”Your exhibition  sounds very interesting” skrev en vän i England när jag berättade om våra planer på en utställning med glas och grafik,  och fortsatte – ”Print and glass – what a great combination!”

I ärlighetens namn, det hade vi faktiskt inte tänkt på, alltså att kombinationen av glas och grafik kunde vara något extra. Men jag tror att vår vän i England har rätt.

                  Inget för svaga nerver

Precisionen, det suveräna hantverket, erfarenheten, kunskapen och förmågan att ligga steget före i allt man gör med glas och grafik – formsäkerheten och den tecknade linjen.

Som grafiker med skärverktyg eller sticklar i händerna och som glaskonstnär med den heta glasmassan på pipan får man helt enkelt inte misslyckas. Det är kniven på strupen. Glaskonst och grafik är ingenting för svaga nerver. Man måste dessutom vara både organiserad och väl förberedd. Men jag tror att vår engelske vän framförallt tänkte på det graverade och slipade glaset där glasmaterialet ger den  grafiska linjen extra energi och får den grafiska bilden att vibrera lite extra.

Nej, vår utställningsidé byggde snarare på att göra något vi inte gjort förut. Vi har prövat alla tänkbara kombinationer i samlingsutställningar tidigare bland annat utställningar där vi begränsat tekniken till enbart akvarell och glas och där idén har varit att låta transparensen i akvarellteknik och glas förstärka det gemensamma uttrycket. Det har  gett intressanta kombinationer

     Tradition på Pictor

Den nu aktuella utställningens medverkande glaskonstnärer har vi tidigare visat på galleriet, separat och på samlingsutställningar men av de sex brittiska grafikerna är det fem grafiker som inte visats på galleriet tidigare. Genom galleriets nu ganska långa historia – fyrtio år den 12 mars i år – har det blivit många grafikutställningar och mycket grafik varav en hel del från United Kingdom. Med de nya grafikerna från UK fullföljer vi alltså en gammal tradition på Galleri Pictor.

Jag skall inte säga att grafiken har sett sina bästa dagar i Sverige. Det har skett lite av en renässans under de senaste åren men grafikens ställning har varit svag under en lång tid med nedlagd eller mycket begränsad grafikundervisning på akademierna i Sverige. Högkvalitativa digitala reproduktionsmetoder har dessutom fyllt ett kommersiellt behov som fått mångfaldigande av mödosamt hantverksarbete att verka hopplöst föråldrat och obekvämt.

               Massor av grafik

Men i Storbritannien lever hantverket vidare, sida vid sida med de senaste reproduktions-och tryckmetoderna. Ett mycket gott skäl till detta är den fortsatt starka ställning som illustrationskonsten har där. Till skillnad från Sverige där just begreppet illustration har ett lite förklenande rykte i de höga sfärer där konsten rör sig i Sverige så löper konsten att illustrera parallellt med den ordinarie konstutbildningen i UK alldeles utan den svenska ”von oben” attityden. I Storbritannien är det tvärtom både en merit och en personlig tillgång att vara utbildad till och verksam som konstnär och illustratör samtidigt. Det gäller inte minst grafiker. Detta gör också att grafiken lever vidare med gott rykte och god styrka. Det finns gott om kollektiva och egna grafiska verkstäder runt om i landet och utställningar och mässor för grafik som till exempel årets ”Printfest” i Ulverston i nordvästra England som är en konstnärsstyrd grafikfestival och som lockar allt fler utställare och en växande publik.

