Med utställningen ”Bremain Friends”  vill vi på Galleri Pictor markera vårt fortsatta samarbete med konstnärsvännerna i Storbritannien nu när det är ett faktum att Great Britain lämnat den europeiska unionen. Vår vänskap försvinner dock inte med Brexit och förhoppningsvis inte heller våra möjligheter att fortsätta att ställa ut dessa skickliga och uppskattade konstnärer.

Våra vänner tillhör den halva del av befolkningen som inte ville lämna EU utan stanna kvar, ”bremain” i den europeiska gemenskapen. ”Catastrophe”, ”a nightmare”, ”so sad about it” är några av de uttryck som vi hört från vännerna – men också att de är glada för att ”there are little ways to keep contacts with EU members alive”

​

Till utställningen har vi också fått några nya vänner, Carry Akroyd som gjort litografien här ovan och till vänster, är en av dem, Layla Khani en annan och Jeremy Speck en tredje. Alla tre bor i södra England, Carry Akroyd ett stycke norr om London, Layla Khani västerut mot Wales och Jeremy Speck i sydväst i Devon. För övrigt bor sju av de åtta ”Bremain Friends -utställarna” i södra England. Den åttonde, Hilke MacIntyre, bor i Skottland.

               Naturen som scen

För landskapsmålaren spelar det naturligtvis roll var i England, Skottland eller Wales man bor. Landskapet och landsändans kultur och historia återspeglar sig i konstnärens tolkning och motivval. Det är naturligt – men medan svenska landskapsmålare väljer ett utsnitt, en vy över landskapet som ligger framför målarens staffli (eller kamera) väljer en brittisk konstnär att låta landskapet utgöra en fond för något annat, en berättelse, en karaktäristisk detalj,  något som utmärker just den delen av landet. Historiska händelser, myter och forntid präglar också tolkningen av landskap och natur. Det engelska landskapet är helt enkelt mer ”befolkat” än det svenska och utgör snarare ett sceneri än en naturlyrisk skildring av landskapet.

Naturlyriska landskapsmålare av nordisk typ finns förstås också, till exempel Laura Boswell som reser till Skottland för att hämta sina motiv. Hon bor i Buckinghamshire norr om London, ett typiskt engelskt parklandskap, lätt kuperat med träddungar, odlingsmarker, fält, större och mindre byar och oräkneliga vattendrag som korsar vägarna. Hemmamotivet lockar ibland men i Skottland hittar hon ett vildare landskap med större kontraster och mer dramatik. Och när hon väljer att skildra det idylliska landskapet runt ateljén hemmavid så blir det med ett kraftfullt formspråk istället, ibland i rent ”turnersk” anda – William Turner den berömda engelske 1800-talskonstnären som dramatiserade landskapet i England och på andra håll i Europa och blev en föregångare till impressionisterna.

                                                       Landskapet i högtryck

Laura Boswell är huvudsakligen grafiker och hon koncentrerar sig på linoleumsnitt, på engelska linocut men ofta kallad ”relief print”, och på träsnitt, vilket liksom linoleumsnittet är ett så kallat högtryck, det vill säga en teknik där tryckytan på själva tryckmediet ( platta av trä eller linoleum) utgörs av de upphöjda, kvarliggande icke utskurna partierna. Det är många grafiker i Storbritannien som arbetar med både linoleumsnitt och träsnitt eftersom teknikerna är besläktade.

Laura Boswell har varit i Japan vid flera tillfällen och studerat den traditionella, väl förankrade träsnittstekniken i Japan, med berömda mästare som Hiroshige, Hokusai och Utamaro, och hon har arbetat tillsammans med japanska träsnittskonstnärer och ställt ut med dem i Japan. Hon är även representerad i offentliga samlingar i Japan.  Laura Boswell har samlat sina erfarenheter i en nyligen utkommen bok ”Making Japanese Woodblock Prints”, och hon är väl känd i England som lärare i japansk träsnittsteknik, men också  som kursledare i linoleumsnitt.  Hon driver även en pod tillsammans med en kollega, ”Ask an Artist”, och medverkar regelbundet som kolumnist i  den rikstäckande ”Artists and Illustrators Magazine”. Hennes grafikupplagor är mycket exklusiva med något färre eller något fler än tio tryckta exemplar.

