Roligast i London och äldst i världen

Londonkonst

I paradrummet på Royal Academys ”Summerexhibition” har man hängt flera av de inbjudna konstnärernas verk, bland annat verk av tyskarna Anselm Kiefer och Georg Baselitz och av engelsmännen Alan Davie, Gillian Ayres och Allen Jones

Detta är en av de roligaste utställningar jag sett – och det bland de tusentals konstutställningar som jag sett genom åren – Royal Academys ”Summerexhibition” på Picadilly Street i London. Den är inte bara rolig, intressant och fantastisk utan den säger också de mesta om konstens ursprung och mening – lusten att skapa och lusten att förmedla känslor och upplevelser, att berätta och att visualisera den oändligt stora, spännande värld som bara kan bli till genom och i konsten. Konsten är ett alldeles eget universum skapat av människor och konstnärers fantasi och förmågor. Med ettusentvåhundrasextiotvå verk av cirka sjuhundrafemtio konstnärer är Royal Academys Summerexhibition överväldigande.

Londonkonst

Inte mindre än ettusentvåhundrasextiotvå verk, målningar, skulpturer, grafik, teckningar mm har Royal Academy lyckats klämma in i de tretton rummen. Årets Summerexhibition är nummer 246 i ordningen från den första utställningen 1768

Utställningen är ett imponerande  försvar för konstens nödvändighet. Efter att ha vandrat igenom denna utställning och ägnat den ett antal timmar  är det omöjligt att inte se att varje bild, varje skulptur, varje visuellt objekt finns och existerar av egen kraft och fyller en mening i tillvaron. Inget känns dumt, fånigt, tillgjort, meningslöst, dåligt, pretentiöst, falskt, räddhågset eller arrogant – allt är bara ärligt, uppriktigt och rätt på alla sätt. Mängden av allt det som är bra lyfter även den konst som kanske inte alltid är lika originell eller som skulle platsa på de bättre gallerierna.

Manifestation av kärleken till konsten

Londonkonst

Popkonstnären Allen Jones har en plats i det stora paradrummet med denna litografi ”Split performance”. Alan Jones har tillhört mina engelska favoriter sedan sextiotalets början då han fick ungdomsbiennalens Grand prix i Paris

Hela utställningen med alla sina  målningar, grafiska bilder, skulpturer och experimentella arkitekturprojekt  är en manifestation av kärleken till konsten. Här blandas känt och okänt, högt och lågt, traditionellt och experimentellt, stort och smått, färgstarkt och färglöst och man kan undra hur det kommer sig att allt försvarar sin plats så väl och att allt tål att tittas på. Detta är annars inte den tanke eller upplevelse som man drabbas av vid en del andra stora samlingsutställningar. Svaret är enkelt – kvaliteten, inget är dåligt och man kan bara konstatera att det finns en förfärligt massa bra och intressanta konstnärer i UK, för det är huvudsakligen från de brittiska öarna som deltagarna kommer. Det är också en ära att få plats på den traditionsrika och mycket välbesökta ”Summerexhibition”.

Ettusentvåhundrasextiotvå verk

Londonkonst

En annan av mina engelska favoriter – Alan Davie, The late Alan Davie som katalogen skriver. En stor målning i olja på 183×305 cm – ”Thoughts for a Giant Bird”

Utställningen är jättelik men visar ändå bara en tiondel av insänt material. Allt på utställningen är heller inte jurybehandlat utan en del är inbjudet av arrangörerna, som t ex ett par stora målningar av de kända tyska målarna Baselitz och Anselm Kiefer vilka i det här sammanhanget blir mindre av samhällsengagerade dysterkvistar och mer av spännande målare med skaparglädje. Men, som sagt på utställningen finns det mesta, även det strama och återhållsamma, samhällssatiren och bilderna med blåsyra i stiftet.  En utställning av den här storleksordningen kräver en stab av kuratorer och medarbetare och hängningen har delats upp på flera händer där var och en av kuratorerna har svarat för ett eller två av de tretton rummen.

Utan reservationer

Londonkonst

Det var mycket sålt också som här – ett linoleumsnitt av Melvyn Evans – ”Landscape with figure and sacred  well”

Utställningen är mycket omväxlande i sin utformning och hägning även om  det är fullsmockat i alla de tretton rummen. De största rummen har en lugnare hängning medan man i de mindre rummen med de mindre bilderna hängt ända upp till  åtta rader ovanpå varandra. Bara det en prestation att  få pusslet att gå ihop. Royal Academys ”Summerexhibition” är en väldig manifestation som, åtminstone jag, tar emot reservationslöst. Jag blir upplyft av all den goda energi och alla de tankar, idéer, förmågor, talanger, uppfinningar, skickligheter, drömmar, kunskaper och allt vad det nu är som bygger det vi kallar konst. Royal Academys ”Summerexhibition” har liksom den lite mindre motsvarigheten i Sverige, Liljevalchs Vårsalong, en lång tradition att falla tillbaka på – fast betydligt längre. Årets ”Summerexhibition” är den 246 i ordningen. ”Summerexhibition” pågår hela sommaren från början av juni och stängdes för bara ett par dagar sedan. Men för den som ändå tänker sig till Royal Academy så bjuds det där i höst på åtta olika utställningar bland annat en större separatutställning med den ovan nämnde tyske målaren Anselm Kiefer.