Om man går till Royal Academy’s årliga ”Summer Exhibition” i London kan man också få syn för sägen genom att titta in i ett par av de salar som ägnas åt grafiken där grafiken hänger packad i sju, åtta rader från golv till tak. Man tappar snart räkningen och ingen fuskgrafik har heller fått passera juryns skarpa blickar. Årets ”Summer Exhibition” öppnar 13 juni och pågår till den 20 augusti

              I fritt tillstånd

Hur står det då till med konstglaset i Sverige? Efter omständigheterna väl kan man nog säga. De svenska glasbruken och landets designers och glaskonstnärer har levt i symbios under drygt hundra år. Glaskonsten är ung i Sverige men fick tidigt sitt internationella genombrott och Sverige har sedan dess räknats som ett framstående glasland på den konstnärliga sidan med många intressanta och unika profiler. Begrepp som ”Swedish Grace”, ”Swedish Modern” och Scandinavian Design” blev starka varumärken på den internationella arenan. Men nu är det dessvärre inte mycket kvar av de stora och välrenommerade bruken. Internationell konkurrens, billigare tillverkningsmetoder och ny teknik har sänkt det stolta svenska glasskeppet och har gjort det tufft för glaskonstnärerna som nu i stort sett får klara sig utan de uppdrag och anställningar som bruken stått för.

Det fria, oberoende så kallade studioglaset blev populärt för fyrtio, femtio år sedan och lever vidare men i minskande omfattning. Det är dyrt att driva glashyttor men är man flera som delar på timmarna då ugnarna brinner så går det lättare att hålla fyr i pannan. Målerås glasbruk i Småland är exempel på detta. Här finns till och med anställda designers och ett antal konstnärer som hyr in sig vid olika tillfällen. Med tanke på att Orrefors och en lång rad andra glasbruk har gått i graven på senare tid är det mer eller mindre ett mirakel att glaskonsten lever vidare och fortsätter att utvecklas med nya djärva former och nya unga glaskonstnärer vid sidan av de gamla mästarna.

                   Grannar i glas

Betina Huber är en av dessa unga glaskonstnärer med hög profil och en intressant produktion av blåst och blästrat glas. Olika vas- och kägelformer samt skålar använder hon som form för blästrade mönster på färgat, opakt eller ofärgat glas. Hon gör också rena glasskulpturer i form av till exempel ortoceratiter. Hon kommer nu tillbaka till galleriet med nya pjäser. Hennes utställning på Pictor för ett par sedan blev mycket uppskattad och beundrad. Betina Huber som numera är ölänning och bor i Mörbylånga kommer ursprungligen från Odense i Danmark. Som svensk tänker man nog inte på Danmark som ett ”glasland” och det är det inte heller på samma sätt som Sverige. Men den starka ställning som dansk design har tar sig inte uttryck enbart i möbler, arkitektur och keramik utan också i glas. Antalet danska studioglaskonstnärer är minst lika stort som i Sverige och det är i Danmark som man hittar ett av Skandinaviens två renodlade museér för modern glaskonst – i Ebeltoft nära Aarhus på Jylland.

                    Graalens renässans

Glasbruk kommer och går. Av de hundratals bruk som funnits i Småland sedan början av 1800-talet finns det i dag tretton bruk och hyttor kvar. Vid en av dess hyttor – Målerås – arbetar Morgan Persson som designer och fri konstnär. Han har gett sig i kast med en av svensk glaskonsts största uppfinningar – ”Graalen”. Graalen  består av flera skikt glas, mer än i ett vanligt överfångsglas och blir på det viset tung att blåsa och tung att hantera. Det var glasblåsarmästaren Knut Bergqvist vid Orrefors som uppfann tekniken vilken sedan bland andra legendarerna Simon Gate och Edward Hald utvecklade tillsammans med Knut Bergqvist och vilket också var ett av skälen till Orrefors berömmelse. Från början gjordes graalen i tunna glasskikt och det vara bara i Orrefors som man behärskade den tekniken. Graalen består av ett ”ämne” i flera färgskikt i vilka konstnären etsar, slipar och blästrar ett eller flera motiv. Ämnet, eller kärnan, värms på nytt och blåses upp och i den processen läggs ytterligare ett skikt av klarglas ovanpå  det uppblåsta ämnet. Begreppet Graal härstammar från legenden om den Heliga Graal i vilken Kristi blod uppsamlades och som genom ett under kom att inneslutas i graalskålen.

