Associationer har sina egna vägar. Oftast när jag sätter i mig ett läckert smørrebrød tänker jag på Sigurd Swane (1879-1973), en av de så kallade pionjärerna i den moderna danska konsthistorien. Smørrebrødet får mig också att tänka på hans ateljé och bostad Malergården och på hans hustru Agnete (1893-1994) och de tre barnen, Hanne, Henrik och Gerda. Malergården ligger vackert, inbäddad i en liten skogsdunge vid Lammefjorden på Själland. Dit hade familjen Swane flyttat i mitten av trettiotalet från Hellerup i Köpenhamn.

Familjen Swane blev senare känd för den bredare allmänheten i samband med att hela den målande familjen ”Swanerne”drog vidare till Spanien och Portugal för att bli kvar där under långa perioder i tjugo års tid. Först i slutet av sextiotalet flyttade de hem till Malergården i Plejerup för ett mer permanent boende.

För resorna i Spanien och Portugal hade de ordnat med boende i ett litet trähus med fyra bäddar som Agnete ritat och låtit bygga för att sedan placeras på lastflaket till en Bedford ’52. Med utbyggnad och tält klarade man sig bra. Alla i familjen var friluftsmålare och i ateljén behövde man bara plats för förvaring av dukar, penslar och stafflier. Ekipaget blev känt som ”Casambu” (Casa Ambulante). Vid åttioåtta års ålder tyckte pappa Sigurd att det var dags att stanna kvar på gården vid Lammefjord. Då var Agnete sjuttiotre och yngsta barnet Gerda (1930-2004) trettiosju år.

Ett Konstnärshem

Det har gjorts TV-filmer och dokumentärer och skrivits böcker om den målande familjen Swane, inte minst en diger bok av Gerda Swane själv. Mamma Agnetes 99 årsdag filmades och ”Casambu” köptes in av familjen Ahlefeldt för att ställas upp på deras veteranbilmuseum på slottet Egeskov på Fyn.

Man får en alldeles speciell känsla när man besöker ett författar- eller konstnärshem, inte minst ett hem där alla i familjen var utövande konstnärer och hemmet, byggnaderna i sig ritats och uppförts av personerna själva, i det här fallet ritat av Agnete som egentligen ville bli arkitekt men hindrats av sin far. En av längorna har nu omvandlats till museicafé. Och det är där jag har ätit de allra bästa smørrebrøden i Danmark. Flera gånger.

Till Odsherred, där Malergården ligger och där Lammefjorden skjuter in från den större Isefjorden är det inte mer än en dryg timma med bil från Köpenhamn. Man kör på 21an mot Odden i nordvästra hörnet av Själland. Vägen passerar Malergården på ena sidan och Odsherreds konstmuseum i Asnaes på andra sidan.

Underlag för konstmuseum

Asnæs är från början en liten landsby med gårdar och en kyrka men när järnvägen kom till byn vid förra sekelskiftet kom det att innebära att byn skiftade karaktär och blev en handels- och serviceinriktad by med verkstäder och butiker. Dagens Asnæs har en galleria med ett trettiotal butiker och bland annat ett större kabelverk. I byn bor cirka tretusen personer och i Odsherreds kommun lite drygt trettiotusen personer. I Danmark räcker detta för att ge underlag för ett konstmuseum.

Konstmuseet i Asnæs är inrymt i en privatvilla ”Hvide Hus” från 1917 vilken med en senare utbyggnad och övetagande av kommunen blev till ett sjukhus under många år för att i början av 1990-talet omvandlas till ett konstmuseum. Och alltså femton år senare också få ett tillskott till verksamheterna med den dit testamenterade Malergården.

Att det blev ett konstmuseum på just den här platsen har sin naturliga förklaring. Här uppstod en av Danmarks senare konstnärskolonier med ett växande antal konstnärer som lämnade Köpenhamn för att bosätta sig mitt i sina motiv för duken, det yndiga danska landskapet. Och att det nu också fanns en järrnväg hit med förbindelser till Köpenhamn. Det var på nittonhundratrettiotalet och är så fortfarande.

