”Håll fast solen…” sa Astri Bergman Taube och fortsatte ”… så min arbetsdag kan förlängas”. ”Håll fast solen” blev också titeln på den dokumentär om konstnären Astri Bergman Taube som Illustra Film från Helsingborg gjorde för några år sedan och som visades av SVT i december 2015.

Med denna film blev Astri Bergman Taube (1898-1980) känd för en bredare allmänhet som den flitiga och skickliga konstnär hon var under sin levnad. För de flesta var hon tidigare mer känd som hustru till nationalpoeten Evert Taube (1890-1976). Flicknamnet Bergman hade hon behållit som en viktig markering av den egna karriären, en karriär som hon som så många andra välutbildade kvinnliga konstnärer fick kämpa hårt för, för att komma vidare i och bli erkänd. Tidsandan, med de krav som ställdes på kvinnor med man och barn, förpassade den egna karriären till ett undantag i hemmet.

                                                   Egna och andras barn

I boken ”Astri Bergman Taube – ett konstnärsliv” av föreståndaren för Taube-arkivet på Göteborgs Universitet, Pia Schmidt de Graaf, kan man läsa om hur Astri fick ägna sig åt sitt konstnärsskap och skulpterande tidigt i ottan innan familjen vaknat och innan det var dags att ge barnen frukost och skicka i väg dem till skolan. Dagarna var sedan fyllda av hemmets alla plikter.” Få se när jag rymmer och ägnar mig åt något tacksammare t ex skulptur.” skrev hon i ett av sina många brev till maken Evert, vilken å sin sida oftast befann sig på resor någon annan stans i världen.

Astri fick ofta beställningar på porträtt, inte minst porträtt av barn. Dessa beställningar gav till stor del försörjningen av den växande familjen. Bilden tagen på utställningen om Astris och Everts konstnärsliv på Millesgården hösten, vintern 2012-13. Foto: lgf

I konstkretsar var Astri framför allt känd som en enastående porträttör i skulptur, inte minst som skulptör av barnhuvuden och barnansikten. Skulptur var hennes konstnärliga bas. Den var helt naturlig för henne och den hade hon med sig från hemmet där hennes far var konstgjutare och till och med landets främste på området, Herman Bergman (1869-1954). Men inte nog med det – dessutom var rikets främste skulptör vid den här tiden – Carl Milles – gudfar till Astri.  Carl Milles (1875-1955) blev många år senare Astris  skulpturlärare på Akademien och han kom att stötta och hjälpa henne vid olika tillfällen i livet.

                                                      Stockholm – Paris

Astri i Paris 1920, ständigt omsvärmad av konstnärskollegor

Astris konstutbildning, vilken till skillnad från vad som annars var vanligt den här tiden, stöttades ivrigt av föräldrarna. Utbildningen blev mångsidig på ett flertal olika skolor med frihandsteckning, figurmodellering, ciselering, målning, formgivning, gravering m.m. Tekniska skolan i Stockholm, numera Konstfack, var en av skolorna, en annan var Carl Wilhelmsons målarskola. Vid sidan av studierna arbetade Astri också då och då i Carl Milles ateljé. Den skulpturala skolningen byggdes på hos Sigrid Blombergs skulpturskola på Mäster Samuelsgatan och något senare i Paris hos Antoine Bourdelle vid l’Académie de la Grand-Chaumière och hos Jean-Antoine Injalbert på Academie Colarossi. Men strax innan den unga skulptrisen gav sig iväg för utlandsstudier hade Astri, endast tjugoett år gammal,  färdigställt ett porträtt av författarinnan Selma Lagerlöf. Det kom att bli ytterligare en byst och porträtt till av den nobelprisbelönta författarinnan så småningom – ett av dem beställt av Stockholms parkförvaltning för placering centralt i Stockholm. Men dit kom den inte, mystiskt försvunnen i Konstnämndens papper och aldrig återfunnen. Ett exemplar, dock, kan beskådas på Bjuvs stadsbibliotek långt ner i Skåne dit det nu enda exemplaret kom efter inköp på en utställning.