Laura Boswell bor på landet inte så långt från Milton Keynes, en stad som någon kanske känner igen på namnet från romaner, deckare av Agatha Christie och filmer om kodknäckarna på Bletchley Park och den brittiska deckarserien Bletchley Circle.  Norrut från Milton Keynes tar man sig på M1-an till Northampton och fortsätter man  sedan utefter River Nene i nordostlig riktning kommer man så småningom till den lilla byn Luddington in the Brooks. En sträcka på cirka åtta svenska mil. Där bor Carry Akroyd.

                                                         Måla där du står

Till skillnad från Laura Boswell som ofta ger sig iväg långt från sina hemtrakter på jakt efter lämpliga motiv så hittar Carry Akroyd det hon söker i den egna bygden. Hon känner sig väl förankrad i trakten trots att, eller kanske i synnerhet på grund av att detta landskap inte är något speciellt utan anonymt och bortanför turiststråken. Hon skriver att om John Constable (1776-1837), ett annat stort namn bland engelska landskapsmålare, hade målat några landskap härifrån så hade de myndigheter som planerar för landsbygden vårdat miljö och byar på ett annat sätt, till exempel på det sätt som skett i Constables egen trakt, Stour Valley i Suffolk. Där Carry Akroyd lever, på gränsen mellan Northamptonshire och Cambridgeshire, finns inte någon nationalpark eller ”Area of Outstanding Natural Beauty” utan mest ett kuperat hedlandskap utan särskild karaktär mellan Nene Valley och the ”Fens”. Fens kallas ett utbrett område av våtmarker.

När man ser Carry Akroyds målningar och grafik från detta ”karaktärslösa” landskap så blir det svårt att ta till sig hennes beskrivning – bilderna är fyllda av de vackraste färger och av  stor kärlek till det lilla och det bortglömda. Hon häller hela sin rika palett över landskapet och skapar en sagobygd i oändliga nyanser av rött, gult, grönt, blått och violett. Det är en sagobygd utan slott och herrgårdar men ”befolkad” av svanar, hägrar, steglitsor, tornseglare, glador, ugglor, svalor, rävar, harar, grävlingar, rådjur och någon gång även tamboskap och hästar.  Ibland går hon i närkamp med naturen och målar de mindre flygfäna, fjärilar och sländor i all sin färgprakt. Och alla dessa fåglar och fyrfotingar i ett mjukt böljande landskap av hedmark och uppodlade fält, ofta genomströmmat av slingrande och blänkande vattendrag. För att inte landskapet skall bli allt för vackert kan hon dra en väg över kullarna och fylla vägen med långa köer av lastbilar. Det blir vackert ändå och man kan bara avundas vägfararna att färdas genom Carry Akroyds landskap.

                                                  Själsfränder i poesi och bild

Man kan inte skriva om Carry Akroyd utan att nämna John Clare (1793-1864), ”bondepoeten” kallad. Han var en fattig lantbrukare som i unga år fick stor uppmärksamhet när han debuterade som poet. Sedan glömdes han bort men räknas idag som en de främsta poeterna i engelsk litteratur. John Clare hade sin gård och bodde i  de här trakterna och när Carry Akroyd upptäckte honom hittade hon samtidigt en själsfrände som såg landskapet så som hon såg det.