En konstnärskoloni

Den yngre generationen har stannat kvar eller återvänt och bosatt sig på plats i fädrens spår. Det sägs att Odsherred är den konstnärstätaste platsen i Danmark efter Köpenhamn.

Karl Bovin (1907-1985) och Kaj Ejstrup (1902-1956) var ett par av de kända namnen i kolonien liksom Viggo Rørup (1903-1971), Victor Brockdorff (1911-1992) och Ernst Syberg (1906-1981). ”Swanerne” på Malergården var under den här tiden för det mesta i Sydeuropa och räknas inte till konstnärskolonin i Odsherred.

Senare generationers namn och konst hittar man enklast på ”Kunstdage i Odsherred” som traditionsenligt går av stapeln under pingsthelgen. Då håller såväl konstnärernas ateljéer som gallerierna och museerna extra öppet. Går bra att hitta på nätet också.

I Asnæs finns även utställningslokalen och galleriet ”Huset i Asnæs” med utställningar av ”Husets konstnärer” och med utställningar av mer eller mindre berömda konstnärer från andra delar av Danmark under perioden mars till och med november. Så med Malergården, konstmuseet i Asnæs, ”Huset i Asnæs” och ”Kunstdage i Odsherred” finns det en uppsjö av konst att titta på i denna del av Själland. Och när man ändå är på plats skall man inte missa den osannolika historien om drottning Maria Stuarts tredje man, earlen av Bothwell. Historien döljer sig i en kista vid Fårevejle kirke några kilometer sydväst från Asnæs. Om detta kan du läsa i min tidigare blogg ”Här föddes Hamlet – och här dog Claudius”

Särställning i historieböckerna

En annan mycket spännande plats på Själland hittar man en knapp timmes resa med bil söderut från Asnæs – Sorø mellan sjöarna Tuelsø och Sorø Sø. Sorø är med sina åttatusen invånare en av de mindre städerna i Region Själland men likafullt regionhuvudstad.

Sorø har haft en betydande ställning ända sedan Absalons (1128-1201) dagar på 1100-talet. Med början i Absalons cistensiensermunkkloster där dess abbotar hörde till rikets främsta prelater och var medlemmar av riksrådet, och sedan fortsättning i en Akademi där rikets prinsar och adelns söner studerade, fick Sorø genom historien en särställning nära rikets makthavare. Flera stora vetenskapsmän och kända författare har också arbetat som forskare och lärare på denna akademi.

Sagan om de två tornen

Den store dramatikern och författaren Ludvig Holberg (1674-1754) hör dit och står staty i Sorø Akademis park samt har fått sitt hem nära Sorø, ”Tersløsegaard” omvandlat till museum. Han ligger begravd i den stora klosterkyrkan intill Sorø Akademi, där för övrigt Köpenhamns grundare Absalon Hvide, Visbys brandskattare Valdemar Atterdag och rikets pantsättare Kristfoffer II har sina gravstenar och stenkistor.

Den katedralliknande klosterkyrkan är en av de första kyrkorna i Norden som byggdes i tegel. Den är byggd med importerat tegel från Lombardiet i Italien och med Mariakyrkan i Lübeck som förebild. Den är också Hvideättens gravkyrka och blev färdig lagom till biskop Absalons bortgång 1201. Mellan Sorø och Ringsted, en knapp mil öster om Sorø, finns den historiskt intressanta Fjenneslev kyrka som uppfördes på initiativ av Absalons far, Asser Rig. Det är en kyrka med två torn, vilket är unikt för en landsortskyrka.