Nåväl, genom denna koppling får graalskålar inte bara ett extra glasskikt utan också en ytterligare dimension av kulturell och liturgisk historia. Liksom Simon Gate och Edvard Hald sätter också Morgan Persson sin personliga prägel på graalglaset.  Resultatet är stora, tunga skålar och vaser med växtmotiv som associerar till jugend och till den svenska glaskonstens pionjärer Gunnar G:son Wennerberg och Alf Wallander. Morgan Persson är inte den ende som gör graalglas i dag men han och ytterligare några glaskonstnärer har gett graalen en renässans och förnyat den till form och färg.

Att ärva ett glasrike

Morgan Persson ställde ut för några år sedan på Pictors vårutställning och glaskonstnären och keramikern Erika Höglund gjorde en separatutställning på galleriet i höstas, en utställning som då huvudsakligen bestod av hennes senaste keramik med korallhavet som tema.

Erika är en mångsidig konstnär som både målar och skulpterar i glas och keramik. Till skillnad från medutställarna som flyttat in i ”Glasriket” är Erika född mitt i Glasriket, i Henrikstorp, dessutom uppvuxen i ett hem där båda föräldrarna var designers och glaskonstnärer – Erik Höglund och Monica Backström. Att ha två framstående konstnärer som föräldrar är ett tungt arv att bära om man själv vill bli konstnär men det kan också vara en stor tillgång när man väl tagit sig igenom svårigheterna och börjat hitta sin egen stil. Efter ett antal utbildningar och en flerårig sådan på Parson Institute i New York fann hon också något eget att gå vidare med. Nu är hon själv känd och mycket uppskattad för bland annat sina glasskulpturer med kvinnotorson som tema.

Arvet skuret i trä och linoleum

Som så mycket annat i England håller man traditionerna högt även på grafikens område. Det är oftast i de väl kända klassiska teknikerna man arbetar, olika koppargrafiska metoder,  etsning, torrnål, gravyr, mezzotint men också med trä- och linoleumsnitt och litografi. Vad som skiljer den engelska grafiken från den svenska där litografin nästan har blivit synonym med grafik är det flitiga användandet av träsnitt och linoleumsnitt. Träsnittet är sällsynt i Sverige och linoleumsnittet existerar knappt efter i bästa fall ett par timmar i grundskolan. I gengäld är litografin relativt sällsynt i den brittiska grafiken. Parallellt med de äldre teknikerna finns naturligtvis alla andra senare metoder som serigrafi, collografi och digitala tekniker.

En mycket grov sortering av grafikens motivvärld i det ”Förenade Kungadömet” skulle kunna sammanfattas med begreppen landscape, cityscape och seascape och kanske till och med gardenscape och  parkscape. Allt detta finns representerat hos våra sex brittiska utställare på ”Glas.se & Print.uk”. Och alla deras bilder är figurativa och representativa för grafiken i United Kingdom. Den abstrakta bildkonsten är sällsynt i grafiken. Intresset för naturen är gemensamt. Det är inte bara i Sverige som naturintresset är stort. Det kan till och med vara så att behovet av natur i ett tättbefolkat land, genomkorsat av vägar och bebyggelse och med stora urbana miljöer, är större än  i vårt glest bebyggda land. Därför kan man som Alexandra Buckle poängtera att sina motiv hämtar hon huvudsakligen under sina skogspromenader i närheten där hon bor, bilder av ett ”woodland” under olika årstider och med marken färgad av säsongens olika blommor och löv. Hon ser ljuset mellan trädstammarna och vattenspeglarnas ljusreflexer och skymningsljuset över landskapet. Hennes ”woodland” ligger  en bit nordost om Oxford i ett typiskt engelskt parklandskap med träddungar, skogbevuxna kullar, åar, kanaler och dammar behagligt fördelade i odlingslandskapet.