Astri i Paris 55 år senare, här hos tryckaren Mourlot,  bearbetande en litografisk sten för tryck

Det var porträttbeställningarna som gav inkomster men Astri skulpterade även ”på fri hand” där hon bland annat nyttjade familjemedlemmarna som motiv och modell för sitt skapande – Evert naturligtvis, första gången i Italien innan de båda unga ens var ett officiellt par utan ”bara vänner” bland andra resande svenska konstnärsvänner. Evert återkommer sedan genom åren många gånger i byst och relief och äldste sonen Per-Evert, förevigas i skulptur dels som en liten gosse med krulligt hår, dels som en något större pojke stående på ett snäckskal och med fiskar i händerna. De små, varsamt greppade fiskarna sprutar vatten i två motställda bågar och bildar tillsammans med pojkens himmelsvända ansikte och oskuldens undrande blick en sällsynt vacker fontän i ett anspråkslöst format. Denna skulptur finns reproducerad i ett flertal exemplar, ett såldes till Finland, ett annat till Karlskrona där ”Gosse med fiskar” efter renovering av stadshotellet nu uppgått i ”avdelningen för försvunna skulpturer av Astri Bergman Taube”. I Falkenberg och utanför Ulleråkers sjukhus i Uppsala finns emellertid skulpturen till beskådan och beundran. Med Sven-Bertil som modell och i samma anda har Astri även gjort en liten fontän för Gröna Lund.

                                                   Symbios i konsten

Bild av Astri från gränd i Gordes i Provence, Everts text handlar om den store poeten Peire Vidal som kom hit ”…och det var på Rikard Lejonhjärtas tid”

Med massor av energi och stor envishet fogades det ena skulpturala verket till  det andra och utställningarna likaså – ofta tillsammans med Everts målningar och teckningar. Bland utställningarna tillsammans med Evert kan nämnas Gummesons och Josefssons konsthallar i Stockholm i unga år och på Waldemarsudde och Galleri Prisma i Stockholm, God Konst och Nya Galleri Appella i Göteborg som äldre, erfarna och väletablerade konstnärer. Astris samarbete med Evert var omfattande och mycket berikande för båda, inte bara med alla utställningar tillsammans utan också på det rent konstnärliga planet där Everts texter förenades med Astris teckningar och målningar.

Under trettio, fyrtio- och femtiotalen blev det inte så mycket utställande – en växande familj och hemmets plikter stod i vägen och därefter barnbarnen som hon månade mycket om. Barn, barnbarn och Evert betydde ändå mest för henne men Astri hade gärna sett att hon fått mera tid och tid hon själv bestämde över för sitt konstnärliga arbete. Under de här åren blev det dock en hel del porträttbeställningar, eget skulpterande och bidrag till olika samlingsutställningar – Röhsska Museet i Göteborg till exempel, Liljevalchs i Stockholm, Stockholmsutställningen 1930 och Metropolitan Museum i New York.

Astris litografi ”Claire de Lune á Sjösala” en av de dryga trettiotalet litografier som hon gjorde hos mästertryckaren Fernand Mourlot under några år på sjuttiotalet. Motiven var oftast från Sjösala i Stockholms skärgård eller från den lilla staden Gordes i det inre av Provence och från Santorini i Grekland.

På sjuttiotalet, dryga sjuttio år gammal, fullkomligt exploderar Astri i utställningar med inte mindre än ett sextiotal utställningar 1970-1980, varav mer än hälften separata utställningar, tio tillsammans med Evert och ett antal utställningar tillsammans med andra konstnärer som till exempel Siri Derkert, Berto Marklund, Einar Nerman och dottern Ellinor Taube. Till alla utställningar skall naturligtvis läggas allt ateljéarbete och alla resor, dels till utställningarna i Sverige men dels också många resor utomlands, till Frankrike, London och USA.

