Danmark har, hör och häpna, sextio konstmuseer – från Skagen i norr till Bornholm i öster och Tønder i söder. Det till folkmängden dubbelt så stora och till ytan tio gånger större grannlandet Sverige har mindre än hälften så många konstmuseer som Danmark. Detta betyder att  dubbelt så många konstmuseer är samlade på en tio gånger så liten yta och att avståndet till nästa konstmuseum inte är längre än till nästa stad eller by  i Danmark. Med bil är det därför lätt att se två à tre museer och konsthallar per dag.

I en serie om konstmuseerna och i någon mån även andra utställningslokaler i Danmark kommer här den första av fyra eller fem bloggar om konstens rum i Danmark med början på norra Jylland. I slutet av varje blogg finns aktuella länkar och i den löpande texten länkar till egna blogginlägg.

Rum för konsten

Detta är den äldsta delen av Skagens museum sett från trädgårdssidan. Museet stod klart i september 1928. I februari 2016 invigdes den senaste utbyggnaden av Skagens museum

Louisiana i Humlebæk söder om Helsingør lär vara det bland svenskar mest kända konstmuseet i Danmark. Gissningsvis kommer sedan Skagens Museum längst upp i norr på den jylländska spetsen som nummer två, åtminstone bland västkustbor för vilka Skagen bara ligger en färjetur bort.  Men det finns alltså ytterligare femtioåtta konstmuseer, minst, att besöka.  Räknar man även konstmuseer som inte har eget hus utan inryms i lokaler tillsamman med  kulturhistoria, bibliotek eller annan kulturell verksamhet så blir antalet konstmuseer ännu större.  Att se sextio konstmuseer är inte gjort i en handvändning. Under tiden kan mycket väl något nytt museum ha tillkommit och andra museer byggts om och byggts ut vilket kräver förnyade besök för den som vill hålla sig à jour. Mycket pengar, inte mindre än tio miljarder, har staten satsat på museibyggnader under de senaste tio-femton åren i Danmark samtidigt som det i nabolandet  Sverige byggts ”arenor” som aldrig förr. Det är olika.

Inte precis en shoppingrunda på Champs Élysées i Paris utan en ”Promenad på stranden” i det exotiska Skagen. Det fanns plats för fest och flärd även på denna  avlägsna utkant av kontinenten där såväl konstnärer som fiskare slet för brödfödan.  1896, då Michael Ancher gjorde målningen, hade konstnärerna i Skagenkolonin börjat få sin berömmelse, även utanför Danmarks gränser

Om vi börjar längst upp i norr där sandrevlarna delar Kattegatt och Skagerrack åt,  den så kallade ”Grenen,” så ligger det på denna plats ett litet konstmuseum vars museala del huvudsakligen består av havets vatten och vågor, lämpligt nog.  Museets fasta samlingar är uppbyggda kring en dansk marinmålare från Köpenhamn – Axel Lind (1907-2011) som på sjuttiotalet på egen hand skapade detta museum, byggt på resterna av ett gammalt badhotell. Det finns verk av ytterligare danska konstnärer i samlingen – i övrigt hålls verksamheten igång av ett välkänt danskt galleri från Odense med skiftande utställningar under sommarhalvåret. I år (2018) visas bland annat grafik av den spanske surrealisten Salvador Dali (1904-1989) och konst av nu verksamma spanska och franska konstnärer. ”Grenen Kunstmuseum” ligger utanför Skagens by, tre kilometer norr om det museum som man ju mest förknippar Skagen med och som är hemvist för några av Danmarks och Skandinaviens mest älskade konstnärer.

”Prekolonial” målning från Skagen av Martinus Rørbye. Med bland annat denna målning, ”Mænd af Skagen en sommeraften i godt vejr”” från 1848,  gjorde den berömde ”guldåldermålaren” Martinus Rørbye Skagen känd för publik och konstnärer i Köpenhamn

Det var på artonhundrasjuttiotalet det hela började. Ja, egentligen hade det börjat redan ett trettiotal år tidigare med en av den danska ”guldålderns” mest omtyckta figur- och landskapsmålare,  Martinus Rørbye (1803-1848) som var född i Norge men vars familj flyttat till det närliggande Frederikshavn några mil söder om  Skagen. Rørbye var en känd målare och när han ställde ut målningar från Skagen i Köpenhamn väckte han intresse för denna exotiska plats som på den tiden låg flera dagsresor från den danska konstens centrum. Andra konstnärer, marinmålarna till exempel, var också vana resenärer och några tog till Skagen och målade stämningsfulla bilder med havs- och strandpartier.

Mellem tvende have

En av dessa var den sedermera kände författaren och marinmålaren Holger Drachmann (1846-1908) som kom att bli en av stöttepelarna i den blivande Skagenkolonin. Och H C Andersen (1805-1875) kom till  Skagen och skrev om sin resa och diktade sången om ”Jylland mellem tvende have” och beskrev den öde platsen som en öken med stora sanddynor som berg och den lilla fiskebyn med  gator av sand och fisk som hängde på tork mellan husen. Redan då – på adertonhundrasextiotalet- började den romantiska bilden av det fattiga, lilla fiskarsamhället längst upp i norr växa fram.