”Die Wilde” på British Museum

Londonkonst

Kristus (människan) på korset ? av Georg Baselitz i utställningen” Germany divided, Bazelitz and his generation”

Den andre tyske målaren som jag nämnde i RA:s ”Summerexhibition” Baselitz kunde man samtidigt se på British Museum i utställningen ”Germany divided, Baselitz and his generation” det vill säga ganska tidiga arbeten av en del av de konstnärer som kom att kallas för ”Die wilde”, en konströrelse som spred sig, åtminstone till Danmark men inte till Sverige. Men de som var med då, på sextio- och sjuttiotalen minns säkert namn som Marcus Lüpertz, A R Penck, Sigmar Polke och Gerhard Richter. Gerhard Richter är för övrigt ett av de största europeiska namnen i dag. Utställningen på British Museum är ett lån från en privat samling och består av verk på papper, teckningar och grafik. Georg Baselitz blev ju känd för att han hängde sina figurer uppochner i sina målningar. I en tolkning på utställningen, beledsagad av gamla etsningar med golgatamotiv, antyds att Baselitz uppochnerhängda figurer skall handla om kristusfigurer i vår tid. Man kan roa sig med att gissa om Baselitz målat figurerna rättvända  och sedan bara vänt på teckningen och satt signaturen som vanligt ner till höger eller om han faktiskt  tecknat figurerna hängande och fundera på vad skillnaden i så fall skulle vara.

Richard Hamiltons Ulysses

Londonkonst

En av Richard Hamiltons bilder till James Joyce’s Ulysses  ”In Horne’s house -state VI”, ett grafiskt blad i blandteknik. Huvudpersonen Bloom festar tillsammans med bl a Daedalus, Rembrandt och Bellinis Madonna i en lustig konsthistorisk citatsamling

I samma avdelning på fjärde våningen har man satt upp en mindre vild utställning som emellertid baserar sig på en ganska vild och till synes helt oordnad textmassa, nämligen Richard Hamiltons (1922-2011) teckningar och bilder av bland annat huvudpersonen Bloom och hans hustru Molly i James Joyces  Ulysses. Richard Hamilton, som  för övrigt anses vara en av popkonstens fäder, började skissa på sina illustrationer till Ulysses redan i slutet av fyrtiotalet – ett tema som han sedan bearbetade under flera decennier.  På femte våningen där British Museum har en permanent utställning om det historiska Japan visar man också ibland modern japansk konst i form av teckningar och grafik i år en utställning med stora grafiska blad i träsnitt och serigrafi baserat på foto – vackra blad och en intressant grafisk metod. Som vanligt är det alltid, vid sidan om de stora permanenta utställningarna,  flera tillfälliga utställningar på gång, de flesta med gratis entré. Nästa stora utställning kommer att handla om Mingperioden i Kina – öppnar 18 september och pågår till 5 januari.

Världens första konstmusem

Väl inne i centrala London finns det många konstinstitutioner att välja bland som till exempel det fantastiska Wallace Collection med så många berömda målningar, de båda ”tatarna” Tate Britain och Tate Modern, Barbican Art Center och Hayward Gallery, Courtauld Gallery, National Gallery, Victoria & Albert Museum, Whitechapel Gallery, Serpentine Gallery i Hyde Park och alla spännande privatgallerier. Modernast av dem alla, Saatchi Gallery håller på att omvandlas till London Contemporary Art Museum och kommer i höst att visa konst från Afrika, Sydamerika och USA.

Londonkonst

Världens första konstmuseum invigdes 1817 för att hysa en samling europeisk 16- och 1700-talskonst som blev hemlös i samband med att den polske kungen Stanislaw II August abdikerade. Utbyggnaden mitt på byggnaden rymmer originellt nog ett mausoleum med de gravsatte donatorerna Sir Francis Bourgeois och Sir Noel Desenfans och hans hustru Margaret Morris

Tar  man sig en liten bit utanför centrala London kan man besöka ”Estorick Collection” som ligger  nordöst om British Museum och som specialiserat sig på klassisk modern italiensk konst med bland annat många verk av de så kallade futuristerna Boccioni, Balla och Severini med flera ur det avangardistiska tjugotalet i Europa. Söder om Themsen och söder om Southwark ligger en del av London som heter Dulwich. Här ligger också världens äldsta konstmuseum, Dulwich Picture Gallery, invigt redan 1817 och alltså byggt för att vara konstmuseum och inget annat efter det att donatorn ansett att British Museum som ville ha konstsamlingen var för ”aristokratiskt”.