Hon kom att inspireras av John Clare och arbeta i många år med bilder och texter i teckningar och grafisk teknik, litografi och serigrafi. ”Det är ett nöje, till och med ett mirakel att dela erfarenheter med en sedan länge bortgången poet” skriver hon i sin senaste bok ”Found in the Fields”. Carry Akroyd har en stor bokproduktion bakom sig, dels som illustratör dels som författare med bland annat en  bok om ”John Clare and me” text och bild och som illustratör, ett antal nyutkomna böcker med John Clares dikter.  Carry Akroyd är nu ordförande i John Clare Society.

                                                 Kuperat i fågelperspektiv

Carry Akroyd är både målare och grafiker. Grafiken gör hon i mycket små upplagor, som mest femtio men många gånger inte mer än tio-femton exemplar. I måleriet använder hon sig av olja, akryl och vattenfärg.  Landskapsbilderna är ofta sedda i fågelperspektiv och hon fångar då en större stycke landskap och poängterar landskapets uppdelning i en mängd olika fält, ett helt lapptäcke av fält,  någon gång på gränsen till abstraktion. Men hon kan också låta en väg gå över kullarna eller en flod slingra sig mellan åkrarna för att stadga bildens komposition och ge mer spänning och kontrast i landskapets böljande former.

Det händer att även ”lokalpatriotiska” konstnärer vill pröva de utmaningar andra landskap kan ge. Carry Akroyd har till exempel varit på Shetlandsöarna vilka med sina brutna och branta kustlinjer omgivna av bara vatten bjuder på nya former, en annan palett av färger, upplevelser och andra fågellokaler. På närmare håll från hemtrakterna vid Nene Valley har hon varit norrut i York och Skottland och österut mot kusten i East Anglia, Suffolk och Norfolk.

Outstanding Natural Beauty

I Suffolk hittar vi två andra konstnärer på vår rundresa och aktuella utställning på galleriet – Clare Curtis i hamn- och fiskestaden Felixstowe och Diane Griffiths i Sudbury.  Här finns det som Carry Akroyd efterlyste –  en ”Area of Outstanding Natural Beauty” och hemvist för två av Englands mest bekanta konstnärer, porträttmålaren Thomas Gainsborough (1727-1788) och den tidigare nämnde landskapsmålaren John Constable (1776-1837). Gainsborough föddes i Sudbury och där har hans hem förvandlats till  museum och Constable föddes i byn East Bergholt lite närmare kusten och i natursköna Stour Valley som blev berömt genom Constables många målningar. Floden Stour passerar Sudbury och nära Diane Griffiths hem och dagligen går hon utefter Stour River på hundpromenad med retrievern Lottie.

Diane Griffiths är naturlyriker i färg, en äkta kolorist och väljer det nästan trädlösa marsklandskapet vid River Stour som motiv – men också enstaka träd och träddungar i dess närhet. Diane Griffiths landskap är abstrakta i den meningen att form och färg inte är beskrivande utan bärare av känslor.

Hon använder den föreställande formen som en ställning att hänga upp sina egna och betraktares känslor på – formen av till exempel ett träd med sina nakna grenar, ett landskap med sin horisont eller ett skogsbryn med sitt staket av trädstammar. Ett formspråk som är igenkännbart för alla.  Denna ställning klär hon sedan med det för en kolorist viktigaste i målningen – färgen.

                                                        En fågels vingslag

Diane Griffiths har en palett som är pastellmjuk i sin framtoning men fylligare än pastellen och mer energisk, en palett som skapar mer av dramatik, händelse och förväntningar. Hennes färger, ofta med ett dominerande rött och violett, har inget av pastellens insmickrande drag utan desto mer av konfrontation, spänning och gåtfullhet, laddat av konstraster och av ljus och mörker.  Och i formen – en fågels vingslag över marken är ett uppbrott och har ett mål. Men ovisst vilket och vart. 