Målningar med mer dramatiskt innehåll  som ”Den druknede bringes i land” (178×233 cm) av Laurits Tuxen hör också till bilden av Skagenmåleriet. Målad 1913 och utställd på Salongen i Paris

När sedan eleverna  vid konstakademin i Köpenhamn fick i uppdrag att skildra lantliv och kultur ute i bygderna och göra skisser för vinterns arbete i ateljéerna  kom bornholmsfödde och den senare så kände målaren Michael Ancher (1849-1927) att lockas upp till Skagen av akademikamraten Carl Madsen (1855-1938)  som hade besökt Skagen året innan. Ute i Europa var det vid den här tiden som kravet på realism i konst och litteratur börjat få genomslag och  människors liv, arbete och slit skulle skildras sanningsenligt  utan heroiska åthävor eller idealiserande  omskrivningar av myter och historiska händelser. Det är också i den här vevan som  de första konstnärskolonierna börjar bildas på landsbygden i Europa och Nordamerika. En av dessa kolonier kom att hamna i trakter i norra Tyskland vilken på sätt och vis påminner om Skagen med en placering i ett ganska öde och glest befolkat, fattigt landskap – Worpswede vid den så kallade Teufelsmoor upp mot Nordsjökusten.

Förlovad i Skagen

”Fiskere trækker vod på Skagens Nordstrand. Sildig eftermiddag” – målning (135×190 cm)  av P S Krøyer 1883

Navet kring vilket det mesta sedan komma att ske blev Michael Ancher. Det berodde främst på att han blev förtjust i mångfalden av motiv som Skagen bjöd på – havet, kusten, de höga himlarna och fiskarna och deras familjer och fiskarnas ofta dramatiska liv med båtar, nätdragning och räddningsaktioner av skeppsbrutna.   Men det berodde minst lika mycket på att han blev förtjust i krogvärdens dotter, Anna Brøndum, och hon i honom.  Sommaräventyret gick över i ett permanent tillstånd. Detsamma skedde sedan för Michael Anchers båda konstnärsvänner från Köpenhamn, Karl Madsen och Viggo Johansen (1851-1935) som förlovade sig med kusiner till Anna Brøndum. Anna hade talang och intresse för måleri och efter utbildning i Köpenhamn återvände hon till sitt älskade Skagen. Man brukar säga att det är det fantastiska ljuset över Skagens udde som drog konstnärerna till denna avlägsna plats.

Krohg och krog – bakom porträttbysten av den norske konstnären Christian Krohg ses Brøndums värdshus som på flera sätt kom att spela en avgörandet roll för konstnärskolonin på Skagen.

Sanningen är krassare än så. Det var Brøndums generösa värdshus som fick målarna att återvända gång efter annan – mat och uppehälle kunde många gånger betalas in natura. Och med detta lades samtidigt grunden till en trygg och god gemenskap målarkamrater emellan – samt en växande samling målningar av skickliga konstnärer. Detta är bakgrunden till Skagenkolonin.  Att måleriet kom att se ut som det gjorde och att det skilde sig från annan samtida konst i de skandinaviska länderna  har en annan förklaring. Under adertonhundratalet hade många konstnärer sökt sig ut på kontinenten för vidareutbildning och då främst hamnat i Tysklands konstakademier i Düsseldorf och München där de konservativa idealen levde kvar. Dit reste även danska konstnärer men med det dansk-tyska kriget 1864 ändrade sig förutsättningarna för danskarna. Danmark förlorade i kriget hela Sønderjylland, eller Nordschleswig som tyskarna kallade den delen av Holstein och därefter var det inte populärt längre att resa till Tyskland för studier.

”Ageposten på Sønderstrand” av Carl Locher 1885. Först 1890 blev det järnväg  hela vägen från Fredrikshamn till Skagen. Innan dess fick man ta de sista fyrtio kilometrarna med ”Ageposten” , häst och vagn som gick halva sista sträckan på stranden.

Med franska impulser

I stället blev det Frankrike och Paris. Där kom man i kontakt med det nya, fria måleriet som impressionisterna utvecklade. Karl Madsen, Carl Locher (1851-1915) och Laurits Tuxen (1853-1927) var ett par av Michael Anchers målarvänner som varit i Paris och med norrmännen Christian Krohg (1852-1925) och Frits Thaulow (1847-1906) samt svensken Wilhelm von Gegerfelt (1844-1922) vilka också dök upp på Skagen med nyvunna franska konstimpulser blev målarkolonin samtidigt modernare och nordiskt multinationell.

Målningen ”Interiør med klematis” målade Anna Ancher (1859-1935) 1913 då detta rum blev Annas egen ateljé med kompletterande ljus från ett takfönster

Allt detta händer på sjuttiotalet. Med köpenhamnaren och den vittbereste och redan internationellt kände P S Krøyers (1851-1909) entré i kolonin i början av åttiotalet blev kolonin i Skagen även känd utomlands. Resten är,  som det heter, historia. Och den historien kan man glädja sig åt på många konstmuseer i Danmark – i första hand naturligtvis på målarnas eget museum i Skagen. Det nuvarande Skagenmuseet är ett komplex av byggnader där också Anna och Michael Anchers hem och ateljé ingår, det intilliggande Saxilds gård samt Holger Drachmanns hus, ett korsvirkeshus som ligger i Skagen Vesterby – där för övrigt även Krøyers sommarhus och ateljé ligger. Det senare tjänade en tid som museum men gör det inte nu längre. Det första Skagen museet stod klart 1928, uppfört i krogen Brøndums äldre del av trädgården. Anna Anchers bror Degn, som skänkte tomten till museibygget och som också skänkt både krog och sin konstsamling till museistiftelsen spelade en avgörande roll för tillkomsten av Skagenmuseet.