                                                      Trallvänliga bilder

”…Flickan i Havanna, hon har inga pengar kvar, sitter i ett fönster, vinkar åt en karl…”

Till Frankrike reste hon för att trycka litografier och gjuta skulpturer. Hemma i Sverige hade hon tidigare tillsammans med Evert gjort ett antal mappar med Bergstens Konstförlag som utgivare. Detta samarbete baserade sig på texter och populära visor som Evert skrivit och där brottstycken av texterna trycktes på grafiskt papper tillsammans med Astris bilder. Det var mappar innehållande fem á sex litografier eller serigrafier med titlar som ”Stockholmsbilder”, ”Visor vi minns”, ”Sjösala lundar”, ”Antibes”, ”Vår – vinter på Sjösala”, ”Sjösala – vår” och ”Antibes”. Oftast fungerar texter och bilder bra tillsammans och ger ett lättsamt intryck med mycken charm och personlig närhet – trallvänliga bilder, bilder man nynnar till. Inget fel i det men dessa bilduppslag kunde lika gärna eller kanske hellre ha tryckts i böcker med Everts visor och blivit till vackra bläddervänliga böcker där Astris illustrationer till Everts visor hade fått en mer renodlad plats som bild. I de grafiska bladen hamnar Astris finstämda bilder lite i skuggan av intresset för Everts omtyckta visor. Utgivna finns förstås också några böcker av Evert med Astris illustrationer men man kan tänka sig böcker i lite större format med mera plats för Astris bilder.

Astri i Mourlots ateljé i Paris, här granskande sitt litografiska tryck tillsammans med en av ateljé Mourlots skickliga tryckare.  Det var i denna ateljé som Astri tog  chansen att utveckla sitt register till mästerskap i den litografiska konsten.

                                                             Tillbaka till Paris

Tillbaka till Frankrike. Där fick hon kontakt med en litograf som ansågs vara världens främste på området och som tryckte åt stora konstnärer som Picasso och Chagall. Fernand Mourlot hette han och han hade sitt tryckeri mitt i Paris. Nu blommar Astri ut och visar vilken bildkonstnär hon också är. Sjuttioåtta år gammal och nu helt i sitt eget revir med endast bilder i skapelseprocessen och utan illustrativa ”tvångstankar”. Med det franska konstförlaget Edition EDCAs stöd  kommer den ena litografiska bilden efter den andra i en till synes aldrig sinande ström. Under hennes sista fyra år i livet efter Everts bortgång är det som att Astri vill ”ta igen” förlorad tid – under den här tiden gör hon inte mindre än dryga trettiotalet litografier, vilket är en mycket hög produktion parallellt med målandet och tecknandet – och resorna. De allra vackraste litografiska bilderna från Sjösala och Stockholms skärgård tillkom alltså i Paris – ”Claire de Lune à Sjösala”, ”Leden till Sandhamn”, ”Här är den sköna sommaren”, ”Lurviga Roslag”, ”Sjösala äng”, ”Högt mot vår himmel blå, lyser furans röda bark” och ”Fördöme dig skymning och drag nu din kos” till exempel. ”Astri tyckte det var så fantastiskt att vistas och arbeta i Paris. Namnet Taube saknade betydelse och hon fick vara sig själv och hennes arbeten bedömdes oberoende av hennes namn och hennes man. I Paris – där räknas bara jag och mitt arbete!” skriver och refererar Pia Schmidt de Graaf i sin biografi om Astri.

                                                   I Sydfrankrike och Grekland

Den medeltida lilla staden Gordes på siin kulle, inte längre grå och trist utan ett pittoreskt och fashionabelt besöksmål. Litografi av Astri

Med utgångspunkt i äldste sonen Per-Everts hus i Provence, i den medeltida lilla staden Gordes som ligger på sin höga kulle synlig från alla väderstreck, utforskade hon Sydfrankrikes byar och städer, tecknade människor och grupper av figurer i Avignon, Nîmes, Marseille, Aix en Provence och andra platser, med snabb och ledig hand och hon gjorde förlagor som blev till litografier hos Mourlot i Paris. Och efter ett par resor till Santorini och Adamos i Grekland blev det akvareller på plats och litografier i tryckeriet – litografierna med högsta tänkbara kvalitet, tekniskt och konstnärligt och akvarellerna med lätt och inspirerande hand.

