördades, sprängdes i luften tillsammans med det hus som han vistades i för tillfället och som var sammanbyggt med en av murarna runt Edinburgh Castle.  Detta skedde i februari 1567.

Henry Stuart, Lord Darnley var Maria Stuarts gemål nummer två och far till James VI (James I). Lord Darnley fick en våldsam död i Edinburgh

Överfört på skådespelet om Hamlet var det alltså så Hamlets far mördades. Hustruns älskare James Hepburn, earl of Bothwell, anklagades för att ha stått i spetsen för en sammansvärjning mot Lord Darnley. Han åtalades och ställdes inför rätta i Edinburgh men frikändes av domstolen. Frikännandet kom förmodligen i samband med det hot som earlen av Bothwells många krigsmän på plats utgjorde. Bara några veckor efter den frikännande domen gifte sig Maria Stuart med sin förre mans förmodade baneman och gjorde sig på det viset impopulär i andra mäktiga skotska kretsar. Hon tvingades abdikera och fly Skottland liksom Earlen av Bothwell, James Hepburn.

Maria Stuart som ansågs vara rättmätig arvtagerska till den engelska tronen bortintrigerades och halshöggs av sin släkting Elizabeth I. Hennes ende son James blev senare James I av England.

Med de flydde åt olika håll, Maria söderut till släkten i England och earlen av Bothwell norr ut till Orkneyöarna där han trodde att han som nyutnämnd hertig av Orkney kunde få en fristad. Öborna på Orkney var emellertid inte bekanta med sin nye hertig och när de  rivaliserande klanerna fortsatte jakten på Bothwell såg han ingen annan råd än att ge sig ut på Nordsjön med den lilla flotta på tre båtar som han lyckats skrapa fram i all hast. Sedan följer en serie osannolika händelser som får sin slutpunkt på Dragsholms slott på Själland.  James Hepburn, earlen av Bothwell som förvisso inte var bror till James I’s far Henry Stuart men som  för att få historien att gå ihop med Shakespeares skådespel här får ersätta släktskapet med en närstående till familjen, blir jagad även till havs av hämndgiriga fiender. Han har emellertid turen att drabbas av storm på havet så att en mot honom riktad flottmanöver skingrar fienden som blåser bort med vågor och vind och earlen av Bothwell driver  själv så småningom i land med två båtar vid Norges kust. När han, smutsig, i trasiga kläder och i allmänt eländigt tillstånd haffas av tillsyningsmän och påstår att den de tagit är kung av Skottland blir han naturligtvis inte trodd. Bothwell och hans män förs till Bergen för förhör och av en händelse råkar han stöta ihop med en  ung kvinna, Anna Throndsøn, som han vid en tidigare påtvingad utlandsvistelse trolovat sig med.

James Hepburn, earl of Bothwell, Maria Stuarts älskare och tredje make, anklagad för mordet på Maria Stuarts make nummer två, Lord Darnley som var far till James VI. Maria Stuarts son James VI, föddes i juni  1566, samma år som detta porträtt av James Hepburn målades.

Hon kunde nu identifiera James Hepburn, earlen av Bothwell och samtidigt kräva honom på det guld och de gröna skogar som han utlovat vid förlovningen. Inför rätten i Bergen lovade han henne nu en livränta från Skottland och att hon skulle få hans ena skepp. På ett örlogsfartyg kom sedan Bothwell och några av hans tjänare att transporteras till Köpenhamn där de mottogs av danska rikets skattmästare Peder Oxe av Gisselfeld. Vid denna tid var det Frederik II som regerade i Danmark och i Norge.

När kungen fick en vädjan från Skottland om att skicka tillbaka Bothwell för rättegång i Skottland vägrade Frederik II att utlämna honom utan trodde att han skulle kunna få nytta av sin höge fånge vid senare tillfälle. Frederik II menade att Bothwell inte begått något olagligt och att han friats av domstolen för mordet på Lord Darnley.