När Asser Rig drog söderut på långvarig härnad väntade hustrun Inge barn och kyrkobygget var i full gång. Kyrkan ligger på en höjd och syns på långt håll. Den hemvändande fadern skulle då redan på långt håll se om det blvit en flicka eller en pojke. Om Inge fött en flicka skulle det bara bli ett torn och om det var en pojke skulle det byggas två torn. Det blev alltså en pojke men färdigställandet av de båda tornen gjordes först en tid efter att Asser Rig kommit hem. Under tiden hade hustrun dessutom fött ytterligare en pojke, Esbern. Kanske var det detta faktum som inspirerade till de två tornen. Övre delen av tornen är byggda i tegel, resten av kyrkan i huggen gråsten.

Med lejonhjälm och grundlov

”Födelsekyrkan” i Fjenneslev invigdes 1150. Några år senare tog sonen Absalon över bygget av klosterkyrkan i Sorø från Asser Rig. Troligtvis var det i samband med att denna klosterkyrka uppfördes i tegel som Fjenneslev fick sina två torn till slut. Med en runsten från vikingatiden på platsen för denna tidiga elvahundratalskyrka kan man se att Sorøtrakten har en historia som i mycket påminner om tiden för Jellinge på Jylland och grundandet av det danska riket, fast hundrafemtio år senare.

Fredrik VII står staty på flera platser i Danmark, bland annat som ryttare framför Folketinget på Christiansborg i Köpenhamjn, skulpterad av far och son Bissen. Den yngre Bissen, Vilhelm (1836-1913) är ju den som också gjorde Holbergstatyn i Sorø medan Fredrik VII statyn i Sorø skapades av en elev till Vilhelm Bissen, Otto Evens (1826-1895). Som den kulturstasd Sorø är finns det gott om offentliga utsmyckningar och skulpturer i parker och på torg bland annat tre keramiska pelare av det svensk-danska keramikerparet Hans och Birgitte Börjesson som.driver sin välkända verkstad för saltglaserad keramik i Fulby strax utanför Sorø.

I Sorø finns naturligtvis också ett konstmuseum, Sorø Konstmuseum, tidigare Vestsjællands Konstmuseum. Det nya konstmuseet, invigt 2011, är delvis inrymt i de äldre lokalerna i rektorsbostaden på Storgaden delvis tvärs över gården i två nya huskroppar, originellt och vackert klädda med tegelfjäll i ockra och rostrött. Arkitekter har varit Lundgaard & Tranberg Arkitekter från Köpenhamn, kända bland annat för det nya vikingaskeppsmuseet i Roskilde.

Ikoner och sengotik

Det är ett trivsamt museum i lagom format med verk av danska klassiker med viss betoning på ”Guldåldermålarna” från 1800-talet. Originellt nog finns här en samling ryskt måleri från 1860-1930 och en högklassig samling ikoner. Bland de nya samlingarna är det det ”vilde maleriet” från 1980-talet med verk av MIchael Kvium och Peter Bonde i spetsen som sticker ut. Konstmuseet i Sorø har sin speciella karaktär precis som alla de andra konstmuseerna i Danmark.

Keramiskt center i Skalskør

Keramiskt Center ligger trettio kilometer i sydvästlig riktning från Sorø. Det är ett av åtta liknande center i världen för utveckling av konst, hantverk och design av keramik. Det har tagit namn efter den herrgård, ”Guldagergaard” som Skælskør kommun ställde till förfogande för verksamheten. Hit kommer keramiker och designer från hela världen för att arbeta och dela med sig av sina kunskaper under symposier och med föredrag. Man bränner också sin keramik gemensamt i stora, vedeldade ugnar. Med deltagarskänkta keramiska pjäser bygger man bit för bit upp ett museum vilket tillsvidare kan beskådas i den omgivande parken. Verksamheten drivs som en självägande institution med ekonomiskt stöd från bland annat den större och sammanslagna Slagelse kommun.

Trettio kilometer rakt söderut från Sorø ligger grannstaden Næstved, för svenskar mest känd för sitt Bon-Bon-Land. Märkligt nog finns här inget traditionellt konstmuseum men desto fler utomhusmålningar. Till Næsatved kommer också konstnärer från när och fjärran för att utöva sin konstnärliga verksamhet.