”For the inspection of the public”

Londonkonst

James I av England tillika James VI av Skottland i John sde Critz (tillsskriven) porträtt. James var son till Maria Stuart och beskyddare av William  Shakespears teatersällskap. Dulwich Picture Gallery  har en betydande porträttsamling

Donatorn var konstnär och framgångsrik konsthandlare som ville vända sig till allmänheten med konstsamlingen ”for the inspection of the public”. Donatorn, en schweizare vid namn Francis Bourgeois hade under ett antal år tillsammans med sin kollega, en annan konstnär från Frankrike, Noel Desenfans köpt upp en stor samling europeisk 16- och 17-talskonst för den polske kungen Stanislaw II Augusts räkning. I samband med det polsk-litauiska samväldets sönderfall och kungens abdikation 1795 blev de båda uppköparna stående med hela kollektionen och fick svårt att sälja samlingen. Man ville heller inte splittra samlingen och bestämde efter en tid att lägga konstsamlingen i en fond. Man sökte en institution att donera samlingen till och fann Dulwich Collage som lämplig mottagare. När den tillfrågade arkitekten för ombyggnad av skolbyggnaden fann lokalerna olämpliga för ändamålet bestämde man sig för att bygga ett helt nytt hus. Och , som sagt, då blev Dulwich Picture Gallery också världens första byggnad, ritad och uppförd endast för konst och inget annat. Dulwich Picture Gallery kom sedan att stå modell för många andra konstmuseer som kom att  byggas under artonhundratalet som till exempel Getty Museum i Los Angeles. I samlingarna finns verk av många kända målare från Holland, Frankrike, Spanien, Italien och Tyskland som till exempel Rembrandt, Rubens, Coreggio, Canaletto, Tizian med flera men naturligtvis och i första hand engelska målare  – sammanlagt cirka  sexhundra målningar med flera senare tillskott till samlingarna.

Side by side – ett målande konstnärspar

Som alla andra konstmuseer håller man igång verksamheten med skiftande utställningar och sommarens utställning har handlat (fram till 21 september) om det i England välkända konstnärsparet Ben och Winifred Nicholson.

Londonkonst

En målning av den engelske konstnären Ben Nicholson från tiden när han och hustrun Winifred var oskiljaktiga målarkamrater. Motiv och stil är starkt påverkat av vännen och outsidern Alfred Wallis som huvudsakligen målade marina motiv.

Londonkonst

”Cyklamen and Primula” av Winifred Nicholson, en målning från 1923. Utställningen ” Art and Life” på Dulwich Picture Gallery i London visar paret Nicholsons måleri från åren tillsammans 1020-1931

Av dessa båda är det Ben som senare blev känd internationellt för sitt abstrakta måleri. Den här utställningen handlar om tiden före dess då makarna Ben och Winifred stod sida vid sida och målade samma motiv under sin tid som äkta makar på tjugotalet antingen nu de bodde i Lugano, Cumberland i norra England eller i Cornwall. Intressant att se hur de båda uppfattade motiven på olika sätt där Winifred  utgick från färgerna och Ben från formerna. Utställningen visar också målningar av ett par av deras målande vänner där det skedde ett utbyte av idéer vännerna emellan – Christopher Wood och outsidern Alfred Wallis, båda kända konstnärer i Storbritannien.

Londonkonst

Det är med den här typen av abstrakt måleri som Ben Nicholson slog igenom internationellt. Målningen är från 1935, olja 60×91 cm

En mycket sympatisk och intressant utställning som kurerats av paret Nicholsons barnbarn Jovan Nicholson. Dulwich Picture Gallery har en mycket aktiv programverksamhet som riktar sig till barn, ungdomar och familjer med olika praktiska övningar i måleri, teckning, grafik, skulptur och andra konstnärliga medier samt föredrag, visningar med mera. Dulwich Picture Gallery är äldst men långt ifrån ålderstrött. När jag via bookshopen var på väg ut blev jag överraskande mött av William Shakespears beskyddare  – James I i John de Critz imponerande helfigursporträtt. Där hängde det berömda porträttet bakom ryggarna på bookstorens personal  som ytterligare en påminnelse om Englands långa och rika kulturhistoria.

 

 

 

Det här inlägget postades i A Index - kronologisk ordning, Konst, Konstmuseer, Konstvärlden, London, UK, Utställningar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.