Diane Griffiths är även grafiker med framförallt linoleumsnitt och etsning som medel.   I linoleumsnittet har hon hittat ett sätt att skapa unika grafiska bilder med hjälp av schabloner av till exempel trädstammar, växtdelar, djur, fåglar och figurer. Med variationer i antal figurer, placering av dessa på bildytan och val av färger blir varje bild unik med sitt eget uttryck. Här använder hon inte grafiken för att göra en upplaga utan för att skapa ett grafiskt verk där varje grafisk bild bara finns i ett enda exemplar.

                                                        Landskap som monument

Det är bara några mil från Sudbury till John Constables East Bergholt och Dedham där River Stour rinner ut i Nordsjön. Man åker genom ett landskap som genom Constables målningar blivit till ett nationalmonument. Längst ut vid kusten ligger hamnen för dagens färjor från kontinenten, Harwich. Mittemot Harwich och vid River Stours och River Orwells gemensamma utflöde i Nordsjön ligger Felixstowe som för bara några år sedan tog emot färjor från Skandinavien.

Felixstowe är nu fiskehamn men också Storbritanniens största containerhamn. Strax norr om hamnen i Felixstowe ligger en av Englands mer kända parker ”Felixstowe Seafront Gardens” bestående av åtta delar av en annorlunda klipp- och strandpark. Alldeles ovanför denna park bor Clare Curtis i sin bortgångne farfars hus. Barndomens upplevelser av parken har satt sin prägel på Clare Curtis’ engagemang för landskapet och naturen.

                                                        Mera natur än landskap

Det är mera park än storslagna landskapsvyer och mera natur än havsmotiv i hennes konst. Kusten finns i form av en kustnära fauna och flora och landskapet finns i form av buskar och träd i bilderna. Clare Curtis behöver i princip bara gå ”runt hörnet” för att hitta sina motiv, i synnerhet som hon har sin egen lilla kolonitäppa där. Liksom så många andra engelska grafiker arbetar hon även med illustrationer.

Det kan vara bokomslag och liknande och hon medverkar regelbundet med illustrationer i det stora trädgårdsmagasinet ”Garden illustrated”.  Hennes formspråk är kraftfullt och teckningen kubistisk och realistisk på samma gång.  Motiv hittar hon också i hamnen med fiskare som tar hand om sina nät och sina båtar eller i det vilda skogs- och marsklandskapet  innanför Felixstowe. Hon är mer naturskildrare än landskapsmålare.

Clare Curtis teknik är grafiken och hon har många strängar på sin lyra med relieftryck som linoleumsnitt, collografi och träsnitt och med så kallade plantryck som litografi och serigrafi.

                                                          Med lera, trä och linoleum

När det gäller högtryck i grafiken, ”relief prints” där de höga, icke bortskurna partierna är det som trycks på det grafiska bladet så utgör hela plattan som motivet är skuret i en skulptural form, en relief. Detta har vår utställare Hilke MacIntyre tagit fasta på och skapat reliefer i keramik som hon bränner och mångfaldigar i mindre upplagor. Istället för i trä eller linoleum gör hon en relief i lera och från leran gör hon en form i gips. Gipsformen fylls sedan med plattor av mjuk lera och hon får en identisk bild i relief som hon sedan bränner i två omgångar med glasering mellan första andra bränningen.

Hilke MacIntyre arbetar också i den grafiska varianten av ”relief print” med bilder tryckta från trä- och linoleumplattor. Liksom Clare Curtis är det inte det stora landskapet som intresserar henne utan det lilla ”domesticerade” trädgårdslandskapet och heller inte detta uterum som natur utan som en plats för picknick och odling av grönsaker och diverse aktiviteter som hör trädgården till.  Och dessa ”landskap” är praktiskt taget alltid befolkade –  är det inte människor så är det harar, fjärilar eller fåglar som uppträder på ”scenen”.  Formspråket är naivistens med alla detaljer framåtvända och upplagda som på ett bord utan perspektiv. Bilderna utmärker sig för sin charm och sitt vänliga tilltal, sin humor och sin genomtänkta, formsäkra struktur.