          Mellan himmel och träd

Även för Richard Shimell är närheten till naturen avgörande för hans konstnärsskap. Han bor på kanten till en nationalpark i sydvästra England och har inte långt till ett landskap ”full of stunning trees” I stället för ljuset mellan trädstammarna koncentrar han sin uppmärksamhet till just trädstammarna i sig och trädets fantastiska grenverk. Han arbetar, liksom Alexandra Buckle, i linoleumteknik men väljer ofta en skiva av ”vinyl flooring” i stället eftersom det mjukare materialet ger finare linjer vid skärning av grenverkets yttersta toppar. Med allt arbete som konstnären lägger ner på att skära trädens alla tusentals små grenar och trädens  grövre grenar och stammar och sedan trycka alla konturer i svart hamnar hans ”modeller”  ändå i ett häftigt ljus, i ett kraftigt motljus. Betraktarens blick flyttas automatiskt till en fond av ljus och himmel och det är i detta motljus som landskapet får sin karaktär. Landskapet mellan träden och himmelen kan man bara ana.

                 Bland fåglar och kullar

Diana Croft bor i grevskapet Surrey sydväst om London och just där hon bor, i Dorking, är terrängen lite extra kuperad  i ett landskap av ”outstanding natural beauty” som  den officiella beskrivningen av ”Surrey Hills Area” låter.  Hon gör också sina utflykter till den av londonborna (och tävlingscyklister) välkända ”Box Hill”  strax norr om Dorking, en trakt som inte bara lockar turister och fotvandrare utan också många fåglar och fjärilsarter, inte mindre än fyrtio olika arter, samt sällsynta växter och orkidéer. Detta speglar sig i hennes bildvärld med fåglar, blommor, växter och skuttande harar i det böljande landskapet. Diana Croft varierar sin teknik och väljer ibland linoleumsnitt och ibland collografi. Hon arbetar också i kopparplåt med etsningar och målar gouacher, de senare med exotiska motiv långt från  ”Surrey Hills”, i Brunei och Marocko där hon vistats under längre perioder.

 Mellan Landscape och Seascape

Surrey gränsar österut mot Kent och strax innanför gränsen ligger Sevenoaks. Här skiftar både bebyggelse och landskap karaktär  och en skandinav eller nordbo kan plötsligt känna sig som på hemmaplan. Melvyn Evans, som nu återkommer till Pictor med nya bilder, bor i Sevenoaks och även han har naturen in på knutarna, fast i form av en ordinär men mycket stor park med miljontals träd och full av hjortar – Knole Park. Här har Melvyn Evans en outsinlig källa till motiv men han nöjer sig inte med det.

I hans särpräglade stil ryms såväl ”landscape” som ”seascape” och ”cityscape” med en viss förkärlek för Knole Park och båtlivet i och runt några mindre hamnar på sydkusten och längst västerut i Wales där han till del växte upp och påbörjade sin konstutbildning. Konstnärskolonin St Ives i Cornwall, där bilder från hamnlivet i den lilla fiskebyn fortfarande präglar en del av den brittiska konstvärlden är också en inspirationskälla för Melvyn Evans.  Att Melvyn Evans sedan är utbildad mariningenjör och vuxit upp i en familj med sjöofficerare gör ju valet av marina motiv ännu naturligare.

               Utmejslat och vardagligt

Den enda av våra sex brittiska utställare  som bor vid havet är Hilke MacIntyre men det har inte påverkat henne vid val av motiv. Någon enstaka fiskare eller båt förekommer dock bland alla hennes människor i trädgård, på picnic, på promenad eller på gården med hönor och änder.  Hilke MacIntyre bor i Skottland norr om Edinburgh och på norra sidan av den stora havsviken Firth of Forth som Edinburgh ligger vid, alltså vid Nordsjökusten. Hilke är emellertid född och uppvuxen vid en annan, lite mindre havsvik som går in från Östersjön norr om Kiel och heter Schlei. Som student cyklade hon i Skåne och campade bland annat i Ängelholm. På samma latitud som Ängelholm ligger staden hon bor i närheten av nu – Anstruther heter den lilla staden vid vattnet och hela området runt Firth of Forth påminner en del om Skälderviken med sina kullar, stränder och odlade fält.