Grafitticenter i Næstved

Och det är riktigt stora ”dukar” man arbetar på. Næstved har blivit ett internationellt center för hiphop- och grafittikultur och kallar sin måleriska särart nu för ”Næstved Kunstby” med ett stort antal monumentala målningar på husgavlar, murar och busskurer. (för att bläddra, tryck på pilarna intill bilden nedan) . Med sina fyrtiofemtusen invånare är Næstved Danmarks femte största stad men den största vad gäller utomhusmålningar. Här återfinns många av de internationellt kända grafittisignaturerna som till exempel ECB, Alex One, Limpo och Aryz.

”Næstved Kunstby” är en ung företeelse, endast trettio år gammal. Nya målningar tillkommer kontinuerligt och Næsteveds Kunstby är ett stadigt växande utomhusmuseum för konst. Det anordnas också grafittifestivaler med ”pröva på” och tillträde för alla hugade. Och för den intresserade finns det både levande guideturer, audioguider och prospect med kartor. Det påstås att Næstved är den enda grafittistaden av sitt slag i världen. I så fall unikt.

Glas, keramik och kultur

Strax nordost om Næstved låg det välkända glasbruket Holmegaard (1825-2006) som dessvärre gick i konkurs men nu fortlever som varumärke genom uppköp av Rosendahl Design Group. Ett annat starkt varumärke från Næstved är Kähler keramik (1839-1974), Danmarks motsvarighet till svenska Rörstrand, har också det blivit uppköpt av Rosendahl Design Group.

Men det betyder inte att det är tyst i de gamla verkstäderna, Tvärtom, här finns nu både levande glasmuseum med glasblåsare och uppvisning i glasblåsandets sköna konst och därtill ett keramikmuseum med såväl ateljé, verkstad och berättelsen om Kählers långa keramikhistoria. I princip ett glas- och keramikmuseum i Fensmark, den lilla orten nordost om Næstved där Holmegaard legat sedan starten för tvåhundra år sedan.

Utställningsverksamhet finns det också på stadens konsthall och kulturhus som är inrymd i en äldre herrgård på östkanten av Næstved och som i övrigt brukar ha omfattande kulturprogram med författaraftnar, konserter och workshops.

Välkommen till Fuglesang

Fuglesangs konstmuseum är ett av de nyare museibyggnaderna i Danmark. Det ligger sju mil söder om Næstved, inte så långt från E47an som går mot tysklandsfärjan i Rødby på Lolland. Museet är placerat på godset Fuglesangs marker nära Guldborg Sund. Närmaste stad är Nykøbing Falster på andra sidan sundet, bara tio minuters bilavstånd från museet. Samlingarna har man tagit över från det som ursprungligen hette Lolland-Falsters Kunstmuseum och från 1989 Storstrøms Kunstmuseum och låg i Maribo, centralt på Lolland och med anor från 1890-talet.

Det är Tony Fretton Architects från London som ritat det nya museet och gett byggnaden en enkel lådform i vitmålad mursten och ljusinsläpp i grått som både kontrasterar välgörande mot den tyngre herrgårdsbygganden i rött tegel och sluter an till de närliggande ekonomibyggnaderna i vitt och grått. Det är dessutom en lagom stor byggnad, anspråkslös på sätt och vis och varmt välkomnande.