Dottern Helga Ancher (1883-1964) har här målat föräldrarna Anna och Michael när ”Julebrevene skrives” 1924

Konstnärerna själva har skänkt många målningar till museet och samlingarna består i dag av 1900 verk. Museibyggnaden har byggts om och byggts till i flera omgångar, senast för ett par år sedan då arkitekten Plesners första byggnad i rött tegel fick ett rejält tillskott med en intilliggande byggnad i svart skiffer av arkitektfirman Friis og Moltke. Skagens Museum har blivit Skagens Museer. Aktuellt utställningsprogram (2018) utöver de fasta samlingarna, är en utställning med Michael Anchers målningar av kvinnor från Skagen, ”Michael Ancher og kvinderne fra Skagen” (pågår till den 26 augusti), privata bilder i svartvitt ur Anna och Michael Anchers fotoalbum (pågår till den 30 november), målningar ur museets ”gömmor” (15/9-30/12) samt målningar av en av Skagenkolonins första nybyggare, Viggo Johansen.

Den stora målningen (135×165 cm) ”Hip hip hurra. Konstnärsfest på Skagen”av P S Krøyer ses som en av höjdpunkterna på konstnärskolonins många mästerliga målningar men också som ett dokument över hur sammanhållningen i en lyckad konstnärskoloni också är en stor källa till inspiration och skaparkraft. Runt bordet ses från vänster Martha Johansen, hennes man Viggo Johansen, Christian Krohg, Peder Severin Krøyer, Degn Brøndum (i hatt) Michael Ancher och till höger om honom Oscar Björck (1860-1929) och Thorvald Niss (1842-1905). Framför dem Helena Christensen och Anna Ancher (i vit klänning) med dottern Helga. Målningen är signerad 1888 men påbörjades 1884. Under tiden hann lilla Helga bli fyra år äldre. Målningen bygger delvis på ett fotografi taget av den tyske målaren Stoltenberg 1884 och på fotografiet är Helga ett år, på målningen fem år.

Världens största samling

Fredrikshamn, där färjan från Göteborg landar, och där man tar tåget upp till Skagen finns ett konstmuseum som man  bör ta sig en titt på innan man fortsätter till Skagen. Det är ett ganska nytt museum, firar fyrtio år i år (2018) och det är ett relativt litet museum men ett museum som har världens största samling av exlibris i originaltryck – mer än fem hundra tusen bilder och museet, som för övrigt heter ”Frederikshavns Kunstmuseum & Exlibrissamling” är således känt även internationellt.

Den tyske grafikern Jochen Kublik, som för övrigt samarbetar med Galleri Pictor sedan länge, har på senare år vunnit en stor publik för sina exlibris. Han är representerad i Fredrikshamns exlibrissamling med denna bild vilken han har etsat för Dr Beate Labuhn

Tjugosjutusen av dessa exlibirs har man nu lagt upp på museets hemsida och det är en spännande samling exlibris att scrolla fram. Som i så många andra fall när det gäller konstmuseer och utställningslokaler i Danmark är det traktens aktiva konstförening som i samarbete med kommunen drivit fram Fredrikshamns konstmuseum. Museets samlingar i övrigt består bland annat av dansk landskapskonst med målningar av en av Danmarks största landskapsmålare, den fredrikshamnsfödde Karl Bovin (1907-1985) som i unga år uppmuntrades av Anna och Michael Brøndum i Skagen att söka till Akademien i Köpenhamn, vilket han också gjorde. Karl Bovin kom senare att bli en av centralfigurerna i en ny konstnärskoloni i Danmark, i Odsherred på Själland.

Karl Bovins namn återkommer i en utställning med sju lokala konstnärer på Fredrikshamns konstmuseum senare i höst (25/8-27/10). Sommarens utställning (pågår till 18/8) består av målningar och skulpturer av lokala men välkända konstnärer som till exempel Agnete Brittasius, Kirsten Brøndum och Paul Erland. Sista utställningen under detta jubileumsår är en uppdatering av de konstnärliga förbindelserna mellan Danmark och Grönland, ”Grønland NU” (3/11-19/12) med tio konstnärer som utställare.

Lokalt och nationellt…

Entré till Vendsyssel konstmuseum i Hjørring. Museet är inrymt i en gammal textilfabrik

En dryg halvtimmes resa med bil rakt västerut hittar man ett annat relativt nytt konstmuseum i Hjørring – ”Vendsyssels Kunstmuseum” som med början 1964 i andra lokaler nu är inhyst i en gammal textilfabrik mitt i stan sedan 2003. Lokalerna , Bechs Klædefabrik, är framförallt invändigt kraftigt ombyggda efter ritningar av den välkända arkitektbyrån C F Møller. Utvändigt är det fortfarande samma gamla bastanta tegelfasader som dominerar intrycket. Invändigt är lokalerna öppna, luftiga och ljusa. De flesta landsortsmuseerna har en lokal prägel men från varje trakt har det kommit fram tillräckligt med bra målare, grafiker och skulptörer med nationell status för att deras verk skall räcka till även för andra museer än bara det lokala. Deras namn återkommer runt om i Danmark. Det finns så många fler sevärda danska konstnärer än bara skagenmålarna eller de populära så kallade cobrakonstnärerna som är älskade av publiken.

Landskapsmålning av Niels Larsen Stevns som i Danmark räknas som ”bryggan” mellan äldre och modern konst.

