En intet ont anande ekorre sitter på sin gren och gnager på ett ekollon. På marken står jägaren med sitt spända armborst laddad med en klumpspetsad pil just redo att skjuta det lilla pälsdjuret i trädet. Man kan anta att ekorren inte ens hann bli överraskad när pilen träffade honom.

Bilden finns  i Araslövs medeltidskyrka i norra Skåne och är målad på 1400-talet av en okänd kyrkomålare som fått namnet Mäster Morfeus (Mäster Sömn) eftersom hans figurer ser sömniga eller sovande ut.

Ekorren och ekorrjägaren, en akvarell av Jan Erik Holst. Akvarellen är inspirerad av medeltida kalkmålningar i Araslövs kyrka utanför Kristianstad

Araslövs kyrka som byggdes redan på 1200-talet försågs med muralmålningar som märkligt nog överlevt alla stadier som kyrkan fått genomgå. Kyrkoverksamheten lades ner i mitten av 1600-talet och byggnaden kom därefter att användas som magasin och senare som statarbostäder. Målningarna hittades under ett lager av kalkslam som tvättades bort på 1950-talet. Inga tillägg eller reparationer av målningarna gjordes då vilket innebär att målningarna kan ses i sitt ursprungliga skick om än fragmentariskt på sina ställen.

Kyrkomålaren Mäster Morfeus Hus – enligt Jan Erik Holsts akvarell

Idag har kyrkan återfått sin forna ställning och används nu sommartid som en populär vigsel- och dopkyrka bland annat.

Den lilla ekorren från Araslövs kyrka finns nu också förevigad i en betydligt senare bild, en akvarell från år 2013 av Jan Erik Holst.  Ekorren sitter, eller snarare ligger på magen och gnager på sitt ekollon och intill ekorren ser man den brynjeförsedde jägaren med nedslagen blick, halvt sovande, möjligen beskådande sitt byte liggandes på marken. Denna ekorre lär fortsättningsvis inte få någon glädje av sitt ekollonförråd som man kan skymta bakom en plankdörr på konstnärens akvarell.

Mäster Morfeus från Araslöv i Jan Erik Holsts tolkning. Detalj av akvarell

Ekorrar jagades för pälsens skull, helst vintertid när ryggsidan var blågrå och magdelen vit eller gråvit. Bitarna syddes ihop i karaktäristiska mönster  och pälsen användes som fodermaterial. Om man vill fortsätta att tolka Holsts ekorrakvarell kan man roa sig med att betrakta det rutmönstrade partiet ovanför ekorren som just ett sådant fodermaterial fast med rött, gult, orange, grönt, brunt och andra nyanser i akvarellen i stället för bara vitt och blågrått.  Detta färgstarka mönster kan en i nutida konst bevandrad tittare tolka vidare som varianter på den schweiziske konstnären Paul Klees akvareller där han byggde en del av sina bilder på ett likartat sätt, ruta efter ruta och i största lekfullhet. Jan Erik Holst är lika lekfull som Paul Klee. I ekorrakvarellen svävar en liten blå ängel intill en nutidskvinna som med sin handväska kliver rakt in i ekorrjägarens medeltida värld och skyddsängeln St Mikaels kyrkorum i Araslöv.  Så blandar Jan Erik Holst nutid och dåtid på ett fullständigt naturligt sätt.

Mäster Morfeus och hans magiska jaktlag

Mäster Morfeus själv, kalkmålaren i Araslövs kyrka har fått ett alldeles eget porträtt av Holst – en andeliknade figur i ljusblått med en huvudbonad som en italiensk renässansfurste i akvarellen Mäster Morfeus magiska jaktlag. Fast frågan är om man kan tala om ett porträtt, dels för att ingen vet hur den magiske Mäster Morfeus såg ut förstås, men också för att han i Holsts akvarell endast kan skönjas som ett ansikte i ett virrvarr av olika mönster. Ett dryckeshorn har han dock försetts med hängande under hakan.

Mäster Morfeus och ekorren återkommer i andra akvareller av Holst – Morfeus i sitt eget hus, i en kyrkoliknande byggnad med schackmönstrat golv och ekorren som mekanisk docka evigt gnagande på ekollon i en akvarell där ekorren delar utrymme med  ”Amiralen” och en mängd andra figurer.

Amiralen och den mekaniska ekorren, akvarell

Amiralen är antydd endast genom en perukformad huvudbonad  med den sväng på perukens ändar som amiraler brukade ha på  kapten Cooks tid. Jan Erik Holsts bilder berättar en historia eller många historier på samma gång även  om det inte alltid är så lätt att se hur historierna hänger ihop.  Men det finns en poäng i detta – det gör att utforskandet av bilden blir mer närgånget än normalt. Man letar och tittar och funderar och under tiden dyker det upp figurer, former och mönster i ett myller som i de större akvarellerna inte ser ut att ha något slut. Men, var kommer alla små figurer, mönsterband och former ifrån? Från Isfahan i Persien, säger Jan Erik – och från skogen i norra Blekinge. Från Trasteveren i Rom och från Davids Samling i Köpenhamn. Från Samara i Irak och från parter och sasanider i det gamla Iran och från persiska miniatyrer och mattor. Och från min egen barndoms tecknade fantasivärld med amiraler, sjöfolk, skepp, krigsfartyg, bomber och granater. Jag är uppvuxen i det marina Karlshamn, påpekar Jan Erik. Och säger att sommarstugan i den blekingska skogen var ett båtsmanstorp.