Med en så stark form och teckning som Hilke MacIntyres bilder har så kan man tycka att färgen inte spelar någon större roll. Man tittar man en gång till så slås man av hur skickligt hon stämmer färgen för varje teckning och hur omväxlande hon använder ett fåtal färger. I sitt måleri utvecklar den förmågan till mästerskap. /More….

Hilke MacIntyre skulle man kanske kunna kalla för en ”naivistisk kubist” om begreppet fanns men hon är i alla fall långt ifrån landskapsmålare trots att hon har både en dramatisk kust utanför fönstret och höglandet i Skottland nära åt andra hållet. Hon bor vid St Andrews på skotska ostkusten norr om Edinburgh.

                       Från relief till relief

Härifrån tar vi ett rejält skutt tillbaka söderut till den engelska gränsen i väst där vi hamnar strax öster om Wales. Väl där tar vi oss till den lilla staden Great Malvern i Worcestershire mellan Bristol och Birmingham. Där bor Layla Khani med man och barn. Om Hilke MacIntyre har gått  från relieftryck i grafik till reliefer i keramik så har Layla Khani gått motsatt väg – från reliefer i sten till relieftryck på grafiskt papper.  Det var nämligen stenskulpturer i relief som så småningom kom att inspirera Layla Khani att börja skära och karva fram sina bilder i relief och trycka bilderna som linoleumsnitt.

Inspirationskällan finns i Iran och har funnits där i tvåtusenfemhundra år. Det är ett stort steg från stenreliefer i tempelstaden Persepolis i det gamla Persien till en grafikateljé i nutidens England men det är också ett bevis på hur konsten upphäver både tid och rum. Layla Khani berättar mycket målande om hur hon trevade med sina fingrar över dessa gamla reliefer och hur hon kom att känna sig evigt förbunden med tidens avlägsna konstnärer och stenmästare. När hon nu arbetar med  linoleumplattor och trycker sin grafik så är det inte bara känslan av tidlöshet i konsten som uppfyller henne utan också berättandet – så som de gamla stenmästarna berättade sin tids historia berättar hon själv sin egen historia, som moder och som kvinna i en tid av evig kamp mellan kaos och lycka.

                                                     Landskap i landskapet

Layla Khani organiserar sina bilder på ett likartat sätt som Hilke MacIntyre med bildytans element sedda rakt framifrån och utan centralperspektiv, reliefartat. Men hos Layla Khani finns ändå ett  par drag som ger ett visst djup i bilden, en slingrande väg, eller en horisontlinje. Alla hennes bilder är landskap – ett sorts perspektiv skapar ändå sig självt genom betraktarens öga. Layla Khanis landskap är ett lapptäcke av delar av landskap, olika platser samlat i enda imaginärt landskap, ett landskap där varje ny bild är en sammanfattning av dagens eller veckans upplevelser av landskapet med alla sina små byar, fält, träddungar, alléer, häckar, gårdar och enskilda hus vid vägen.

Layla Khani berättar att hon på sina dagliga promenader med sonen i vackra Great Malvern där de bor, observerar och pratar om färgerna de ser under promenaden och till sist bestämmer sig för vilken färg som är dagens färg. På ett liknande sätt observerar hon landskapets delar och bygger bit för bit en mosaik av färger och former. Great Malvern ligger på kanten av en nationalpark, ”Malvern Hills” med en rejäl höjdsträckning och utsikt runt om horisonten och inte långt därifrån ligger det idylliska Cotswold med sina åsar, små välskötta byar, skogsdungar och kuperade fält, Englands största ”Area of Outstanding Natural Beauty”. Här finns mycket att välja på för den som vill väva en bild av landskap. Med tanke på Layla Khanis iranska ursprung skulle man i stället för väv kunna associera till orientaliska mattor med sin mångfald av mönster, dekorativa detaljer och rika färgkontraster.  Linoleumsnitten trycker hon i mycket små upplagor, i något fler eller färre än tio exemplar.