En sådan konstnär är Niels Larsen Stevns och på Vendsyssels Museum har man till och med skapat ett ”Niels Larsen Stevns Videncenter”. Niels Larsen Stevns (1864-1941), målare och skulptör, brukar beskrivas som en brygga mellan generationer, mellan äldre konst och modernismen i Danmark, mellan grekisk arkaisk skulptur och van Gogh och Cézanne. Niels Stevns som han kallade sig för på utställningar, kom från södra Själland men fick efter utbildning i Köpenhamn så småningom utsmyckningsuppdrag på olika håll i landet, bland annat för H C Andersens minneshall i Odense och för centralbiblioteket i Hjørring. Hans fresker där blev en av inspirationskällorna för konstmuseet i Hjørring. I år visar museet en särskild utställning (pågår hela 2018 ut) med nyförvärv av verk av Niels Larsen Stevns. Bland de lokalt och nationellt kända konstnärerna i samlingarna finna verk av Poul Ekelund (1921-1976) Svend Engelund (1908-2007) Poul Winther (f.1939) och Poul Anker Bech (1942-2009)

Landskapsmålning av Poul Anker Bech

Poul Anker Bech, född i Tårs strax söder om Hjørring och senare bosatt i Børglum ett steg väster ut, är en av mina favoriter bland samtidens danska målare – en ”landskapsmålare” med överraskande perspektiv och surrealistisk lekfullhet, ofta med en underton av vemod där livet försiggår på kanten till den stora avgrunden. I museets samlingar finns en stor mängd grafik och en väsentlig del av den samlingen kommer från ”Chr Sørensens Litografiske Værksted” (1973-1983) i Hjørring där bland annat flera västsvenska konstnärer arbetade under 70-talet. Jag besökte denna kreativa och mycket kompetenta verkstad vid något tillfälle tillsammans med den svenske tecknaren och grafikern  Roj Friberg (1934-2016) vilken nu också är representerad i museets samlingar. Vendsyssel Kunstmuseum är ett av få konstmuseer i Danmark som visar verk av svenska konstnärer. Bortsett från Karl Isakson som i Danmark räknas som dansk, kan jag bara påminna mig ett enda svenskt verk i övrigt på alla dessa museer i broderlandet – och det är en målning av skånekonstnären Ola Billgren (1940-2001) i Horsens konstmuseum. Vendsyssels konstmuseum har även en samling möbler av en av dessa välkända danska möbelarkitekter, Poul Kjærholm som är en traktens son och som först utbildade sig till snickare i Hjørring, senare till möbelarkitekt på Konstakademiens Designskola. Originellt nog har man valt att möblera museet med hans fåtöljer, soffor och soffbord istället för att ställa dem på piedestal.

…och internationellt

Pernille Kløvedal Helweg har gjort 1200 ”ögonidoler” i keramik för ”Ögontemplet” i Tell Brak i Syrien, en av världens äldsta byar, daterad till 6000-taler f.kr

En se- och tänkvärd utställning som pågår på Vendsyssels Kunstmuseum under sommaren (-19/8) är ”Suriya – i det land, der var”. Utställningen visar bilder, foto, video, installationer, keramik och teckningar av tre danska konstnärer och en syrisk fotograf . Bilderna är från ett Syrien från tiden före och under inbördeskriget. Issa Touma, syrisk fotograf och gallerist, filmade inbördeskrigets första dagar i augusti 2012 från sin lägenhet och med denna dokumentär, ”9 days from My Window in Aleppo”  vann han ”European Film Awards 2016” för bästa dokumentärfilm.

Arkitektur och skulptur i skön förening

Om Vendsyssels konstmuseum med sin stora tunga tegelfasad inte är direkt inbjudande så är platsen, ”P. Nørkjærs plads ” där museet ligger centralt i Hjørring desto mer inbjudande. Det är en skön favoritplats med sina trappor, skulpturer, arkader, butiker, kaféer, fontäner, bänkar och formklippta häckar. Platsen i sig har blivit en stor turistattraktion. Nørkjærs Plads har tillkommit helt på privat initiativ och privat finansiering med medel ur P Nørkjærs Fond och i ett enastående samarbete mellan arkitekt och konstnär. Bergs arkitekter har ritat husen och arkaderna och konstnären och professorn Bjørn Nørgaard (f. 1947)  har stått för den skulpturala utformningen och platsens intressanta ikonografiska innehåll och betydelse.

Genom ett sällsynt lyckat samarbete mellan konstnären Bjørn Nørgaard och Bergs arkitekter skapades ”P Nørkjærs Plads”, en oas mitt i Hjørring med arkader, skulpturer, fontäner, butiker och kaféer.

Konstmuseet ligger i övre ändan av platsen, vilken med hjälp av trappor och en lätt lutande passage mellan arkader som sträcker sig genom två av de fyra till fem våningar höga husen, slutar i en portal genom ett äldre hus ut mot en av stadens centrala butiks- och gågator. Konstnären har roat sig med att blanda asagudar med kristna gestalter, asatro med kristna budskap. I den stora fontänen lyfter sex figurer med gemensamma krafter den stora dubbelhövdade Midgårdsormen som sprutar sitt gift över Loke. I fontänen står en kristen präst tillsammans med gestalter ur den nordiska mytologin och bakom fontänen i lysande guld står Kristus.

”P Nørkjærs Plads” från andra hållet med Bjørn Nørgaards ”fontänallé” i mitten och tegelgaveln på Vendsyssels Kunstmuseum längst upp till vänster

Ur fontänen rinner vattnet vidare genom Nørkjærs Plads symboliserande havets väg genom livet. Formmässigt är hela platsen med samspelet mellan arkitektur och skulptur ett ovanligt lyckat postmodernistiskt verk.