Frederik II, dansk (och norsk) regent 1559-1588, far till bland annat Anne av Danmark och Kristian IV och byggherre till Kronborgs slott i Helsingør.  Detta porträtt finns i Rosenborgs slott i Köpenhamn.

Dessutom hade Frederik II vid tidigare tillfälle själv friat till Mari Stuart och såg ju då Bothwell som rival. Earlen lyckades få Frederik II att tro att Danmark skulle kunna få Orkneyöarna och Shetlandsöarna om Bothwell och Maria Stuart återtog den skotska kronan. Så Frederik behöll sin fånge som till en början fick vistas mer i bekväm husarrest på slottet i Malmö än i mörka fängelsehålor. Men saker och ting ändrade sig och efter fem år i Malmö skickades Bothwell till den gamla medeltida borgen Dragsholm som nu efter reformationen övertagits av staten från kyrkan och gjorts till statsfängelse.  Borgen, som byggts på och byggts om under årens lopp och vuxit till en imponerande byggnad  bestod av metertjocka stenväggar och ansågs omöjlig att fly från. Vid den tiden hade Frederik II gett upp hoppet om att äkta Maria Stuart och istället gift sig med Sofia av Mecklenburg.

James Hepburns, earlen of Botwell, enkla träkista i en krypta i Faarevejle kirke nära Dragsholms slott på Själland. Hans mumifierade kropp kunde tidigare ses genom ett lock av glas som byttes mot ett trälock först i våra dagar.

Så kom det sig att kungen glömde bort den stackars Bothwell som blev sittande i de djupa och kalla fängelsehålorna på Dragsholms borg tills han helt enkelt tynade bort av svält och umbäranden. Man kan tänka på det när man i dag äter en läcker lunch på slottet/borgen tillagad av självasta Noma från Köpenhamn, ett kök som tre år i rad utsetts till  världens bästa kök. Earlen of Bothwell, för en kort tid kung av Skottland, dog alltså inte av ett förgiftat svärdshugg som Hamlet utdelade mot faderns mördare, farbrodern Claudius utan av svält i en mörk källarhåla under tiljorna av en restaurang som fyrahundrafemtio år senare kom att utses  till världens bästa restaurang.

Faarevejle kirke där earlen of Bothwell ”Claudius” ligger begravd. Faarevejle ligger i Osdsherred i nordvästra Själland och nära Store Bält

James Hepburn, earlen of Bothwell ligger begravd i en närbelägen kyrka, mumifierad i en anspråkslös träkista i en krypta på utsidan av Faarevejle kirke. Dödsdatum är fastställt till den 14 april 1578. Maria Stuart skulle komma att leva i fångenskap hos Elizabeth I i ytterligare tio år innan hon halshöggs. Hennes ende son var vi det laget tjugotvå år och ett år senare gifter sig Maria Stuarts son med Frederik II’s dotter Anne, endast femton år gammal. Efter ytterligare en båtresa i storm som slutade i Norge vigdes James VI (från 1603 James I av England) av Skottland och Anne av  Danmark i biskopspalatset i Oslo i slutet av 1589.

Anne av Danmark gifte sig med James VI vid 15 års ålder och blev först drottning i Skottland och från 1603 drottning av England

Smekmånaden, som blev ett par månader lång tillbringades i Helsingør på Kronborgs slott. Äktenskapet blev lyckligt, till att börja med. I varje fall kan man inte dra några paralleller till prins Hamlet och Ofelia, rådsherren Polonius dotter. Och någon Laertes, bror till Ofelia, finns inte med i verklighetens drama om man inte räknar med Annes tre år yngre  broder Kristian som sedan faderns död året innan Annes bröllop blivit Danmarks regent elva år gammal. Kristian blev Kristian IV och hade ingen anledning att kopiera Laertes’ hämnd för sin systers och faders död – tvärtom Kristian IV kom att värna om goda handelsförbindelser med Skottland och senare England. Men James VI av Skottland, senare James I av England kunde ändå identifiera sig med Hamlet och hans hämnd på faderns död. James var tolv år när hans faders mördare, frikänd eller icke, avled på Dragsholms slott i Danmark.