                                                       Exklusivt i screen

Lika små upplagor trycker Jeremy Speck i Exeter i Devon sina bilder. Och även han är ”relief print maker” – men inte bara för egen del utan även för andra konstnärers och beställares del. Han driver konsttryckeriet ”Double Elephant Print Workshop” där han också undervisar i olika trycktekniker som till exempel linoleumsnitt och det besläktade träsnittet men även i den helt annorlunda screentekniken. På svenska brukar man beteckna tekniken som serigrafi i konstnärliga sammanhang. De flesta grafiska teknikerna har ett kommersiellt ursprung, så även screentrycket. Som konstnärlig metod började detta tryckförfarande att användas på trettiotalet av amerikanske konstnärer och någon  gång efter kriget även av konstnärer i Europa. För närvarande är det den teknik som Jeremy arbetar mest med för egen del och då framför allt i sina abstrakta bilder.

På Pictors utställning ”Bremain Friends” är alla bilderna av honom tryckta som serigrafier även de figurativa landskapen. Landskapsbilderna, oftast med en typiskt engelsk liten landsortskyrka i fonden, har abstrakta drag som ger fart och energi åt landskapet.

Förvandlingens landskap

Nära Exeter ligger Dartmoor National Park. På den östra kanten av detta välkända stora hedområde ligger den lilla landsortsstaden Ashburton. Där bor konstnären och grafikern Richard Shimell. Hans bilder har fått mig att tänka om och tänka nytt om det dystra och skräckinjagande Dartmoor, i min tidiga föreställning en stor, mörk och öde hed med en jättelik hund, ett livsfarligt monster strövandes omkring på heden. Denna bild hade jag fått från en av Conan Doyles böcker om Sherlock Holmes – Baskervilles hund – där ägaren till godset ”Baskerville Hall” föll offer för den fruktade besten.​ Boken, av många kallad ”The greatist detective story ever told” gjorde stort intryck när jag läste den i de tidiga tonåren och den nattsvarta bilden av Dartmoor kom att hänga kvar ända till jag mötte Richard Shimells högtidligt serena bilder av ljus, himmel och träd i ett öppet och böljande hedlandskap.

Dartmoor är så mycket mer än bara en stor öde hed. Där finns dalgångar, större och mindre skogar, fält i vackert kuperad terräng och stora vackra träd, lövträd och tall. Dessa stora imponerande träd och alléer och rader av träd är Richard Shimells favoritmodeller, ”avklädda”, nakna och praktfulla. Med extra fina mejslar och en mjuk vinylplatta skär han trädets yttersta grenar i vinylen och trycker stammar och grenar som ett finmaskigt nät i svarta siluetter. Omärkligt och gåtfullt fångar han ljuset, det lätt rosa, det disigt grå och ljusblå himmelsljuset mellan grenar, träd och mark och som med ett trollslag får hans bilder djup och ett perspektiv i stilla evighet. Och naturen andas lugnt och fridfullt. Bakom träden och mellan Dartmoors borttonande kullar finns där inte längre något otäckt skräckinjagande utan bara naturens vänliga nåd.

Se utställningen ”Bremain Friends”, digitalt på Galleri Pictors hemsida och på Galleri Pictor i Munka Ljungby 1-23 maj 2021.  Öppet lörd-sönd och på Himmelsfärdshelgen (alla dagarna) kl 13-16. Öppet också enligt överenskommelse.                                                                                                                                                                                                            Mer att se och läsa om konstnärerna på Galleri Pictors hemsida:

Carry Akroyd /  Laura Boswell / Clare Curtis  /  Diane Griffiths                                                  Layla Khani  /  Hilke MacIntyre  /  Richard Shimell  /  Jeremy Speck   

© Lars G Fällman