Om ”Ringen” och ”Bautastenen” till exempel

Har man med detta ändå inte fått nog av friluftsskulpturer så finns det ytterligare tvåhundrafemtio skulpturer ute på gator och torg i Hjørrings kommun vilken inom kommungränsen betår av mer än ett tjugotal större och mindre byar. Här hittar vi då faktiskt ytterligare en svensk konstnär, göteborgaren Claes Hake (f. 1945) känd framförallt för sina stora skulpturer i granit. Kommunen har i samarbete med privata företag och föreningar köpt inte mindre än tre större skulpturer av Claes Hake. Hakes skulpturer har fått förnämlig placering med en stor, Hjørrings största, skulptur i granit och tegelsten kallad ”Bautasten” och placerad på en upphöjd rondell vid infarten från Frederikshavn samt två skulpturer i vardera ändan av den centrala gågatan i Hjørring.

Svenske skulptören Claes Hakes ”Ringen” är en av 250-talet skulpturer som pryder gator och torg i Hjørrings kommun på Nordjylland

Den ena av dessa två gågateskulpturer kallas ”Ringen” och står nära portalen till ”P Nørkjærs Plads” på en plats som lämpligt nog är döpt till ”Springvandspladsen” eftersom Hakes skulptur som består av två delar, en patinerad bronsring på dryga fyra diametrar ställd på kant och en rund granitbassäng med samma mått och en blank vattenyta, också tjänstgör som fontän. Platsen har i och för sig fått sitt namn av en tidigare fontän som  i samband med Hjørrings 750 års jubileum 1993 flyttades till Rådhuspladsen och då lämnade plats för Hakes skulptur som alltså fått äran att markera stadens 750 års jubileum. Samma år placerades även en skulptur av Claes Hakes i andra änden av gågatan, ”Strømgade”, en skulptur i gjutjärn med en ”Ildgryte” på en båge i stål. I dessa jubileumsinköp fick kommunen hjälp med finansieringen av sju privata bolag och lokala banker och vad ”Bataustenen” anbelangar fick kommunen ett rejält tillskott från Hjørrings fastighetsägarförening vid deras 100 års jubileum 2006.

På  nordjylländska Børglum kloster bedrivs en aktiv utställningsverksamhet och i museidelen finns bland annat världens enda kopia av den berömda Bayeuxtapeten

Från Hjørring till  Aalborg vid Limfjorden, där det naturligtvis också finns ett konstmuseum, är det femtio kilometer. På vägen dit kan man med gott utbyte göra ett par avstickare till ”Børglum Kloster” strax söder om Hjørring och till Frøstrup och ”Kirsten Kjærs Museum” längre ner åt sydväst i Thy men fortfarande på den nordjylländska ön norr om Limfjorden.

Se Bayeux i Børglum

Børglum Kloster som är ett kloster från början av 1200-talet men efter reformationen befunnit sig i kunglig och senare privat ägo är i sig ett konstmuseum men bedriver dessutom regelbunden utställningsverksamhet, i sommar och till hösten med utställningen ”Architecture in Clay” (till 21/10) av holländska Brigitte Schreuder och en utställning med kolteckningar och skulpturer (till 26/8) av Bernhard Lipsøe och Kirsten Tofte Jensen.

Avsnitt ur den sjuttio meter långa Bayeuxtapeten som skildrar slaget vid Hastings 1066. William Erövrarens ryttare angriper här Harold Godwinson som skyddas av sin sköldbärandc hird. Bilden är från originalet i Bayeux. Kopian finns på Børglum kloster

Men det speciellt märkvärdiga med Børglum Kloster som konstmuseum är att man där kan se hela den berömda sjuttio meter långa ”Bayeuxtapeten” och studera varje centimeter i originalstorlek. Detta är för övrigt den enda existerande kopian av den i museet i Bayeux i Normandie  förvarade bildberättelsen om slaget vid Hastings 1066 då Vilhelm Erövraren besegrade Harold Godwinson och invadera England. Originalet, som dessutom beskriver händelserna före slaget vid Hastings syddes och broderades bara några år efter slaget och kan räknas som ett historiskt ögonvittne till händelseförloppet. Med en takt på tre mm om dagen tog det i vår tid nio sömmerskor femton år att färdigställa kopian ”Børglumtapeten”. Det var sömmerskor och textilare vid konsthantverkskollektivet ”Lindholm Høje” som gjorde jobbet.

En uppenbarelse i klostret

De medeltida och katolska klostren i Danmark blev inte lika illa tilltygade av reformationen som i Gustav Vasas Sverige. Många byggnader står kvar, helt- eller delvis i Danmark och har bytt kungliga, kyrkliga och privata ägare genom åren och och även fått tillbyggnader som till exempel Børglums kloster. På sina ställen kan man ”gå i kloster” och fundera över livet eller bara koppla av.

Kirsten Kjærs självporträtt från tiden i Kalifornien 1929

Det var vad Kirsten Kjær (1893-1985) gjorde på Løgum Kloster i Tønder i sydligaste Jylland och där upptäckte sin målartalang. Det vill säga att hon efter en tid av depressioner och utan att veta vad hon egentligen skulle ägna sig åt rest med sin dåvarande man, konstnären Frode Nielsen till Løgum kloster. Han hade fått ett restaureringsuppdrag för klosterkyrkans räkning  och Kirsten Kjær tog sig samman och prövade att måla porträtt och insåg snart att måleriet var det rätta för henne. Tillsammans med sin man reste hon senare till  Kalifornien där hon fick sitt genombrott som porträttmålare. Hon kom tillbaka till Danmark och hennes porträtt blev mycket omtyckta. Det blev resor till Frankrike, Mallorca, Tunisien, Liberia men också norrut med många resor till svenska Lappland. Och med dessa resor även landskapsmålningar. Med Karin  Michaëlis bok om Kirsten Kjærs liv i USA, ”Hjertets Vagabond”,  blev hon nu också en ”kändis” om än lätt skandaliserad i boken.