Frederik II lät bygga om en gammal borg, Krogen, till att bli ett pampigt renässansslott och en av de större europeiska borgarna, senaste ombyggnaden klar 1585. Här firade James VI och Frederik II’s dotter Anne sin smekmånad några år senare och här lät Shakespeare sitt drama om Hamlet utspela sig, som bekant. Kronborgs slott är känt i världen som Elsinore Castle och här kan man gå i Hamlets fotspår.

Som bekant utspelar sig Shakespears drama på Kronborgs slott i Helsingør. Slottet som byggdes av Frederik II blev ett stort och pampigt slott och väl känt ute i Europa vid den här tiden. Dessutom hade ju James VI tillbringat en tid på slottet tillsammans med sin älskade unga hustru Anne av Danmark. Shakespeares drama bygger på en fyra hundra år äldre historia som skrevs av den danske författaren och historikern Saxo Grammaticus.  Saxo Grammaticus, eller Saxo Cognomine Longus som han kallades för under sin levnad på grund av sin kroppslängd, hade fått i uppdrag av biskop Absalon att skildra Danmarks historia.

Saxo Grammaticus skrev sitt storverk Gesta Danorum i slutet av elvahundratalet och början av tolvhundratalet. I detta digra verk finns bland annat den tragiska historien om Amlethus som inspirerade Shakespeare till  dramat om Hamlet

I ett omfattande verk på sexton band som fick namnet Gesta Danorum skildrar Saxo Grammaticus Danmarks historia i en salig blandning av sanna och osanna historier bland annat historien om Amlethus (Hamlet) och det sorgliga drama som utspelade sig i ett forntida kungahus någonstans i Danmark och innan Gorm den Gamle och Harald Blåtand enade Danmark till ett sammanslaget rike. Biskop Absalon, grundare av Köpenhamn, var  verksam under senare delen av elvahundratalet och medlem av den mäktiga Hvide-släkten.

Biskop Absalon var angelägen om att få sin släkts ärorika historia att framstå som ännu mer ärorik och gav Saxo Grammaticus fria händer att bättra på familjehistorien där så kunde behövas och i övrigt fylla Danmarks historia med spännande berättelser om ett krigiskt och dådkraftigt folk där också svek, kärlek, maktkamp och tragedier ingick i bilden.

Biskop Absalons grav i klosterkyrkan i Sorø. Kyrkan stod färdig samma år som Absolon dog 1201

Gesta Danorum är ett storverk och det tog lång tid för Saxo Grammaticus att färdigställa verket. Saxo Grammaticus bodde då en tid i Sorø i lägenheten ovanpå porten till klosterområdet  och klosterkyrkan nere vid sjön. Det var Absalon som låtit uppföra klostret och den stora katedrallika klosterkyrkan under senare delen av elvahundratalet och som hyrde ut porthuset till Saxo Grammaticus. Det är inte alls otänkbart att Amlethus (Hamlet) ”föddes” i denna lilla lägenhet i Sorø. Jag tänker på det varje gång jag går igenom porthuset till klosterområdet vid sjön i Sorø. Det passar jag alltid på att göra när jag besöker det nygamla konstmuseet i Sorø. Det var egentligen om detta konstmuseum jag tänkt skriva. Det får bli en annan gång.

Detta var Saxo Grammitucus’ utsikt mot parken och sjön från sina fönster i portlägenheten. Det vill säga, han såg mer av klostret som låg hitom kyrkan. Nu återstår bara murrester av klostret. Åt höger ser man ner mot sjön och Sorø Akademie som initierades av Frederik II och förlades i en del av den gamla klosterbyggnaden.