Hilke MacIntyre arbetar liksom övriga grafiker på utställningen på Pictor med linoluemsnitt men hon skär också träsnitt. Dessutom gör hon keramiska reliefer som i stil liknar hennes grafiska bilder.  Motivvärlden är mindre natur och mer fantasi och handlar om vad människor och djur gör, är eller befinner sig – jagar en fågel, dukar upp i trädgården, vattnar rabatten, fladdrar med sina fjärilsvingar, går på promenad eller är på väg till skolan, läser en bok i skuggan av ett träd med mera, – iakttagelser  av och fantasier kring vardagliga händelser och ting. Hilke har en alldeles egen, väl utmejslad stil med dragning åt det naivistiska hållet och med inspiration från bland annat de tyska expressionisterna i konstnärsgruppen ”Die Brücke” från början av förra århundradet. De uttryckte sig ofta i en kraftfull grafisk stil med just träsnittet som medie.

 Landskapets myter och historia

Från Anstruther vid Firth of Forth till Dunkeld på kanten till skotska höglandet tar det en dryg timma att köra. På en gård i närheten av Dunkeld bor Linda Farquharson, en grafiker som liksom Hilke MacIntyre blandar fantasi och verklighet i sina träsnitt och linoleumsnitt men hon gör det på ett annat sätt. Linda Farquharson inspireras av litteratur och berättelser bland annat den skotska legenden om ”Cailleach”, alla gudars och gudinnors moder men också en gestalt som uppträder i många andra skepnader bland annat som ”The Storm Hags” (”Stormhäxan) eller som skaparen av Skottlands alla berg som hon sägs ha hamrat och mejslat fram. Hon tillägnas också de allra första vårtecknen.

”Mabinogion” är samlingsnamnet på en rad berättelser som nedtecknades på elva- och tolvhundratalet och som är den brittiska litteraturens äldsta verk med muntligt traderade  historier från Kung Arthurs tid, det vill säga från fyra- och femhundratalet. Det är en litteratur full av dramatik och tragedi men också av romantik och filosofi och en litteratur som förmedlar mytologi och historiska händelser. ”The Earth Goddess” och ”The Song of of Goddess” är bilder av Linda Farquharson med inspiration från berättelsernas värld.

För Linda Farquharson, som ser landskapet och naturen som delaktigt i århundradens historia, får naturskildringen en djupare dimension. Det gäller också enskildheter som finns i landskapet, blommor, fåglar, träd och allt som lever där. Hon är faktiskt inte helt unik med ett mytologiskt och historiskt perspektiv på naturskildring i konsten där landskapet blir ett med dess historia – den världskände brittiske skulptören Henry Moore förhöll sig på samma sätt till konsten och naturen och vår utställare från Sevenoaks, Melvyn Evans, gör det på samma sätt. Vi har tidigare ställt ut Melvyn Evans ”Le Morte d’Arthur” och ”The ”Green Knight”, en mytologisk riddare från Kung Arthurs tid som även Monthy Python och Sean Connory gestaltat.

Kulturnatt med ”The Green Knight” i  Stockholm

Melvyn Evans mytologiska bilder kommer vi för övrigt att visa på Stockholms Kulturnatt den 29 april på  Fikaboden på Erstagatan på Söder med utställningstiteln ”English Prints and Swedish Fika”

Glas och grafik på Pictor

Utställningen ”Glas.se & Prints. uk”  på Galleri Pictor i Munka Ljungby öppnar vi den 14 april och utställningen pågår till den 7 maj.