Kirsten Kjærs porträtt av professorn och museimannen Axel Romdahl (1880-1951) i Göteborg 1937

Boken blev snabbt populär och kom att ges ut i flera upplagor, även i Sverige. Det är denna Kirsten Kjær som museet i Frøstrup handlar om med framför allt många expressiva och färgstarka porträtt.  Hon började att måla relativt sent i livet, 32 år gammal, men fick ett långt liv och gjorde sin sista målning 91 år gammal. Museet drivs med privata medel och till museet har kopplats en utställningsverksamhet med vår-, sommar, och höstutställningar liksom konserter och kammarmusikaliska framträdanden. Sommarens utställare är Malte Fisket, målningar, Paule Ducourtial, målningar på papper, Parul Modha, teckningar och installationer, Carsten Krog Pedersen, foto, John Farmelo, serigrafier och Zoran Luka, installation (till 5/8). ”Efterårsutstillingen” öppnar 11/8. Från april till och med oktober är museet öppet alla dagar 11-17. Till museet och utställningarna är det fri entré.

Konsttempel i vit carramarmor

När Aalborgs nya konstmuseum invigdes pågick festligheterna i dagarna tre och varje dag började tidigt på morgonen med en samling av journalister och gäster samt en ”lille en”, en bitter ”Gammel Dansk”. Man var tveklöst i Danmark. Till invigningen i juni 1972 av detta moderna, mycket vackra nybygge kom museets arkitekt Alvar Aalto (1898-1976) skjutsad i rullstol av hustrun och tillika medarkitekten Elissa Aalto (1929-1996) samt Jean-Jacques Baruël (1923-2010) en dansk arkitekt som tillsammans med paret Aalto ritat ”Nordjyllands Kunstmuseum”.

En konstens palats i vit carraramarmor i Aalborg. Vid invigningen 1972 döpt till ”Nordjyllands Kunstmuseum” senare omdöpt till ”Kusten”. Där bildens bronsskulpturer står finns nu en cirkelrund fontän och skulpturparken används numera även för installationer och publikvänliga picknickdagar

Museet, som blev ett av den världsberömde Alvar Aaltos sista stora verk,  kom senare att döpas om till  ”Kunsten – Museum of Modern Art Aalborg” förkortat till ”Kunsten” rätt och slätt. Museet är placerat i ett gammalt grustag på sluttningarna ner mot staden och inbäddat i grönska. Där ligger byggnaden lysande vit i glas och marmor och med en vitkalkad  mur som omgärdar skulpturparken – ett konstens Partenon, vackert, högtidligt och nästan sakralt. Invändigt fylls museirummen av ett behagligt, lätt dämpat dagsljus som reflekteras i konkavt formade skärmar.

Poul Gernes (1925-1996) är en av den abstrakta konstens främsta företrädare i Danmark. Detta rum med målningar och skulpturer av Poul Gernes stod klart vid invigningen av Nordjyllands konstmuseum. Dagsljuset reflekteras i tak- och väggpartiet ovanför skulpturerna

Dessa skärmväggar hänger några meter över golvet men under det direkta ljusinsläppet från lanterninerna. Greppet var nytt och ger förutom ett väl fördelat dagsljus även ett ljus utan störande solreflexer. Byggnaden har snart femtio år på nacken och en större renovering med bland annat byte av trehundrasjutton ton marmor gjordes för ett par år sedan. Tillfälliga utställningar har dessutom ställt krav på viss ombyggnad och förnyelse av utställningsutrymmena och skulpturparken har kunnat utnyttjas för diverse publikvänliga aktiviteter. ”Kunstens” moderna samlingar bygger på en privat konstsamling från paret Anna och Kresten Krestensen som samlade på modern dansk konst framförallt men även på en del internationell konst.  Samlingen har därefter byggts ut med inriktning på surrealistisk konst, den dansk-hollänsk-belgiska Cobra gruppen samt verk av konstnärer i den så kallade ”Fluxus”-rörelsen.

Installationer och picknick i det gröna

”Vindarnas Tempel” av Bjørn Nørgaard – ett postmodernistiskt verk  i ”Kunstens” skulpturpark

Sommarens utställare är bland andra den finländska installationskonstnären Kaarina Kaikkonen som gjort installationer såväl inne i museet som i museiparken och utanför i den skogklädda backen ovanför museet (pågår till 16/9) samt film och teckningar av den sydafrikanske installationskonstnären William Kentridge (pågår till 19/8) en utställning som han kallar ”The refusal of time”. Till den 28/10 pågår också en utställning med en av Danmarks mest uppmärksammade konstnärer ur den så kallade ”vilda” generationen på åttiotalet, Michael Kvium, med sina burleska, ibland groteska, ibland humoristiska figurmålningar. Konstmuseet i Aalborg har med sin livliga utställninsgverksamhet och sina populära sommarlounge i skulpturparken gjort en resa från det sakrala rummen i sjuttiotalets ”Nordjyllands Kunstmuseum” till en picknick för hela familjen i tvåtusentalets ”Kunsten”.