”Det gröna huset” med barndomens sommarminnen från båtsmanstorpet i Blekinge

Från barndomens Blekinge med sjömän i staden och inbillade fantasiväsen runt båtsmanstorpet i skogen kom intresset för konst och historia att riktas österut mot  kulturerna i de gamla perserrikena, det område som nu kallas för Mellersta Östern och som bland annat utgörs av dagens Irak, Iran och Syrien. Området har behärskats av ett flertal olika kulturer ända från civilisationens vagga i det gamla sumeriska riket.

Central detalj från Jan Erik Holsts akvarell ”Neuer Pavillon”

Först och främst är det de kulturer som parterna och sasaniderna skapade under tiden efter Alexander den Store och fram till  arabernas intåg på världsscenen som intresserar Jan Erik. Alltså tiden från cirka trehundra f. Kr till drygt sexhundra e. Kr. Bland annat har Jan Erik intresserat sig för de stora klipprelieferna, ibland upp till femton meter breda som sasaniderna högg in i berget för att till exempel skildra en sasanidisk triumf över romerska härar och kejsare.  Eller det fyra våningar höga valvet över audienssalen i det sasanidiska palatset i huvudstaden Ktesifon. Huvudbonader, klädedräkter, sigill, präglade mynt, skulpturer, arkitektur, ryttarfigurer och stuckreliefer – det finns en uppsjö av former och figurer och historia att intressera sig för, inte bara från sasanidisk och partisk tid utan också från alla andra kulturer som föregick dessa epoker i civilisationens vagga.

Som rikt utstyrda persiska mattor framstår många av Jan Erik Holsts akvareller. Han är också inspirerad av persiska mattor och gammal persisk kultur och konst från epokerna före den arabiska erövringen av de persiska rikena. ”Neuer Pavillon”kallar han denna akvarell

Hade Jan Erik Holst bilder hamnat under den store konsthistoriske författaren Edward Saids ögon hade han troligtvis inordnat Jan Erik Holst bland de västerländska konstnärer och författare som brukar etiketteras som ”orientalister”. Men kanske inte ändå. Orientalisterna gav en alltför romantisk och oftast falsk och fördomsfull bild  av Orienten.

Detalj från akvarellen ”Cirque” av Jan Erik Holst.

Jan Erik Holst är saklig, håller sig strikt till ytan och låter associationerna endast beröra det synliga. På det sättet låter han bilderna trigga igång betraktarens egna fantasier, fria från fördomar och mer upptagna av bildens egen historia och konstnärliga innehåll. Jan Erik Holsts akvareller blir på det viset så kallad konkret konst fast figurativ sådan.

Bilderna skall andas, säger Jan Erik apropå bildernas täthet och akvarellernas till bredden fyllda  ytor med ornament, figurer och fält  i en kompakt stuvning. Men visst ”andas” bilderna. Det finns en kompositionell och ofta ganska intrikat uppdelning av akvarellernas ytor som trots att alla figurer, mönster och småformer ligger i samma plan, skapar ett sorts djup med flera lager i ett rum som låter bilden andas.  Det skenbara djupet skapas också i samspel mellan färgplan som går under, över  och i varandra.

Plats att gå på upptäcktsfäd i ett myller av figurer, former och mönster i akvarellen ”Cirque”

En originell detalj i den kompositionella delen av bildbyggandet utgör mönstret hos olika stadskartor där gator, rondeller, parker och huskvarter får skapa en grundstruktur för bilden. Letar man efter detta mönster ser man det, annars inte. Där finns ytterligare en dimension för betraktaren – att leta efter bildens underliggande struktur eller strukturer.

Det ser ut som en genomskuren frukt men är i själva verket en bild av ett gatumönster (upp t h ) Bilden är en detalj från akvarellen ”Nightbells”

Om man nu som betraktare av Jan Eriks bilder gång efter annan upptäcker nya saker i bilderna så gäller detta även för konstnären själv – Jan Erik säger att han gärna låter sig överraskas i sitt bildskapande. Men detta är precis vad som sker i ett konstnärligt  arbete – funderingar, nya vändningar och ett utbyte mellan medveten planering och undermedvetna infall. Den korsbefruktningen kan bara uppstå under arbetets gång – det gäller det skrivna ordet och det gäller den skapande bilden. Om vi vänder tillbaka till Mäster Morfeus i Araslövs kyrka och därifrån beger oss söderut någon dryg mil till Väs kyrka så hittar vi även där målningar från medeltiden, faktiskt bland de äldsta målningar som över huvud taget finns i Sverige från den tid då kyrkan byggdes i början av 1100-talet. Men här  är det mera fråga om traditionella kyrkomålningar som stiftarbilder och  Kristusbilder med en Majestas Dominibild.

”Damen i turban” ser ut som hämtad från byzantinsk eller tidigkristen kyrkokonst med turbanen som en mandorla runt huvudet. Tecken och detaljer gör figuren mer mångkulturell. Bilden visar inte hela akvarellen

Men det säger ändå något om traktens historia och kultur som Jan Erik Holst är verksam i. Han har sin ateljé mitt emellan dessa båda medeltida kyrkor, inte heller långt från stadens konsthall och museum som ger ytterligare inspiration åt en konstnär som inte bara är en skicklig och inspirerad bildmakare med en särpräglad och personlig stil utan också djupt intresserad av människans fantastiska förmåga att skapa kultur och kulturer.

Var Jan Eriks ateljé ligger? – fyra trappor upp på en vind med massor av ljus från ovan och ett rum som låter både bilderna och bildernas skapare andas och fylla akvarellerna och bilderna (Jan Erik målar också oljor) med ljus, glädje, lek och upptäcktsfärder i en strid ström av livgivande färger och spännande former och figurer.

Tecken, figurer och kryptiska meddelanden från andra kulturer och andra tider – akvarellen ”Satellit” av Jan Erik Holst