Bland konstnärerna hittar man namn från konsthistoriens olika epoker i Danmark, Jens Juel (1745-1802), C W Eckersberg (1783-1853), Joakim Skovgaard (1817-75), L A Ring (1854-1933), Kristian Zahrtmann (1843-1917), Anna Ancher (1859-1935) och Vilhelm Hammershøi (1864-1916) med flera av de välkända namnen. Inte minst målningar av traktens egen son Olaf Rude (1886-1957) som växte upp i närheten av Fuglesang och vars målning ”Skejten” (1909) därifrån (nedan) är en av Danmarks mer kända målningar liksom Rudes senare kubistiska målning ” Komposition II. Nature Morte med franskbrød” (1918)

För det offentliga rummet

Från Fuglesang vid Guldborg Sund vänder vi norrut på E47an de nittio kilometrarna till Køge vid det större vattnet som utgör södra delan av Öresund och kallas Køge Bugt. I Køge ligger MAPS, ”Museum of Art in Public Spaces” eller på danska ”Museet for kunst i offentlige rum ”. Det är ett museum som tillkommit på senare tid och som först hette ”Køge Skitsemuseum” , därefter ”KØS – museum for kunst i det offentlige rum”. Och sedan januari i år alltså MAPS.

Som första offentliga institution i Danmark har man anslutit sig till den klimatsmarta mat- och odlingsrörelsen ”Climavore” vars syfte är en hållbar och koldioxidneutral mathållning. Idén har vunnit anklang hos kulturinstitutioner på det globala planet där då inte minst restauranger på konstmuseer har anammat tankarna och anpassat menyerna efter lokala förhållanden.

Drottningens kartonger

Mest känd är ändå ”MAPS” för sina ”kartonger” till Bjørn Nørgaards (f. 1947) monumentala verk för drottningens audienssal på Christiansborg i Köpenhamn. Kartongerna har dessutom bestämt den speciella formen för museibyggnaden med en lätt rundad tältlikande toppvåning ovanpå de underliggande tre våninsgplanen.

Kartongummet sträcker sig över hela byggnaden och rymmer de sjutton kartongerna i originalformat. Kartongerna, eller målningarna, skildrar Danmarks historia från vikingatiden till idag och bildade underlag för gobelängerna som vävdes på klassiska ”Manufactures nationales de Gobelins et de Beauvais” i Paris och som invigdes till drottningens 6o-årsdag på Christiansborg år 2000.

Vävningsarbetet, som pågick under tio år och tog sextio vävare i anspråk, beräknas ha motsvarat trehundra arbetsår. Gobelängerna täcker trehundra kvadratmeter såväl på MAPS som kartonger som i Drottningens audienssal på Christiansborg där gobelängerna visas för allmänheten vid guidningar och speciella tillfällen. Audienssalen används för övrigt vid till exempel statsbesök.

Som svensk, van vid stora avstånd mellan tätorterna, blir man snabbt bortskämd som bilist i Danmark. Men skall man ta sig från danska ”fastlandet” till Bornholm mitt ute i Östersjön får man ge sig till tåls. Från Køge hamn till Rønne på Bornholm tar det över fem timmar och kostar därefter, i synnerhet om man skall ta bilen med sig. Och det är få avgångar i veckan. Därför går den vanligaste rutten över Ystad, även för danska bornholmsfarare. Därifrån tar överfarten bara en dryg timma.

Ett konstens hjem i Gudhjem

För konstresenären är det värt att ta färjan till Bornholm. På Bornholm finns det till och med två konstmuseer, ett allmänt och ett specifikt. Det specifika handlar om en av favoriterna, Oluf Høst (1884-1966) som var född och bosatt på Bornholm nästan hela sitt liv och som kanske mest är känd för sina många målningar av den egna ägandes gården Bognemark. Det var ett favoritmotiv. Bodde gjorde han dock med familjen längst ner i backarna i ett vackert hus vid Gudhjems hamn. Det är detta hus som omvandlats till museum.

Museet som härbärgerar många av Oluf Høsts stämningsfulla målningar öppnades för drygt tjugofem år sedan, 1998 och är öppen alla veckans dagar under sommarhalvåret, april till och med oktober. Museet anordnar även tillfälliga utställningar som på ett eller annat sätt knyter an till Oluf Høsts liv, arbete och konstnärsvänner som till exempel en utställning i år (2025) med målningar av Høsts enda elev, Sven Havsteen-Mikkelsen (1912-1999), vilken så småningom blev ett lika känt namnn i Danmark som sin lärare. Vid den här tiden, i början av trettiotalet, fick Oluf Høst sitt internationella genombrott med utställningar i New York, Venedig, Bryssel, Berlin och Warszawa.