Forum för form

Utzon Center i Aalborgs hamn

Ett drygt år efter invigningen av  ”Nordjyllands Kunstmuseum” invigdes det numera välkända operahuset i Sidney, Australien. Operahuset gjorde dess arkitekt lika världsberömd som finländaren Alvar Aalto men den här gången var arkitekten dansk och kom just från Aalborg. Jørn Utzon (1918-2008), Sidneyoperans arkitekt, föddes i Köpenhamn men växte upp i Aalborg. Det är dessutom så att även denne världsberömde arkitekts sista verk hamnade i Aalborg – ”Utzon Center”.  Denna kulturens byggnad, som ligger vackert i hamnen vid Limfjorden, är inte tänkt som ett museum utan som ett diskussionsforum för arkitektur, konst och design med utställningar i de olika disciplinerna. Byggnaden ritade fader Jørn tillsammans med sonen Kim (f. 1957).  Att Utzon Center ligger i hamnen beror inte på Sidneyopernas läge vid vattnet i Sidney och att ett sådant läge skulle vara signifikativt för Utzon utan på att Jørn Utzons pappa, Aage Utzon var skeppsingenjör och båtarkitekt och att Jørn ofta beökte pappa Aage nere i Aalborgs hamn. Men vad Utzons formspråk anbelangar kan man ändå knyta an till hamnen och se att formerna av båtskrov, delar av eller bara båtskrovens linjer i mycket ligger till grund för Jørn Utzons arkitektur.  Aktuellt på Utzon Center i år, 2018, är hundraårsjubileet av Jørn Utzons födelse och en utställning på centret som handlar om Utzons många berömda skapelser i arkitektur. Pågår hela året.

Star, stripes & Dannebrogen

Cimbrertyren” i gipsmodell av Anders Bundgaard. Det bronsgjutna exemplaret står centralt på Vesterbro i Aalborg

På en höjdsträckning söder om Aalborg ligger ett populärt utflyktsmål som heter ”Rebild Bakker” med ”Rold Skov” Dessa ljungklädda backar och kullar ligger på ett kalkberg där man under långt tid huggit sig in i berget och hämtat kalk till byggen och jordbruk. Dessa inhuggningar har gett upphov till gruvor och grottor strax under marknivå utan nu synliga sår eller dagbrott i terrängen. Området, som numera är nationalpark, till och med Danmarks enda nationalpark, inköptes på sin tid av danska amerikaimmigranter och skänktes senare till danska staten på villkor att USA:s nationaldag 4:e juli skulle firas på denna plats varje år. Till hederspresident för detta dansk-amerikanska sällskap valdes dåvarande presidenten för USA, William Taft (1857-1930). Här har också varje år sedan dess samlats uppemot trettio tusen amerikavänner för att fira den 4:e juli. Att förlägga ett konstmusuem hit var kanske inte en helt galen idé. Lämpliga rum, om än utan dagsljus fanns redan i form av ”kalkminer”.

Grottkonst

Gefionfontänen vid Langelinjen i Köpenhamn

Initiativtagare till detta ”gruvmuseum” var skulptören Anders Bundgaard (1864-1937) en välkänd skulptör av monumentala verk på olika håll i Danmark. Den stora Gefionskulpturen där gudinnan ”Gefion” enligt sägnen med hjälp av sina söner, förvandlade till oxar plöjer upp Vänern i Sverige och förflyttar hela ”torvan” söder ut för att bilda Själland har som exempel Anders Bundgaard till upphovsman. Utgående från Köpenhamns centrum med sikte på symbolen för Köpenhamn,”Den lille havfruen” på Langelinien,  passerar man strax efter Churchillparken Gefionskulpturen som också är en fontän och Köpenhamns största skulpturgrupp. Modellen till denna skulptur hittar man inte i ”Thingbæk Miner” men väl ett antal andra större och mindre verk av Anders Bundgaard bland annat gipsmodellen till ”Cimbrertyren” som står stöpt i brons på Vesterbro i Aalborg. Den cimbriska tjuren symboliserar den historiskt väl kända cimbriska folkstammen som skall ha haft sitt ursprung i dessa trakter, den nordjylländska halvön Himmerland mellan Mariagerfjorden och Limfjorden. Cimbrerna utvandrade söderut i slutet av andra århundradet före vår tideräkning. Efter en rad segrar i kamp mot den romerska hären blev cimbrerna till sist besegrade av romarna i slaget vid Vercelli i norra Italien (101 f kr)

I Tingbæks kalkgruvor finns bl a denna rytterstaty av  Carl Johan Bonnesen utställd permanent. I år (2018) visas dessutom en större utställning med verk av Bonnesen.

De skulpturer som visas i Tingbæks Miner är gipsmodellerna i naturlig storlek. Anders Bundgaard, som för övrigt föddes i Ersted nära Tingbæk, skapade museet samtidigt som gruvarbetarna fortsatte att bryta kalk och hugga sig allt längre in i grottgångarna. Kalkbrytningen pågick ända in i femtiotalet och parallellt under en tjugoårsperiod då även Bundgaards skulpturmuseum var öppet. Därefter har museet kompletterats med gipsmodeller av aalborg-skulptören Carl Johan Bonnesen (1868-1933) och några modeller av  far och son Herman Wilhelm Bissen (1798-1868) och Christian Gottlieb Bissen (1836-1913) båda väl kända skulptörer i den danska konsthistorien. Grottgångarna i Tingbæk ger också utrymme för tillfälliga skulpturutställningar, i sommar med en utställning (från 15/7) som ger en större bild av Carl Johan Bonnesen. Detta med anledning av 150-årsfirandet av hans födelse. Platsen för museet kallas nu för ”Rebildcentret”  och med det har museet fått ett välkommet tillskott ovan jord med större entré och utställningsutrymme för andra utställningar som till exempel en utställning om ”Den kolde krig” som i sommar pågår till 31/8. Kalkgrottorna passar ju bra för ljusfester och sådana avhålls regelbundet vid Lucia, jul och påsk då sång och musik också står på programmet.