Rodds i Avignon. Astri tecknade och målade akvarell direkt inför motivet i ”friluftsateljén”

Grekland besökte hon sista gången i september 1979. Innan dess och samma år hade Astri gjort några resor i Sverige bland annat till Båstad i söder och Höga Kusten i norr med idén att skaffa underlag för ytterligare litografier hos Mourlot i Paris. Hon skissade och gjorde akvareller på plats men sedan var det annat som tog över, skulpterandet till exempel och genomförande av beställningar från nöjesfältet Liseberg  i Göteborg. Beställningen gällde bland annat den så kallade ”Lisebergsapplåden” som delas ut årligen till en förtjänstfull artist. Gjutningen av Astris skulpturer skedde även det i Paris hos ”Fonderie Taube Lebel” som drevs av sonen Per-Evert Taube (1926-2009). Där gjöt hon till exempel även figurgruppen ”Lisebergsclownerna” med den kände clownen Charlie Rivel (1896-1983) som modell och förebild. Modellen brukade Astri träffa i Paris.

Akvarell av ”Kapell i Thira”, Santorini i Grekland. Akvarellerna målade Astri ofta som förlagor till kommande litografier. Litografierna ritade hon sedan direkt på den litografiska stenen, färg för färg. Omvänt inspirerade arbetet med litografier Astri till ett djärvare och kraftfullare bildspråk i akvarell.

                                                  Litografisk världsklass

Skulpturen var Astri Bergman Taubes främsta teknik från första stund av hennes yrkesliv som konstnär. Om tecknandet och målandet under större delen av karriären fick stå lite vid sidan av skulpterandet – och vid sidan av de husliga plikterna – så blev bilden av hennes kompletta konstnärsskap fullödig först under de sista åren av hennes liv. Litografierna under ”Mourlotperioden” och de sena ”frigjorda” akvarellerna  håller högsta professionella klass. Man kan vara säker på att Evert, på sin plats i himlen, är oändligt stolt över sin älskade Astri.

Litografi från ”Torget i Gordes” varifrån Astri hämtade inspiration till ytterligare litografier. Dessa litografier  tryckte hon hos Fernand Mourlot i Paris, ansedd som litografikonstens främste tryckare. I detta samarbete, och fri från ”illustrationstvång”, fullbordas hennes bildkonst.

För den som vill läsa mer om Astri vill jag rekommendera  den väldokumenterade och mycket läsvärda boken ”Astri Bergman Taube – ett konstnärsliv” av Pia Schmidt de Graaf och den som vill se levande  bilder ur detta konstnärsliv filmföretaget Illustras utmärkta dokumentär ”Håll fast solen”.  2006 gjorde Röhsska museet i Göteborg en utställning med fokus på Astris skulpturer och det var i samband med det som ovan nämnda bok skrevs. Illustras film kom 2015 och Millesgården på Lidingö gjorde en intressant och välbesökt utställning som handlade om Astris och Everts liv som konstnärer tillsammans ”Astri och Evert Taube – kärleken till konsten” hösten 2012. I samband med denna händelse skrev jag en blogg om ”Kärleken till konsten – och till Astri och Evert Taube”.

Tryckningen är klar – personalen samlad kring Astri i ateljé Mourlot och  vid den färdigtryckte upplagan av en av hennes bilder från Sjösala i Stockholms skärgård.

                                                        Förebild och ikon

Astri har nu också kommit att stå förebild för kvinnors, och inte bara konstnärsfruars, undanträngda ställning i sin yrkesroll och karriär där de husliga plikterna vilat så mycket tyngre på kvinnans axlar. Detta var till exempel temat i ”Maia-ensemlens”  uppskattade föreställningar ”En serenad till Astri – fragment ur ett konstnärsliv” som gruppen Sven Andrén, Åsa Johansson och Eva Hermansson framförde med tal, musik och sång på olika scener i landet under några år. Jag såg föreställningen i mina hemtrakter med stor behållning på ”Teatercaféet i Förslöv” för några år sedan.

Utställning av akvareller, teckningar och litografier på Galleri Pictor 29 juni – 21 juli 2019

                     De sena bilderna

Tryck på länkarna här för att se bilder på                 ”Paris-litografierna”, bilderna som hon tryckte hos berömda Fernand Mourlot i Paris och se bilder på hennes sena, mästerliga akvareller från Sjösala, Höga Kusten och Grekland.

En utställning av litografier, teckningar och akvareller av bilder från åren 1975 – 1980 visas på Galleri Pictor i Munka Ljungby under tiden 29 juni till 21 juli 2019. Öppet torsdag-söndag kl 13-16 och efter överenskommelse.

En kortfattad historik med utställningar och verk av Astri Bergman Taube hittar du här…