Den samtida konsten får också plats på Oluf Høst museet. På toppen av den kuperade tomt som villan ligger på hade Oluf Høst sin sommarateljé. Den används nu också för tillfälliga utställningar. I år är det några stora målningar med Bornholmsmotiv av John Kørner (f. 1967) som visas.

Hjem för kolonister

Fler målningar av Oluf Høst hittar man högre upp, ovanför de gudhjemska backarna och några kilometer norr om byn. Där ligger det nya, mycket besöksvänliga konstmuseet och tronar med de så kallade Helligdomsklipporna nedanför som strandlinje och med utblick över den vida Östersjön. Tio sjömil i nordostlig riktning ligger Danmarks ostligaste punkt, Ertholmene med Christiansö och Frederiksö. De spelar roll för tillkomsten av museet eftersom det var där som delar av den bornholmska målarkolonin med Axel Salto (1889-1961) och svensken Karl Isakson (1878-1922) i spetsen höll till både före och efter Första världskriget. En lång rad andra målare besökte dessa små öar för kortare eller längre uppehåll. Tillgängligheten till öarna ströps under kriget och utgjorde då en militär utpost.

Kristian Zahrtmann (1843-1917) som drev ”Kunstnerernes Frie Studioskoler” i Köpenhamn och som betydde mycket för en hel generation skandinaviska konstnärer i modernismens begynnelse kom från Bornholm och inspirerade många konstnärer att söka sig till Bornholm och till ”Verdens Ende” som den lilla skärgården i nordost har kallats för.

Hundra år senare

Konstmuseet i Bornholm bygger i mycket på Bornholms betydande konstnärliga historia. Bornholm räknas till en av de större konstnärskolonierna och drar fortfarande konstnärer och konsthantverkare till ön och spelar en aktiv roll på de internationella planet. Tankarna på ett konstmuseum är faktiskt mer än hundra år gamla.

Konstmuseet vid Rø invigdes 1993, alltså mer än hundra år efter Lars Hansens donation. Och det är ju först med Rønnesonen Kristian Zahrtmanns många elever som till exempel Olaf Rude (!886-1957) Richard Mortensen (1910-1993) Edvard Weie (1879-1943), Nils Lergaard (1893-1982) och Oluf Høst med flera kända och mindre kända konstnärer samt alla de som tillsammans bildar begreppet Bornholmålarna som behovet av ett konstmuseum på Bornholm uppstod.

Det är en spännande, omväxlande och vackert vitmenad byggnad i tre olika nivåer som härbärgerar all denna konst som egentligen är allt annat än provinsiell utan vilar på starka impulser från modernismen på kontinenten.

Vördnad inför naturen

Byggnaden tillkom efter en arkitekttävling. Bland de 187 förslag som kom in valdes arkitektfirman Fogh og Følners ritningar och ideer som är både enkla och komplicerade med bland annat ett ”fyrtorn” på taket varifrån man kan se såväl den svenska kusten som Christiansø i siktigt väder och från nedre delen av museet en ”brygga” som sträcker sig mot Helligdomsklipporna. En liten bäck som rinner mot de heliga källorna längre ner mot klipporna har arkitekterna tagit in i byggnaden och låter den rinna i en liten fåra genom hela byggnaden. Det är mycket originellt och skänker en känsla av vördnad inför naturen.

”Konstens rum i Danmark” omfattar nu sex bloggar. Vill du läsa mer kan du klicka på kategorin med samma namn. Se spalten till höger. Eller du kan börja här: Hip, Hip, hurra! – Konstens rum i Danmark I (Nord)

Tack för att du läser Pictor’s blog

©Lars G Fällman