Aars – By med Kirkeby

Vesthimmerlands museum i Aars med entré i den äldre byggnaden till höger

På det egna kulturprogrammet kan man med stort utbyte skriva in Aars, centralort för Vesthimmerlands kommun och endast ett par mil väster ut från Tingbæk. Där ligger Vesthimmerlands museum som visserligen bara till ena delen kan räknas bland konstmuseerna, Himmerlands Kunstmuseum, men som sedan en kort tid tillbaka har fått en rejäl utbyggnad ritad av den ute i den stora vida världen väl kände danske nutidskonstnären Per Kirkeby i samarbete med arkitekten Jens Bertelsen.

Utbyggnaden av Vesthimmerlands museum är ritad med en grundplan som Tors hammare där ”skaftet” utgör rum för den arkeologiska och kulturhistoriska delen och hammarhuvudet rum för konstmuseidelen och tillfälliga utställningar. På bilden ser man mellandelen, skaftet, t v  utanför bild ligger konstmuseet, Himmerlands Kunstmuseum,  och t h utanför bild den äldre delen med entré. Utbyggnaden är ritad av konstnären Per Kirkeby i samarbete med arkitekten Jens Bertelsen (f -56)

Det är en intressant skapelse i rött tegel som på den här platsen och med den här funktionen blir ett stycke vass och originell arkitektur till skillnad från de vackra men tämligen harmlösa tegelskulpturer som återfinns på lite olika håll i Danmark och Sverige, bland annat i Höganäs, och som bär Per Kirkebys signatur. Planskissen till museet, eller museerna eftersom både det arkeologiska och kulturhistoriska Vesthimmerlands museum och det nya Himmerlands Kunstmuseum ryms i samma byggnad, har formen av Tors hammare med den kulturhistoriska och arkeologiska delen i ”hammarens skaft” och konstmuseidelen med utställningslokaler i ”hammarhuvudet”.

Affisch av Per Kirkeby från en av hans många utställningar i Aars. Det blir en minnes-utställning i ALFA i år med anledning av Kirkebys bortgång i maj 2018

Per Kirkeby har signerat en hel del annat i Aars, bland annat en hel skulpturpark, i ett unikt och inspirerande samarbete med kommunen där till exempel det nya konserthuset ALFA är ritat efter skisser av  Kirkeby. En stor väggmålning av Kirkeby pryder även foajén. I såväl Himmerlands Kunstmuseum som i konserthuset finns goda utrymmen för tillfälliga utställningar och i samband med konserthusets tioårsjubileum i år öppnas en utställning med målningar, teckningar, litografier och affischer från många års utställningar i Aars med den nyligen bortgågne Per Kirkeby (1938-2018). Öppnas 1 september 2018.

Keltiskt och kimbriskt

Man kan inte nämna Vesthimmerlands Museum utan att nämna ett av det forntida Europas vackraste silverarbete och ur många synpunkter sett ett av de viktigaste historiska föremålen från gamla Europa utanför det romerska imperiets gränser – Gundestrupkärlet, en nio kilo tung silverkittel med hundratalet reliefbilder avbildande  gudar, djur, vardagsföremål, människor i procession och mycket annat. Kärlet hittades på en åker utanför Aars men har, kanske med hjälp av cimbrerna vandrat från keltiska områden i västra Europa till denna plats. Originalet finns i Nationalmuseet i Köpenhamn och en av kopiorna i museet i Aars. En annan kopia finns på British Museum.

Gundestrupkitteln, en nio kilo tung silverkittel som hittades i en åker nära Aars. På bilden ses några av de hundratalet reliefbilder som är instansade i silverplåten som är av keltiskt ursprung. Kopia av Gundestrupkitteln visas på Vesthimmerlands museum, originalet på Nationalmuseet i Köpenhamn

I Danmark behöver man inte gå många steg för att stöta på nästa kulturhistoriskt intressanta plats. Ytterligare en mil längre västerut i Himmerland kommer man till byn Farsø där den danske nationalförfattaren Johannes V Jensen föddes. Man har nyligen färdigställt ett museum kopplat till föräldrahemmet i Farsø. Johannes V Jensen (1873-1950) arbetade stundtals som korrespondent på sina många resor i Europa. Han besökte också Indien, Japan och Amerika på en Jorden runt resa de första åren på nittonhundratalet men som författare var det med berättelser från hembygden, ”Himmerlandhistorier” som han slog igenom 1898. Hans produktion av noveller, romaner och dikter blev omfattande och 1944 fick han Nobelpriset i litteratur.

Johannes W Jensen-museet i Farsø strax väster om Aars i Himmerland på Jylland

En Himmerlandhistoria

När det gäller projekt av detta slag, Johannes V Jensen-museet, är danskarna duktiga på att samla alla krafter – först var det Lions klubb i Farsø som tog hand om det gamla rivningsfärdiga födelsehuset, renoverade det och ställde i ordning ett mindre museum. Sedan bildades en stödförening för museet och när Nationalmuseum visade sig villigt att låna ut författarens arbetsrum planerade man för en utvidgning av museet. Kommunen stötte då till och man fick fram pengar ur olika kulturfonder och en del medel från EU-fonder. Men det måste ändå till en stor portion frivilliga och ideella krafter för att genomföra kulturella projekt. Och sådana krafter verkar det finnas ett överflöd av i Danmark. Man vårdar och värderar sin kultur.

Grenen Kunstmuseum /  Skagens Kunstmuseer  / Vendsyssels Kunstmuseum  Frederikshavns Kunstmuseum & Exlibrissamling / P. Nørkjærs Plads  / Hjørring Skulpturguide / Børglum Kloster  / Bayeuxtapeten  / Kirsten Kjærs Museum / Kunsten  Utzon Center  / Rebildcentret  / Vesthimmerlands Museum / Johannes V Jensen Museet

© Lars G Fällman